Fantomen-experten Andreas blev tidningens redaktör: ”Fantomen har präglat mitt liv”

Få svenskar, om ens någon, vet mer om superhjälten Fantomen än Andreas Eriksson från den lilla byn Myckle utanför Skellefteå. Han har följt serien sedan han lärde sig läsa, till och med vunnit Kvitt eller dubbelt med sina Fantomenkunskaper och är sedan 2021 svensk redaktör för serietidningen.

– Jag började läsa tidigt och när jag tröttnat på Kalle Anka lade jag beslag på storebrorsans serietidningar. Jag gick med i Fantomenklubben när jag var sju år. På den vägen är det, säger han när vi träffas på Egmonts serietidningsarkiv utanför Malmö.

Läs även: Läraren Karin tar hjälp av serietidningar i klassrummet: ”Bra för barn som har svårt med läsningen”

Han har, precis som hans hjälte ibland gör, lämnat sin norrländska djungel för att besöka storstaden. I Malmö letar han efter uppgifter om vem som har gjort vad med ­serietidningen genom åren.

– Men den jämförelsen haltar lite, säger han med ett skratt. Visst finns det skog runt Myckle, men det är knappast någon djungel.

– Men allvarligt talat. Jag är på arkivet för att försöka ta reda på vem som skrivit manus till olika avsnitt under ­serietidningens första 30 år. Fram till omkring mitten av 70-talet sågs serietidningar som skräplitteratur och ofta hände det att manusförfattare eller andra som medverkade i tidningen inte hade med sina namn.

Fantomen-tidningen firar 75 år

Idag har serietidningarna en helt annan status – inte minst Fantomen som fascinerat och förtrollat svenskarna sedan 1950.

– Det första svenska numret kom den 5:e oktober 1950, men karaktären som skapades av Lee Falk 1936 började gå i morgontidningar i USA redan 1936. Nästa år fyller karaktären Fantomen alltså 90 år, men han är fortfarande lika pigg och vital i sin blå dräkt, berättar Andreas.

Sedan starten har hundratusentals svenska grabbar, och även en hel del tjejer, troget sprungit till kiosken var 14:e dag för att köpa en ny tidning. Där har de kunnat läsa nya spännande avsnitt av brottsbekämparen Fantomens äventyr med sin trogna häst Hero, vargen Devil, bästa vännen Guran och naturligtvis hans älskade Diana.

Nästan lika många har ­genom åren gått med i Fantomenklubben och fått en klubbnål som bevis på sitt ­exklusiva medlemskap (så även denne skribent).

– Fantomen väcker känslor. Jag har genom åren träffat ­engagerade Fantomenläsare i alla åldrar, säger Andreas som vid sammankomster med likasinnade brukar höra till de yngsta med sina 44 år.

Dessutom har den maskerade brottsbekämparen med åren blivit alltmer svensk, ­vilket Andreas Eriksson själv skrivit om i boken Fantomen: Från lila vålnad till blågul ­hjälte.

Läs även: Tony Cronstam gör comeback med Elvis: ”En chans att göra om och göra rätt”

– Det skedde framför allt 1973 när Ulf Granberg tog över som redaktör och med Team Fantomen som var den svenska produktionen av Fantomenäventyr. Då blev äventyren mer, för den tiden, politiskt korrekta.

Engagerad i Fantomenklubben

Redan under 60-talet hade de svenska översättarna agerat ganska självsvåldigt och förvandlat seriekaraktären till en befrielsekämpe snarare än en kolonial restprodukt som han kunde uppfattas som i USA och i flera andra länder. Något som forskaren Robert Aman beskriver i sin bok När Fantomen blev svensk: Vänsterns världsbild i trikå.

– Fantomen har i Sverige följt med sin tid. En av karaktärerna som tillkommit sedan starten är till exempel djungelläkaren Lamanda Luaga som blev president i samband med att det fiktiva landet Bengali, där Fantomen bor i sin grotta, blev självständigt på 60-talet.

Andreas Eriksson var mycket engagerad i Fantomenklubben när han var grabb och när SVT lanserade underhållningsprogrammet 7–9 med Kvitt eller dubbelt såg han sin chans. Tolv år gammal anmälde han sig till programmet och våren 1993 tog han hem storvinsten på 10 000 kronor.

– Sista frågan bestod av åtta delfrågor om den sjätte Fantomen (idag har vi den 21:a) och jag skulle klara minst sex av dem. Det gjorde jag.

Förutom pengarna och ett besök på Fantomenland, som fram till 2010 var en del av Parken Zoo i Eskilstuna, blev Andreas Eriksson en auktoritet inom Fantomenkretsen.

Läs även: Lill-Maries Lillputtland lockar tusentals: ”Att skapa är ett av mina största intressen”

– Det hände ganska ofta att jag skrev till redaktionen och klagade om de skrivit något som inte stämde i avsnitten, om de blandat ihop ordningen på de olika Fantomen, sedan den första Christopher Walker flyter i land i Bengali 1536, eller om de skrivit något annat som inte stämde.

Fick faktakolla Fantomen

Till slut ledde det till att ­redaktörerna för Fantomen och manusförfattarna ringde ­Andreas för att kolla att fakta stämde innan tidningen gick i tryck.

– Jag blev som en kunskapsbank, säger han med ett leende. Jag kunde ha kompisar hemma hos mig som blev lite förvånade när någon vuxen person ringde och frågade vad Gurans farfar egentligen hette.

Andreas Eriksson bidrog också med olika artiklar om Fantomen och bifigurerna i serien på frilansbasis. På ­senare år har han även skrivit manus till olika äventyr.

– Det har blivit ett halvdussin hittills. Där är engelsmannen Donne Avenell en förebild. Han skrev både nutida och historiska äventyr med tidigare generationer av ­Fantomen, alltid känslomässigt och engagerande. Som ­redaktör är Ulf Granberg ­förebilden. Han satte tonen för den nuvarande seriekaraktären.

Sedan 1997 ingår Fantomen i Egmontfamiljen i och med att Egmont Comics köpte ­serieförlaget Semic. 2016 fick Andreas sitt första vikariat som redaktör för Fantomen. Sedan 2021 tog han över permanent.

Läs även: Barbro Lindgren, 88, samlar tankar i en sista bok: ”Livet är en omöjlig sak som man får göra det bästa av”

– Fantomen har präglat mitt liv, men han är inte hela min vardag. Jag jobbar cirka en dag i veckan med serie­tidningen. Annars har jag ett civilt jobb som konsult och jag hjälper min fru Emelie som driver och ger ut tidningen Kattliv.

Fantomens 75-årsjubileum firas under hela året, bland annat med ett speciellt jubileumsnummer och en ny ­exklusiv bok som innehåller några av de tidigaste svenska Fantomenäventyren.