Pappans död förändrade tillbakadragne Jonatan: ”Jag måste ta vara på livet och göra det bästa av det”

Hemma i huset i Örnsköldsvik är det full rulle. Malte, 2 år, kommer springande och visar att han vill leka med pappa Jonatan. Han drar upp pappa från soffan och de sätter sig på ­golvet för att leka med bilar.

– Brum, brum, säger Malte och skrattar högt.

Malte, eller ”solstrålen” som Jonatan kallar honom, är pappas största glädje i livet. Han är den som ger Jonatan energi och alltid får honom att le – och den han överöser med kramar och kärlek.

– Han ska aldrig behöva tvivla på vad jag känner för honom, säger Jonatan och lyfter upp Malte i sitt knä och kittlar honom tills han kiknar av skratt.

På flera ställen i huset finns fotografier på Jonatans pappa som tragiskt gick bort i en bilolycka den 10 januari 2023. Han blev bara 56 år gammal. Den dagen var det en svår snöstorm i Västernorrland. Pappan hade åkt till Sundsvall med sin sambo. När de körde över Höga kusten-bron mötte de en lastbil som kom över på deras sida.

Samtidigt som olyckan inträffade satt Jonatan och hans sambo Elin på McDonald’s i Örnsköldsvik. Ovetande om vad som just hade hänt åt de middag och pratade om Malte och att de snart skulle bli tre i familjen.

– När jag tänker tillbaka på det känns det surrealistiskt – att vi satt där och var lyckliga samtidigt som en del av mitt liv tog slut.

Jonatans pappa avled i allvarlig bilolycka

Det dröjde flera timmar innan Jonatan fick beskedet. Det tog tid att identifiera pappan och spåra de anhöriga. Vid kvart över tolv på natten, den 11 januari, ringde Elins mobiltelefon. När hon såg att det var ­Jonatans bror lämnade hon över telefonen till Jonatan – hon förstod att något hemskt hade hänt. Annars skulle brodern inte ringa henne.

– Jag hade satt min telefon på ljudlös, vilket jag aldrig gör numera, säger Jonatan och kramar om Malte.

Han glömmer aldrig sin brors ord: ”Pappa är död. Han var med i den svåra bilolyckan som skedde i går kväll.” Jonatan beskriver hur allt blev svart och att han fick försöka piggna till för att förstå att han hade hört rätt.

Läs även: Sievert förlorade sin son och fru: ”Jag fick tillbaka livslusten tack vare min granne”

Han blev kall inombords, ångesten grep tag i honom och han hamnade i ett chocktillstånd. Han gick ner i köket och vandrade fram och tillbaka, oförmögen att ta in vad han just fått veta. Desperat surfade han in på den lokala tidningens hemsida och läste om olyckan. En del av honom ­ville bara att allt skulle vara en mardröm.

– Jag gick runt, runt i köket och tänkte att det inte kunde vara sant. Vi hade pratats vid för en dag sedan och skulle ses nästa dag, och nu var han borta. Jag hade tusen frågor i huvudet om olyckan.

Rättegången tog all energi

Dagen efter var som ett töcken. Han och hans syskon försökte få klarhet i vad som hade hänt. Några dagar efter olyckan fick de åka till polisstationen i Härnösand för att hämta pappans tillhörigheter. Där fick de också ett nummer till en polis de kunde ringa för att få mer information om olyckan.

– Med mig hem fick jag pappas mobiltelefon, plånbok och bilnycklar. I hans sms-konversationer kunde jag se att han hade varit tveksam till att åka den dagen på grund av ovädret. Och det är klart att jag tänker: Om han bara hade stannat hemma, då hade han varit i livet idag. Eller var hans tid på jorden över?

Tiden efter, med bodelningen, begravningen och rättegången, beskriver han som ett enda virrvarr.

– Det var tufft på så många sätt – och samtidigt kom ­Malte till världen. Mycket av glädjen i början togs ifrån mig, eftersom sorgen och rätte­gången sög ut all min ­energi.

Vågar visa sina känslor

Jonatan beskriver hur svårt det var. Han hade dåligt samvete gentemot Elin och Malte. Han jobbade, kom hem och satte sig med bodelningen, all administration, rättegången och utredningen. Det blev inte som han hade tänkt sig.

Jonatan tar Maltes hand och de går uppför trappan till övervåningen. Han visar runt i huset och pekar på flera ställen där hans pappa har varit med och snickrat. Pappan var en skicklig hantverkare och hjälpte till mycket i familjens nya hem.

– Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna sälja det här huset. Det finns för många minnen här.

Läs även: Travtränaren Maria Törnqvists föräldrar gick bort samma år: ”Jag grät och grät tills tårarna tog slut”

Genom terapi och samtal med en präst har Jonatan ­bearbetat sin sorg. Han har också insett att han växte upp i en miljö där man inte pratade så mycket om känslor. Uppskattning visades genom handlingar, inte ord.

Före tragedin var Jonatan en mer tillbakadragen person, han var inte van vid att uttrycka sina känslor öppet, men efter förlusten av sin pappa har Jonatan förändrats. Sorgen har öppnat hans ögon för livets skörhet och vikten av att visa uppskattning. Han har blivit mer öppen och ­modig när det gäller att visa sina känslor och det känns som att en stor börda har lyfts från honom.

Tar vara på livet

Nu säger han varje dag till Elin att han älskar henne och till Malte, hans största glädje, säger han det flera gånger om dagen. Han skjuter inte upp saker längre – om något är viktigt, gör han det nu, inte sen.

– Det var precis som om ­något hände inom mig. Jag kände att jag inte kan sitta här och sörja och gräva ner mig. Jag måste ta vara på livet och göra det bästa av det. För jag kan det, det kan inte pappa längre. Hans liv tog slut utan föraning.

På sin arm har han tatuerat in pappans namn, sin mormors namn och andra symboler som påminner honom om dem han älskar och som har haft betydelse under uppväxten.

Han åker ofta och hälsar på sin mormor numera, en person som han beskriver som viktig i hans liv, en som funnits där för honom när det stundvis varit svårt.

Före olyckan var han ständigt upptagen, nu stannar han upp och frågar sig vad som egentligen är viktigast i livet. Jobbet eller tiden med nära och kära? Han ångrar att han inte sa oftare till sin pappa att han älskade honom och att han är tacksam för allt han gjort för honom och familjen. Nu är det för sent.

– Därför vill jag visa mormor min uppskattning, hon har ställt upp så mycket för mig. Nu tänker jag inte vänta med att visa mina känslor.

Skjuter inte längre upp saker

Sorgearbetet går upp och ner. Vissa dagar är tuffa, speciellt när Malte fyller år eller det kommer en högtid. Då är sorgen kännbar och han önskar att Malte hade fått träffa farfar och kunnat vara en del av barnbarnets uppväxt.

Jonatan säger att han aldrig mer vill eller kommer att gå tillbaka till att vara den han var innan. Nu är han stolt över att han är modigare och vågar säga vad han tycker och tänker. Han bryr sig inte om vad andra anser om honom.

Läs även: Alex, 28, överlevde tsunamin – nu hjälper han Ukraina: ”Jag kommer att fortsätta, även när kriget tar slut”

Han skjuter inte upp saker längre, oavsett vad det handlar om. Förr var det alltid ”jag gör det senare” eller ”vi åker dit nästa sommar”. Nu säger jag till Elin: ”Nej, vi gör det nu och planerar in det.”

Spelade hyllningsmatch

Han blev också medveten om hur omtyckt pappan var och den saknad han även lämnade kvar efter sig där han bodde. Flera av hans vänner eller bybor ringde Jonatan ­efter pappans död och talade om hur han var. I mars i år hyllade byaföreningen pappan med en minnesdag för hans insats i byns föreningsliv och hans engagemang inom ishockeyn.

– Vi spelade bland annat en hyllningsmatch för honom och det var stort. Jag kände en stolthet och insåg att jag också vill bli som pappa – att alltid sträcka ut en hjälpande hand. För så var han: osjälvisk och en person som hjälpte alla som behövde hjälp.

Jonatan har sparat pappans plånbok och han kör med hans bil idag och har inte kunnat slänga doftgranen som sitter i backspegeln. Den är så mycket pappa. Jonatan har också ett foto på pappan i ­bilen och när han åker ensam till stan så kan han komma på sig själv med att byta några ord med honom.

Läs även: De fann varandra igen – efter sorgen: ”Om livet ger dig en andra chans ska du ta den”

– Jag tror faktiskt att han kan höra mig. Någonstans där uppe följer han mig, Malte och Elin. Det är min tröst i det här.

Fotnot: Föraren av lastbilen som krockade med Jonatans pappas bil dömdes till villkorligt straff och böter. Tingsrätten anser att ”hans oaktsamhet” har medfört att Morgan Sjödin avled.