Ann-Britts dröm gick i uppfyllelse – tillbaka på flygflottiljen efter 35 år

Ljudet från de fyra motorerna är öronbedövande när piloten drar på full gas och det 15 ton tunga transportplanet Hercules ­accelererar.
Utanför de små fönstren virvlar hangarer och andra byggnader längs startbanan förbi och det luktar starkt av avgaserna från flygbränslet. När hjulen lyfter från marken drar Ann-Britt Jakobsson en lättnadens suck.

– Vilken dag! Det här kommer jag att leva på länge, ropar hon för att överrösta bullret inne i flygplanets lastutrymme.

En stund senare passerar vi Lidköping och Vänern med lastluckan öppen. Läckö slott ligger som en liten leksaksbyggnad mitt i allt det blå och gröna och Ann-Britt kan se sitt hus i Färgelanda och vinka till arbetskamraterna som står utanför kyrkan där hon brukar spela orgel.

– Det här blir bara bättre och bättre, säger hon. Vilken dag!

Men innan ni läser vidare så titta på bilderna ovan. Det skiljer nästan på dagen exakt 35 år mellan dem.

Den av tid och tand lite blekta kopian är tagen på F7:s flygdag den 26 augusti 1990.

Läs även: Jayden, 13, fick träffa idolerna i Modo: ”Jag har fått allt jag har önskat mig”

– Jag var nyutbildad flyglotta när den bilden togs framför en Hercules och jag tjänstgjorde inom luft­bevakningen. Jag var en tornsvala som vi kallades.

De andra bilderna togs tidigare i höstas när Hemmets Journal hjälpte till att förverkliga Ann-Britts dröm om att få göra ett återbesök på flygflottiljen.

Var aktiv flyglotta

Äventyret började tidigt i ­våras med att kyrkomusikern Ann-Britt Jakobsson från det lilla samhället Färgelanda i Dalsland, i likhet med många andra av våra läsare, skickade in sitt bidrag till tävlingen ”HJ uppfyller dina drömmar”.

– Jag såg ­annonsen om tävlingen i sista stund och postade talongen en halvtimme innan post­lådan tömdes. Jag trodde aldrig att jag skulle ha en chans, säger hon.

Läs även: Cecilia fick hjälpa till att rehabilitera fåglar: ”Tur att det finns människor som vill ta hand om skadade djur”

I brevet med tävlingskupongen bifogade Ann-Britt ett personligt brev där hon skrev att hon på 90-talet flera gånger besökte F7 som aktiv flyglotta och att hon drömde om att få komma tillbaka till Skaraborgs flygflottilj och få ”uppleva den härliga känslan igen”.

Hon skickade också med bilden på sig själv framför ett Herculesplan som togs på flottiljen den 26 augusti 1990.

– Samma dag fyllde jag 25 år, berättar hon.

Ann-Britts tävlingsbidrag var ett av de fyra som utsågs till vinnare av en jury på Hemmets Journals redaktion. Men innan vi kunde ringa och gratulera henne var vi tvungna att kontakta ledningen på F7 för att kontrollera om ett besök var praktiskt genom­förbart.

Fick besöka Skaraborgs flygflottilj

Det var det och förutom en rundtur på flottiljen, ett besök på Transportflyget och ett möte med flottiljens Frivilliga organisation utlovades en flygtur med en av Försvarsmaktens verkliga trotjänare – den i likhet med Ann-Britt 60-årsjubilerande TP 84 Hercules.

– Jag trodde först inte det var sant när ni ringde och ­berättade att jag var en av ­vinnarna. Jag trodde som sagt att jag skickat in mitt bidrag för sent, berättar Ann-Britt.

Men det första inplanerade datumet för Ann-Britts besök blev inställt på grund av skarpt läge för Transport­flyget. En vacker höstdag ett par veckor senare kunde Ann-Britts besök på Skaraborgs flygflottilj äntligen genomföras.

– Det känns helt fantastiskt att vara tillbaka, säger hon när vi träffar Lena Bogren och Annika Beijbom från flottiljens kommunikationsavdelning vid vakten.

– Verksamheten med luftbevakning, som sköttes av frivilliga, avskaffades när försvaret rustade ner i början av 2000-talet och det var då jag slutade som tornsvala.

Läs även: Efter ett tufft år gick Monas dröm i uppfyllelse: ”Jag blev så himla glad”

Under rundturen på den stora flygflottiljen, där det ­arbetar 1 100 människor, och dessutom ett antal familjer bor innanför grindarna, känner Ann-Britt igen sig väl trots att det gått många år ­sedan hon var där sist.

– I den här logementsbyggnaden har jag sovit ett antal nätter i samband med övningar och där borta ligger mässen där vi brukade äta, säger hon och pekar när vi stannar och går en runda.

Flygtur i TP 84 Hercules

Men dagens höjdpunkt är utan tvekan besöket på Transportflyget och flygturen med en Hercules. Det flygplanet symboliserar på sätt och vis hennes tid som flyglotta, bland annat på grund av fotografiet från hennes 25-årsdag.

– Den är som en humla. Stor och lite rund och man tycker att den egentligen inte borde kunna flyga, säger hon med ett skratt. Det är också kul att både jag och planet ­firar 60 i år.

Den första TP 84 Hercules togs i tjänst i mars 1965 och flygplanstypen har under sex decennier varit ryggraden i flygvapnets transportflyg. Som mest var åtta Hercules i tjänst. Idag är de sex – samtliga stationerade på Skaraborgs flygflottilj.

Det mångsidiga transportflygplanet har en lång rad ­användningsområden, allt från att transportera gods och trupp till att fälla fallskärmssoldater. Det har ­representerat Försvarsmakten på en lång rad internationella uppdrag, bland ­annat i Afghanistan, Mali och Sudan.

Det var TP 84 Hercules, ­eller Lockheed C-130E som den betecknas i tillverkningslandet USA, som fraktade hem kistorna med de omkomna svenskarna efter tsunamikatastrofen i Thailand 1994.

– TP 84:an är succesivt på väg att fasas ut och ersättas av ett jetdrivet brasilianskt transportplan, men den kommer att finnas kvar inom flygvapnet i många år framöver, berättar divisionschefen för Transportflyget.

Fantastisk upplevelse

Ann-Britt har flugit med en Hercules några gånger tidigare, bland annat på väg till och från övningar med flyglottorna på Gotland och Öland, och hon ser mot att få göra det på nytt, få bekanta sig närmare med en av bjässarna och dessutom få en rundvisning i förar­kabinen.

– Jag är inte flygrädd, men det känns lite pirrigt, säger hon när hon spänner fast sig på sin sittplats.

Så fort vi efter starten kommit upp på några hundra meters höjd får vi ta av oss säkerhetsbältena. Lastmästarna öppnar lastluckan i transportflygvapnets akter och det västgötska landskapet och ­Vänerns södra strand breder ut sig under oss.

Läs även: Elof hyllade sin pappa på toppen av Kebnekaise: ”Det kändes som att han var där bredvid mig”

Ann-Britt får ställa sig vid ett avspärrningsband vid mitten av lastutrymmet och hon njuter av utsikten, vinden som blåser friskt i hennes hår och känslan av att sväva fram över landskapet.

– Det här är verkligen en fantastisk upplevelse. Tack för att jag får vara med om det.

Får träffa piloterna

Efter cirka en kvarts flygning får Ann-Britt komma upp i förarkabinen och träffa piloten, andrepiloten, navigatören och flygingenjören. Där känns det som om vi kryssar mellan vindkraftverkens roterande vingar, men säkerhetsavståndet är i verkligheten betryggande.

Plötsligt tjoar Ann-Britt till av förtjusning och vinkar. Vi passerar över hennes hembygd Färgelanda.

– Där står mina arbetskamrater. Jag sms:ade dem innan vi lyfte om att vi kanske skulle flyga över kyrkan. Jag ser även mitt hus, men min man är inte hemma.

Tillbaka på marken igen är Ann-Britt nöjd med hur hennes dröm blev förverkligad.

– Det här har som sagt varit en helt fantastisk dag, säger hon.