Tomas Ledin: “Lövvik var den fasta punkten i min barndom”

Efter förra sommarens succé med bygdespelet “Höga kusten – sanningar och skrönor på sågverkens tid” fortsätter nu Tomas Ledin att satsa på friluftsteatern i hemtrakterna i Lövvik.

– Man hoppas ju alltid att det ska gå bra när man jobbar med ett så här stort projekt för man vet ju aldrig. Men att det skulle få ett sådant enormt genomslag … det var faktiskt en dröm, säger Tomas när jag träffar honom.

Han konstaterar att det är en sak att sälja många biljetter på förväntningar, men att själv sitta i publiken och se och höra hur publiken både skrattar och gråter beskriver han som en magisk känsla. Han vågar till och med påstå att detta är bland det största han varit med om, trots allt han upplevt som artist.

Skyldig fans trevligt bemötande

Knappt hinner vi slå oss ner innan en gammal gymnasievän till Tomas från Sandviken kommer fram och ger sig till känna. Strax därefter dyker ännu en Sandvikenbo upp och vill hälsa. Men Tomas tycker bara det är trevligt att många vill hälsa eller ta selfies med honom.

Läs även: Musikalstjärnan Tuva B Larsen: “Det jag gör nu är det jag alltid drömt om”

– Alla är ju så positiva. Man måste förstå att när man varit en offentlig artist så länge så representerar man ofta något positivt för många. Och genom att vara trevlig bidrar man till mer glädje. Jag ser det nästan som en skyldighet att bemöta alla väl.

Personlig berättelse

Idén till bygdespelet fick ­Tomas redan för tio år sedan i samband med att han släppte sin skiva Höga kusten.

– Jag började drömma om att göra något av den här ­musiken på en scen, men med en berättelse som en röd tråd. Jag träffade Pär Nymark som är manusförfattare och tillsammans med honom jobbade jag i nästan tre år med att göra bygdespelet till vad det är idag.

Berättelsen som löper parallellt med Tomas musik är ­baserad på kärlekshistorien mellan hans farföräldrar, som bodde i området i början av förra seklet.

– Berättelsen är väldigt personlig för mig eftersom den handlar om min farmor och farfar, Jonas och Svea Ledin. Genom att berätta om dem så kunde vi också berätta om Höga kustens historia, Ådalen och Ångermanland.

Skildrar industrialiseringen

Berättelsen är kopplad till ett historiskt skeende – industrialiseringen av Sverige och sågverken längst med Ångermanälven. Men det handlar också om fattigdom och välstånd och allt som följer med det, som arbetarrörelsen, frikyrkan, nykterhetsrörelsen och den allmänna rösträtten.

Läs även: Sanna Nielsen är glad att hon och sambon väntade med barn: “Vi har hunnit lära känna varandra väldigt bra”

– De flesta som står på och bakom scen är från bygden, vilket är hela grejen med ett bygdespel. Det är bygdens ­begåvningar som ska lyftas fram och jag måste säga att de är helt fantastiska.

Förhoppningen är nu att Höga kusten ska bli början på en ny sommartradition. Hans egen kärlek till Höga kusten har kommit väldigt naturligt, inte minst eftersom hans ­pappa, Folke, ­växte upp där.

Rötterna i Lövvik

Eftersom Tomas föräldrar jobbade som lärare hade de långa sommarlov, vilka de tillbringade just i Lövvik hos farföräldrarna som hade en sommarstuga där.

Läs även: Robert Wells: ”Det finns ingen AI som kan ersätta en livekonsert”

– Som lärare på den tiden flyttade mina föräldrar runt i Sverige en hel del. De skulle bilda folket och folkhemmet skulle lyftas kunskapsmässigt. Så för mig och mina systrar blev somrarna i stugan i Lövvik den fasta punkten under min uppväxt. Jag har därför på många sätt mina rötter där.

– Med det sagt, jag har så klart även rötter i Sand­viken, där jag gick både mellan­stadiet, högstadiet och gymnasiet. Men somrarna med farmor och farfar där uppe i Lövvik kommer alltid kännas speciella för mig.

Vill skapa glädje

Med sina höga berg, havet och älven så är Höga kusten något av det mest natursköna vi har, tycker Tomas.

– Lövvik ligger precis vid mynningen av Ångerman­älven och där bor bara ett 80-tal personer. Där ligger några öar och på en av dem har vi vår sommarstuga, berättar ­Tomas som menar att det ligger ett ”majestätiskt lugn” över hela bygden.

Kulturen behövs för turismen

När sågverken stängdes ner avfolkades bygden, men nu upplever Tomas att det finns en ny energi i området.

Läs även: Jojje Wadenius om en kärlekslös uppväxt: ”Jag kan inte minnas att någon kramade mig”

– Turismen, fisket, paddlingen och vandringarna har blivit viktiga och det händer en hel del fantastiska saker däruppe, inte minst finns det ett fantastiskt entreprenörskap. Det självklara och stora för turisterna som kommer dit är naturupplevelsen, men sedan behövs ju även kulturen för att det ska bli en destination som intresserar hela ­familjen. Där tror jag att bygdespelen spelar en viktig roll.

Behöver inte långa turnéer

De senaste åren har Tomas jobbat intensivt för att nu ta det lite lugnare ett tag.

– Framöver följer en period där jag kan tillbringa mer tid med min familj och vännerna. Förhoppningsvis kan jag även skriva lite ny musik.

Tomas har ingen konkret plan kring hur hans fortsatta karriär ska se ut, om eller eventuellt när han ska gå i ­något slags pension. Så länge musik känns lustfyllt så vill han gärna göra en och annan konsert.

– Kanske behöver jag där­emot inte göra de där långa och stora turnéerna som förr i tiden, menar Tomas.

Tur bakom långa relationen

Han upplever att han upplever ett slags skyldighet att få skapa glädje för andra genom att stå på scen.

– Det har blivit min drivkraft och är en stor ynnest. Tillsammans med mina musiker känner jag att vi har ett uppdrag att skapa den där känslan hos vår publik. Det är ur den drivkraften som motivationen också kommer.

Läs även: Rickard Söderberg om sin stora livsstilsförändring: ”Jag valde att leva”

Vid sin sida har Tomas sin fru Marie som han varit gift med i över 40 år. På frågan vad Tomas tror är främsta hemligheten för ett långt förhållande säger han att man nog ska ha lite tur.

– Det visste jag ju inte när jag första gången såg denna pingla. Visst var det tur att just jag skulle träffa henne? Och även om vi har arbetat inom samma bransch, har vi haft separata yrkesliv och fått tydliga egna identiteter på våra egna områden. Det tror jag har varit bidragande. Man ska så klart också ge varandra livsutrymme, säger Tomas.

Frun var Tomas chef

Från början var Marie ­Tomas chef. Som skivbolagsdirektör hade hon ansvarat för artister som Agneta Fältskog, Ted Gärdestad och Eva Dahlgren. Och för Tomas så klart.

– Marie är otroligt vass, ­begåvad och duktig på det hon gör. En av de bästa i sin bransch. Jag har alltid haft stor respekt för hennes yrkeskunskap. Det var såklart lite speciellt i början, att vara tillsammans med sin chef.

Tomas berättar att när ­Marie, runt sekelskiftet, lämnade musikbranschen och han var tvungen att se sig om efter en annan manager kände han sig ”lite lost”.

– Plötsligt fanns det inte någon kapten på båten. Utan henne räckte det inte med en rådgivare utan jag lyckades hitta en kombination av flera stycken.

Har det bättre än någonsin

Han berättar att Marie haft god inverkan på honom som person, inte minst har hon bidragit till att han, som tidigare var rätt blyg och ”lite norrländskt tystlåten”, blivit mer social. Tomas tycker att han befinner sig på en bra plats i livet och att han tillsammans med Marie har det bättre än någonsin.

– Sönerna har flyttat ut och vi har hunnit få fyra barnbarn. Det finns inga gränser för den glädje vi känner för dem. Det känns fint och trösterikt att vi alla ingår i ett evigt kretslopp. Det är verkligen en lycka att få se sina barn bli föräldrar.

Ingen svarar längre

Det har bara gått några veckor sedan Tomas förlorade sin pappa, Folke, som blev 99 år gammal. Far och son hade en fin och nära relation. Tomas berättar att han alltid brukade ringa sin pappa om eftermiddagarna och nu har han kommit på sig själv flera gånger att han plockar upp sin telefon för att ringa, men att det inte längre finns någon på ­andra sidan som kommer att svara.

Läs även: Lill Lindfors tackade nej till USA: ”De fattar inte vad jag håller på med”

– Pappa växte upp under rätt knappa förhållanden men med stöttande föräldrar som gav honom möjlighet att läsa vidare vilket inte var så vanligt bland sågarbetarfamiljerna på den tiden. Jag tror egentligen att jag levde det liv som pappa hade velat leva. Han hade artistdrömmar och stod en del på scen, men han fick istället sin scen som ­lärare och senare rektor. Men han var väldigt engagerad i mig och var stolt över det jag gjorde.

Vad skulle du säga att musiken betydde för dig då du slog igenom i jämförelse med vad den betyder för dig idag?

– På många sätt är det samma känsla och anledningar som gör att musik fortfarande är det absolut viktigaste för mig. Men sedan har en hel del naturligtvis förändrats under tid, inte minst hela musikbranschen och dess förutsättningar. Men den största skillnaden skedde någonstans på vägen, när jag förstod att kommunikationen och den outtalade dialogen med publiken var det viktigaste. Innan dess spelade och skrev jag mest musik för mitt eget höga nöjes skull. Min drivkraft har dock alltid varit den samma och jag är tacksam för det, ­eftersom det är inget man kan ta för ­givet.

Läs även: Helen Sjöholm och Tommy Körberg älskar att jobba ihop: ”Vi har längtat efter att göra detta”

Finns det någon låt i din katalog som betyder lite extra mycket för dig personligen?

– Jag har ju gjort drygt tjugo studioalbum så jag bör väl ha hundratals låtar ute. Och när jag får den där frågan så brukar jag säga att det beror på vilket humör man är på. Jag är glad och stolt över att jag till exempel har skrivit En del av mitt hjärta, Sommaren är kort, Never again, Sensuella Izabella, Vi är på gång … Ja, det finns några stycken. Sedan finns det också ett antal låtar som kanske aldrig borde ha spelats in, ­ha-ha!