Niklas Strömstedt om låtskrivandet och sin stökiga barndom: ”Jag var så otroligt självdestruktiv”

Vi ses i en studio på Södermalm i Stockholm där Niklas, om inte hustrun Jenny och Victoria Skoglund spelar i sin podd, numera repeterar inför höstens stora föreställning TYCK om mig. Eller, var lägger man betoningen, kanske heter den Tyck OM mig?

– Jag tänker att man får ­avgöra det själv. Det är lite kul att leka med betoningen på olika ord eftersom det blir helt olika betydelser, säger Niklas och sätter sig ner och eftersvettas.

Han kommer just från gymet och berättar att han tränar mellan 5-6 gånger i veckan. Det får honom att sova bättre och orka mer.

– Jag tränar dels vanlig styrketräning, men också en hel del kondition. Jag älskar att träna, det får mig att må bra på så många olika sätt både mentalt och fysiskt och jag har tyckt om att röra på mig så länge jag kan minnas, säger han.

Behöver musiken för att må bra

Niklas berättar att parallellt med musiken har också fotbollen funnit i hans liv. Som ung drömde han både om att bli professionell musiker och fotbollsproffs, men trodde aldrig att något av det skulle förverkligas, att han skulle kunna ha det som yrke. Men på frågan om det någonsin funnits någon plan B säger han att han aldrig valde musiken som yrke, det var livet som valde musiken åt honom.

– Jag tänkte länge att jag måste hitta ”något riktigt jobb”, men sedan gick åren och så blev det inte så. Musiken har försörjt mig, den gör så jag kan betala hyran men annars är den som luft, vatten och mat. Jag behöver både spela själv och lyssna på andras musik för att må bra, säger Niklas.

Han har alltid tyckt om att göra mer på scenen än att bara stå rakt upp och ner och framföra sina låtar. Till exempel har han alltid lagt ner en hel tid på sina mellansnack och tycker om när han får förmedla olika känslor även ­genom sitt prat. Framför allt fick han mersmak efter en­ ­föreställning han gjorde för många år sedan tillsammans med psykoterapeuten Per Naroskin som hette Strömstedt och Freud – Du borde gå och prata med nån.

– Det är kul att få prata och sätta in sina låtar i lite nya sammanhang. Jag önskar att de som kommer och lyssnar ska bli berörda av alla möjliga känslor. Den här föreställningen har jag jobbat med på ett sätt som jag aldrig gjort ­tidigare och jag tycker att den är väldigt genomarbetad, känner mig både pirrig och förväntansfull inför premiären.

– Jag är inte någon stå­uppare och kan därför inte ­garantera asgarv, snarare är jag ute efter fnisset. Men eftersom min föreställning bygger på boken kommer jag också bjuda på en hel del allvar.

Läs även: Rickard Thunér är mån om privatlivet: ”När jag är hemma vill jag vara närvarande för mina pojkar”

Delar med sig av nya sidor

Det har nu gått ungefär två år sedan Niklas släppte sin självbiografi Om. I den berättar han bland annat om den hårda uppväxten i Hagsätra, om uppbrottet från Efva Attling och om mötet med Astrid Lindgren.

– Det var när jag satt och skrev boken som jag mot slutet tänkte att det kanske skulle gå att göra en scenföreställning av den. Jag tog kontakt med dramaturgen Irena Kraus som har jobbat länge på Dramaten. Vi bollade idéer. Och nu kommer jag att visa sidor som publiken inte tidigare sett av mig. Min önskan är det ska bränna till ibland.

På frågan vem Niklas allra helst skulle vilja ha sittandes i publiken, svarar han sina föräldrar.

– Det är ju inte länge sedan min mamma gick bort, men de hann aldrig se den här allvarliga sidan av mig på det här sättet, och dessutom pratar jag ju om dem och om uppväxten.

Niklas gamla låt blev viral på TikTok

Niklas främsta tillgång, efter 46 år som artist, tror han själv är all rutin han fått med sig. Att stå på scenen och spela är än idag det allra roligaste Niklas vet. Han tycker fortfarande att det är kul att skriva musik, men gör det inte längre i samma stora omfattning.

– Det är så mycket annat som tar tid. Jag tror att alla låtskrivare och artister har sitt momentum när skapandet av musik är det viktigaste som finns, men den perioden är jag nog ur nu, säger Niklas och menar att i bästa fall kan man få 8-10 år när man lever med sin publik och ligger rätt i tiden. Han kan inte komma på en enda singer-songwriter som fått sin största hit efter 50.

Det Niklas verkligen inte såg komma var att hans låt Om 35 år efter att den släpptes nu skulle bli viral på TikTok. Bara senaste veckan har låten gjort succé med över 4 000 videor och nära femton miljoner visningar. Det började med att en tjej lade ut en video med budskapet ”sådana här texter borde killar skriva oftare till tjejer” och därefter tog det plötsligt fart. Unga ­tjejer över hela landet dansar och mimar till Niklas låt från 1990. Även på Spotify klättrar Om och är just nu den fjärde mest spelade låten i Sverige.

– Det är helt ofattbart. Jätte­konstigt, men otroligt ­roligt. Jag har skrivit nästan 500 låtar genom åren och Om är den enda som jag har känt direkt att den har något speciellt, den här kommer att bli en hit. Jag tycker än idag att det är en riktigt bra låt och den är ju faktiskt ganska tidlös, säger Niklas.

Läs även: Sigge Eklund förlorade huset i traumatiska branden: ”Det kändes både overkligt och orättvist”

Tänd ett ljus har dragit in mest

Kan du känna en sorg över att ditt momentum är över?
– Nej, nu handlar det ju om att ta hand om och förvalta min låtkatalog och sätta dem i nya sammanhang. Jag har ju fortfarande ett driv och har ingen tanke på att sluta. Men att sitta i studion och skriva låtar åtta timmar om dagen gör jag inte längre. Jag minns att jag kunde bli galen när det blev kväll och jag var tvungen att gå och lägga mig, jag ville bara fortsätta att skriva och spela in dag och natt.

Men vad är du mest stolt över när du ser tillbaka på din karriär?
– Kanske inte en specifik låt, snarare att jag fortfarande får hålla på med det jag älskar allra mest under så många år. Att jag har varit duktig på att uppfinna mig själv på nytt om och om igen. Men också att jag varit nyfiken på annat, skriva ihop med andra eller jobba med TV till exempel.

Vilken låt i katalogen tror du har dragit in mest pengar?
– Hm, svårt att säga. Men Tänd ett ljus har ju spelat in en hel del…

Om du skulle skriva en låt med någon om du fick drömma fritt, vem hade du valt då?
– Paul McCartney! Beatles är det första och största rent musikaliskt som drabbade mig som 5-åring.

Läs även: My Feldt om sin uppväxt, Skolberget och mammans udda hobby: ”Jobbade undercover”

Ny låt med Johanna Frostling

Just nu är Niklas även aktuell med låten Långholmsgatan 2 tillsammans med Johanna Frostling som tidigare var medlem i bandet Klara & jag. Niklas säger själv att det här är en av de absolut vackraste låtar han någonsin varit med och skrivit. Och han kan inte tänka sig en bättre duettpartner.

– Vi träffades för första gången på en nyårsfest för något år sedan. Jag gick på hennes releasefest när hon hade släppt en platta och vi pratade lite. Senare hörde hon av sig och frågade om jag ville skriva en melodi som hon kunde skriva text till.

Hamnade på barnpsyk

Som liten pojke var Niklas rätt stökig. Han pratade och störde de andra eleverna på lektionerna, rev sönder sina teckningar och leksaker och fick en massa utbrott och hotade om att han skulle hoppa ut genom fönstret. Hans föräldrar, Bo och Margareta, undrade hur de skulle få bukt med hans beteende vilket ledde till att Niklas, som nioåring hamnade på en barnpsykiatriavdelning där han fick vara kvar i ungefär en månad.

– Mina föräldrar visste helt enkelt inte hur de skulle handskas med mig. Jag var så otroligt självdestruktiv och utåtagerande. Alla barn utvecklar olika strategier beroende på vad de har varit med om och gått igenom. Och den strategi jag utvecklade, efter att ha blivit inspärrad, var att inte visa mitt mående eller några känslor alls, säger Niklas som minns att han blev väldigt tystlåten. Dessutom stängde han ute sina föräldrar, det värsta straff som man enligt Niklas kan utsätta någon för.

Niklas slutade visa något alls. Detta påverkade honom sedan även som vuxen.

– Inte minst blev jag varse det här i både i vänskaps- och kärleksrelationer. Det är ju hopplöst att leva med någon som man inte vet hur han känner, tänker, tycker eller vill.

Läs även: Ulla Håkanson satt till häst innan hon kunde gå: ”Enda gångerna jag grät var när de lyfte ner mig igen”

Känner sig mindre ängslig

Om du skulle viska något i den lilla pojkens öra idag, vad skulle du säga då?
– Jag skulle säga att jag förstår honom, att det bästa är ändå att visa vem man är och våga vara sig själv. Ibland får jag frågan om vilket råd jag skulle ge till någon som vill skriva låtar eller bli artist och då brukar jag svara att det handlar om att hitta sitt eget uttryck. Det är så lätt att härma, snegla på och vilja vara som alla andra men då blir det inte riktigt bra. Jag minns att jag ville vara som Bruce Spring­steen, Tom Petty eller Rolling Stones och det dröjde länge innan jag kunde acceptera att jag inte har det som de där artisterna hade. Däremot har jag helt andra unika sätt och uttryck som jag är ensam om.

Niklas har gått i terapi i flera omgångar och tröttat ut både en, två, tre och fyra terapeuter där han pratat ut om sin uppväxt och relationer, men också om sin ängslighet. Idag känner han dock sig mindre orolig än vad han någonsin har varit.

– Jag tror att alla blir mindre ängsliga ju äldre de blir. Jag bryr mig inte längre om vad andra ska tycka om mig eller det jag gör.

Niklas Strömstedt om kärleken till Jenny

Niklas har tidigare känt att det varit lätt hänt att förställa sig och vara andra till lags, inte minst i olika relationer.

– Det är så lätt att man försöker bli någon man tror att den andra ska tycka om. Men det blir ju extremt oattraktivt i längden.

Så har det inte varit i din och Jennys relation?
– Nej, det är fortfarande väldigt lätt. Visst kan vi bråka, sura och tjafsa, men den där självklara lättheten är absolut kärnan i vår relation. Både Jenny och jag vågar visa varandra vilka vi är och har fortfarande väldigt kul ihop. Vi har varit tillsammans i 18 år och jag kan än idag bli glad av att bara se henne även om vi bara varit borta en timme från varandra.

Hur vet man att en kärlek är värd att kämpa för och när är det dags att släppa taget?
– Vi har ju övat på andra ­eftersom vi har skilt oss och separerat flera gånger. Man lär sig massor utifrån tidigare ­relationer, vad man gjort för fel, vad man borde ha sagt och vad man inte har sagt.

Läs även: Adoptionen räddade Gladys del Pilars liv: ”Nunnorna slog oss med nässlor”

Sjunger om första mötet

Största lärdomen Niklas har med sig från tidigare relationer är att ens partner måste vara ett av ens största intressen.

– Att man har koll på var den andra befinner sig i livet, vad hon är rädd för eller vad hon ser fram emot just nu. Alla måste så klart få ha sina hemligheter, men det är viktigt att veta var man har varandra rent sinnesmässigt. Men också att man fortsätter prata med varandra. Alla kloka personer som varit i en relation länge säger samma sak, man får inte sluta småprata med varandra och tro sig veta vad den andra ska säga eller tänker på. Man behöver ha ett pågående samtal.

Niklas minns tillbaka på deras första möte, hur han och Jenny flyttade in på varsina adresser på Södermalm samma datum, den 1 november år 2006. Det var en kall och snöig vinterdag och när han kom gående såg han en kvinna komma stretande på trottoaren på andra sidan gatan med händerna fulla med matkassar.

– Vi hade stött på varandra vid något tillfälle tidigare, jag visste att hon hette Jenny, var nyskild med tre barn och på de lokala nyheterna har de varnat för överhängande fara för snöras från tak. Jenny var på väg in under ett häng av ­istappar och jag gick genast över gatan och drog henne ur det där hemska området. Sekunden efter föll en istapp stor som Härjedalen ner exakt på den plats där hon stått. ”Vilken fin duffel du har” var i stort sett det enda hon fick ur sig innan hon stretade vidare, säger Niklas och berättar vidare att mötet med Jenny finns med i en låttolkning av Miss Li i tv-programmet Så mycket bättre som heter Det lyckliga slutet.

Drömmer om att skapa en musikal

Sist vi sågs berättade Niklas om flera operationer som gjorts i ena knäet på grund av artros. Nu säger han att han har artros även i det andra knäet.

– Jag kommer att behöva göra en operation även där, men det finns ingen möjlighet att göra den förrän nästa höst.

Vid sidan av jobbet tycker Niklas om att hänga med sina vänner, Jenny eller barnen.

– Just nu har jag inte så många barn i Stockholm, endast ena sonen faktiskt. Min dotter bor i Kalifornien och min äldsta son i Sydney. Även Jennys döttrar har flyttat från stan så vi har inte lika mycket umgänge med barnen även om vi försöker hälsa på dem då och då. Det är sorgligt att ha dem så långt ifrån sig, men jag vet att de är lyckliga i sina liv där borta och då mår även jag bra.

Läs även: Ola Salo: ”Det ­kommer alltid finnas folk som tycker att jag är fånig – men jag bjussar på det”

Lediga dagar tränar Niklas helst, spelar golf eller tittar på fotboll. Så ofta han kan försöker han och Jenny åka ut till sommarstället på Dalarö.
Niklas säger sig vara på en bra plats i livet och mår just nu väldigt bra.

Det finns en dröm han bär på.

– Jag har ännu inte varit med om att få skapa en musikal, men det skulle verkligen vara kul. Eventuellt skulle jag också vilja skriva fler böcker. Jag tycker att det är roligt att skriva och har lite olika trådar att dra i, men det gäller att ta tid att göra det. Privat kan jag drömma om att få resa mer, gärna med hela stora ­familjen.