Ola Salo: ”Det ­kommer alltid finnas folk som tycker att jag är fånig – men jag bjussar på det”

Det är en solig försommardag när alla artister i årets Diggiloo-gäng träffas för pressfotografering på ett slott utanför Stockholm. Ola Salo är en av dem som turnerat med Diggiloo en gång tidigare, 2018, och nu är det dags igen.

– Det kändes rätt i år och det var en kul erfarenhet att vara med förra gången. Dessutom är det ju ett genom­gående superroligt gäng.

– Mest ser jag fram emot att få hänga med Per Andersson. Jag tycker att Per är Sveriges roligaste människa. Vi har lätt att komma överens och har väldigt kul ihop.

I höst är Ola aktuell med ännu en turné runt om på ­landets största arenor, A show extravaganza, tillsammans med Peter Jöback. I årtionden har deras karriärer löpt parallellt med varandra men aldrig tidigare har tillfället och möjligheten funnits att göra en gemensam show där det bästa av Ola och Peter får plats på en och samma scen.

Publiken kommer att få uppleva genreöverskridande musik som representerar båda artisternas låtkataloger med sina otaliga hits, men även ­deras egna favoriter av andra artister. Så räkna med stora nummer, magiska möten och en hel del överraskningar ­under två välfyllda timmar tillsammans med ett stort ­tiomannaband och en grupp dansare.

Startade The Ark som 14-åring

Ola föddes i Avesta, men ­familjen flyttade till lilla Rottne utanför Växjö redan då han var två år. Pappa Lars arbetade som präst och missionär, medan mamma Birgitta var sjuksköterska. Han har fyra syskon som är mellan sex och 13 år äldre än honom. Musiken fanns i Olas liv från dag ett. Syskonen gjorde egen musik och väldigt tidigt förstod Ola att man kunde skriva egna låtar.

– Att skapa egen musik var som en lek för oss. Vi brukade sätta upp vår egen Eurovision-final där alla vi syskon hittade på ett par låtar på olika låtsasspråk för olika länder som vi sedan uppträdde med inför mamma och pappa. Är det något jag fått med mig hemifrån så är det just att skapande av musik inte behöver vara något särskilt märkvärdigt, säger han.

Läs även: Robert Wells: ”Det finns ingen AI som kan ersätta en livekonsert”

Bara 14 år gammal startade Ola The Ark. Bandet hade som mål att bli stora i Sverige och även göra internationell karriär.

– Jag har nog alltid haft enorma drömmar och föreställningar som vad jag tror mig skulle kunna göra, men jag har alltid haft noll förväntningar på att det ska infrias. Så visst tänkte jag nog att jag var lämpad och ämnad för ­stora arenor, men samtidigt hade jag en pessimistisk ­inställning och intalade mig själv att så blir det nog aldrig.

Det tog nio år innan bandet slog igenom och Ola menar att de nog hade stor nytta av att ha fått kämpa i trånga rep­lokaler och uppträda på små scener.

Bandet återförenades 2022

När Ola ser tillbaka på sin karriär känner han sig stolt över att bandet höll samman så många år och att de skildes åt som vänner.

– Vi började som ett kompisgäng och jag tycker det är häftigt att våra framgångar inte pajade vår relation. Men också att vi kunde återförenas elva år senare, 2022, och ha ­roligare än någonsin tillsammans. Jag tycker nog att vi aldrig har varit så bra som vi var då.

Han känner sig också stolt över att han som artist aldrig gjort avkall på något han tror på, utan alltid gjort saker och ting på sitt eget sätt.

– Skulle man vara cool som rockband på 90-talet skulle man absolut inte vara med i Bingolotto, Allsång på Skansen eller Mello. Man skulle inte synas i ”fel sammanhang”.

Ola säger att en del av Arks stil var att ifrågasätta den här coolhetsnormen. De tänkte att det var coolare att vara ­modig genom att vara så säker på vem man är så man kan uppträda i vilka sammanhang som helst.

– Vi tyckte det var coolt att vara med i Bingolotto utan att behöva förändra eller anpassa oss efter programmets format. Är man hela tiden beroende av sin omgivnings tyckande är man ju inte längre särskilt cool. Diggiloo är också ett ­exempel på den här typen av folkliga sammanhang, men jag känner mig stolt över att få vara med här och göra min grej fullt ut – utan att behöva vara någon annan än mig själv.

Vad betyder musiken för dig?
– Musik är otroligt viktigt och medan vissa saker i livet kan kännas svårbegripliga för mig så är musiken alltid något som jag förstår mig på. Det är något jag hämtar styrka, kraft och glädje ur. Under hela min uppväxt har det varit ett sätt att umgås på. Det är också en väldigt stor del av min familj idag. Jag och mina döttrar, som är 15 respektive 9 år, spelar och sjunger en hel del tillsammans.

Vill de gå i pappas spår, tror du?
– Jag försöker uppmuntra dem att utöva musik utan att pusha dem.

Det handlar It takes a fool to remain sane om

På scen mår Ola som allra bäst. Där och då känns det som att tillvaron är väldigt självklar och han känner sig aldrig så mycket i nuet som när han står på scen. Det kan låta som en kliché att säga att man som artist inte ska glömma bort att ha kul på scen, men för Ola är det väldigt viktigt.

– Det är en del av att vara proffsig, att faktiskt hitta in i varför det är kul varje gång. För mig handlar artisteri om att sprida glädje och positiva känslor, att förmedla glädje och livslust. Och eftersom det är en väldigt central del av vad ­yrket går ut på är det extra viktigt att själv känna den där glädjen, snarare än att låtsas ha kul. Ibland kanske man har en miserabel dag och då är det viktigt att hitta den där tekniken, att se det humoristiska och dråpliga i tillvaron.

Läs även: Rickard Söderberg om sin stora livsstilsförändring: ”Jag valde att leva”

Egentligen menar Ola att han är en rätt pessimistiskt lagd person, men humorn är absolut nödvändig för att kunna ha ett bra liv, men också för att vara en bra artist.

– Jag tror det är viktigt att kunna driva med sig själv. Även om jag gör något som jag tror på av hela mitt hjärta så kommer det ­alltid finnas folk som tycker att jag är fånig och patetisk, men jag bjussar på det. Det är vad självdistans handlar om för mig.

Enligt Ola är humorn och självdistansen en viktig del av artisteriet som av många artister blivit bortglömt. Alla försöker vara så coola och Ola kan tycka att den typen av coolhet är ganska tråkig.

– Det här är vad vår låt It ­takes a fool to remain sane ­faktiskt handlar om.

Religiös men inte troende

Olas pappa var präst och missionär i svenska kyrkan, något som präglade barndomen en hel del.

– Att växa upp i kyrkan påverkade nog mig främst positivt. På en liten ort blir ofta kyrkan ett slags kulturcent­rum. Förutom mycket kultur och musik förekom det ofta många intressanta filosofiska samtal hemma vid matbordet.

Ola brukar säga att han är väldigt religiös, men inte troende. Han har alltid varit ­intresserad av religion och har till exempel studerat hinduismen mer ingående. Men studierna har resulterat i att han skapat sin egen livsfilosofi.

– Min tro handlar inte om att ha en förhoppning om ­något mirakulöst eller något slags föreställning om det man inte kan veta något om. För mig är religion något ­väldigt konkret och viktigt, något som inte behöver det övernaturliga för att kunna fungera. Mina föräldrars tro innehåller något av det vi kallar det övernaturliga, men jag har skapat en tro för mig själv som innehåller det de flesta bitar som brukar ingå i en religion med undantag för det övernaturliga.

Ola Salo om pappalivets utmaningar

Ola har som ambition att vara en bra pappa, men ibland ­säger han att han kan vara lite väl barnslig, något han tror beror på att han är sladdbarn. Han säger att han har fått en identitet i att vara den roliga och knasiga.

– Jag kan ibland ha en alltför svag tro på mig själv som förälder och vuxen. Detta tror jag många småsyskon och sladdbarn kan känna igen sig i. Man går runt och känner sig lite ovuxen hela tiden. Det är därför inte helt ovanligt att de flesta som dras till den här branschen är småsyskon. Man är van vid att showa och skoja. Det är de bitarna man är bäst på, medan man är mindre bra på att vara ansvarstagande och ha koll på saker. Det är storasyskonens roll.

Ola älskar att vara pappa och menar att han tycker det är kul precis hela tiden.

Läs även: Journalisten Mats Olsson fann kärleken efter 70: ”Det var som att vi känt varandra i evigheter”

– Jag tycker bara det blir ­roligare och roligare. Största utmaningen är skärmarna, att det har kommit in ett nytt ­fenomen som man inte vet hur man ska förhålla sig till. Jag tillhör ju den generationen av föräldrar som varit försökskaniner i den här nya situationen där det inte funnits något som helst manual eller kompass. Det är först nu det har blivit tydligt det vi anat hela tiden, att det inte är så bra att ge barn smartphones i så tidig ålder eftersom de är så beroendeframkallande.

Det värsta är att telefonen tar tid från andra saker, till exempel fysisk aktivitet. Därför har det varit viktigt för Ola att se till att barnen får ha lite tråkigt också och att de begränsar skärmanvändandet.

Lediga stunder spelar de sällskapsspel eller sitter bara och pratar, om de inte musicerar tillsammans.

– Något jag uppskattar allra mest är när familjen sitter kvar vid middagsbordet länge och samtalar.

Ola Salo om sin fru Anneli

Ola och barnens mamma, ­Anneli, har varit ett par sedan 2006. De hade en romans redan tidigare, men blev istället nära vänner vilket varade
i åtta år.

– Sedan ­utvecklades vänskapen åter till kärlek. Vi kunde varandra utan och innan. Dessutom var det en stor fördel att vi lärde känna varandra innan jag blev känd och att vi kände till varandras dåliga sidor när vi blev tillsammans. Det var ett bra upplägg, menar Ola och säger att deras relation bara blir starkare för varje dag som går.

Han tar aldrig några jobb innan han pratar med Anneli och hon säger aldrig nej eller ställer sig i vägen för något som Ola verkligen vill göra.

– Hennes krav är att det måste vara jobb som jag mår bra av. Det är viktigt att inte slösa bort vår tid på sådant som inte känns meningsfullt.

Ola fastnade för att Anneli var så vacker och att hon utstrålande sådan enorm själv­säkerhet och styrka, men också för hennes intellekt.

– Så känner jag fortfarande. Hon är den person som verkligen inspirerar mig. Anneli och jag kan prata om allt, stort som smått. Men vi tycker också det är viktigt att visa varandra uppskattning och tacksamhet. Andra kan tycka att det är lite fjantigt, men vi tackar till exempel så fort vi gör något för varandra eller i hemmet. Det kan till exempel vara en så enkel sak som att säga: ”Tack för att du tömde diskmaskinen.” Det handlar om att visa att man ser varandra och inte tar något för ­givet. Att vara förälder och samtidigt leva artistliv är en rätt avancerad och krävande fas av livet. Då gäller det att också förstå att hon har precis lika mycket på sin tallrik som jag.