Jag satt på nöjesredaktionen på tidningen Arbetet när ­telefonen ringde. Det var höst, det kanske regnade, det var trots allt Malmö. Samtalet var kort och koncist. Det förändrade mitt liv.

Så inledde Expressens ­legendariske sport- och nöjesreporter Mats Olsson ifjol en krönika om sina 50 år på kvällstidningen. Den välskrivna ingressen sammanfattar bra Mats skicklighet med pennan. Jag menar vem vill inte läsa vidare efter den inledningen?

Den nyfikne Malmö-sonen kan idag, 76 år gammal, summera att livet – mycket tack vare just det samtalet – blev precis som det han en gång drömde om. Som barn slukade han böcker och tidningar och framför allt var det den tecknade serien med journalisten Steve Roper i huvudrollen som fastnade.

–Han hade också en hatt med ett presskort i brättet. Så snyggt. Det blev genast mitt drömjobb, berättar Mats Olsson.

Hemmets Journals Anna Liljeberg träffade Mats Olsson i hans hem i Stockholm. Foto: Thomas Carlgren

Mats Tage Olsson

Ålder: 76 år.
Familj: Gift med Lena W ­Olsson, pensionerad rektor, som har två barn och fyra barnbarn. Uppvuxen i ­Malmö, mamma Inga var ­affärsbiträde, pappa Tage lagerarbetare och säljare.
Gör: Krönikör i Expressen varannan söndag, författare, har Pådden med sportjournalisten Patrick Ekwall, hittills över 600 avsnitt. Boken om Olle Jönsson kom ifjol, Rösten speglar själen.

Fick jobb på Expressen

Vi träffas i lägenheten på Kungsholmen i Stockholm där det finns några små diskreta antydningar om hans långa karriär: den nyutkomna biografin om Olle Jönsson, flera av hans egna romaner, boken om Zlatan. Men endast ett fåtal cd-skivor och gamla filmer som påminner om hans livslånga intresse för film och musik.

Här bor Mats med sin hustru Lena och sällan har vi mött ett så inspirerande par. Deras kärlekshistoria sparar vi förstås till sist – som det bästa!

På väggarna hänger påtagligt många tavlor av författaren och konstnären Slas, Stig Claesson. Mats korresponderade livligt med ­honom på 90- och 00-talen, främst om boxning, men också om musik och gamla svartvita amerikanska filmer.

Läs även: Annika Andersson om utbrändheten, behovet av tystnad och livet just nu: ”Jag befinner mig i en perfekt ­ålder”

– Jag fick tavlorna som julklapp ett år och blev överväldigad. En serie handlar om boxning, den andra om Paris, berättar Mats.
Men tillbaka till 70-talet, vem var det då som ringde det där avgörande samtalet?

I luren fanns Expressens dåvarande nöjeschef Björn Vinberg. Efter en lunchträff i Malmö erbjöds Mats jobb på Den Stora Kvällstidningen.

– Jag minns att jag blev väldigt nervös över att jag skulle behöva skriva på en elektrisk skrivmaskin. På Arbetet hade jag bara en gammal Halda …

I Malmös tidningsvärld hade Mats Olsson redan ett rykte om sig som en välfor­mulerad musikskribent och reporter och redigerare. Journalistdrömmen hade han realiserat direkt efter studenten när han helt sonika klev upp på tidningen Arbetet och bad om ett jobb.

– Om jag minns rätt så tog tidningen på sig att utbilda mig och man fick någon sorts lärlingslön i början. Men jag minns också redaktionschefen ord: ”Går det åt helvete så får du börja på bildarkivet.”

Mats Olsson på Expressens nöjesredaktion 1978.
– Jag har Ian Dury på tröjan. Foto: Marie Nyreröd

Samtal från Björn Ulvaeus

På 70- och 80-talen var ­Expressen ”störst, bäst och vackrast” och Mats blev snart en stor profil och hans ”POP-sidan” en måsteläsning för alla i nöjesvärlden.

Varifrån kom musikintresset?

Mats funderar en stund.

– Min farmor, som för övrigt också lärde mig att läsa deckare av Mickey Spillane, spelade alltid en massa musik på sin 78-varvare när jag var där och hälsade på. Kanske påverkade hon mig. Jag minns också att när mina föräldrar gick ut och dansade, som det hette, då stod jag alltid längst fram vid scenen och lyssnade intensivt på bandet som spelade. Jag tyckte det var så häftigt. ”Tänk att de reser runt och spelar …”

Läs även: Lill Lindfors tackade nej till USA: ”De fattar inte vad jag håller på med”

Bara för att göra ett nedslag i den långa karriären – 50 år som sagt – och för att förstå den stora respekt och status Mats hade som nöjesskribent, så är det till Mats som Björn Ulvaeus ringer en dag i januari 1979. ”Kan du komma hit, Mats? Jag och Agnetha har en viktig sak att berätta.”

– Vi sågs på källaren Diana, en restaurang i Stockholm, och Björn och Agnetha berättade att de skulle skiljas. Det blev ett jävla liv. Tidningar från hela världen ringde och ville ha en kommentar om Abbas framtid.

Idag skriver Mats Olsson krönikor i Expressen varannan söndag. Fortfarande är det många som köper tidningen bara för hans skull. Foto: Thomas Carlgren

Stor makt som nöjesskribent

Du hade ett stort inflytande över musiksverige, hade du också makt tyckte du?
– Jag har i efterhand förstått att jag hade en jäkla stor makt. Det är så många artister som har berättat om hur viktigt det var att just jag skulle gilla deras skivor eller konserter. Det var inget jag tänkte på då. Jag skrev som jag ville om det jag gillade.

Under en period var Mats också tidningens nöjeschef, men till och med Expressen mötte sin överman – i form av staden New York. Mats har haft en livslång förälskelse i det stora äpplet, men det var inte kärlek vid första ögon­kastet.

– Ärligt talat var jag livrädd första gången jag kom dit 1976. Allt gick så snabbt, mycket var så konstigt. Men jag insåg ju snart att där fanns allt som jag gillade. Musiken, klubbarna, biografer som ­spelade gamla filmer dygnet runt …

Mats planer på att öppna en pub på engelska landsbygden konkurrerades snart ut av Great Jones Café. Där blev han snabbt stammis och när det lades ner för ett par år ­sedan ”var det som jag förlorade halva mitt liv”.

2002 fick Mats Stora journalistpriset för sina krönikor. Foto: TT

Sadlade om till sportkrönikör

Kärleken till New York gick så långt att Mats Olsson till och med sa upp sig från Expressen för att kunna bo kvar och arbeta som frilans, men tidningen gav inte upp.

1990 blev han anställd igen och nu handlade det om sport. Med fotbolls-VM i Italien började en kanske ännu mer tongivande del i Mats karriär, den som sportkrönikör. Och sedan ”grävde vi guld i USA”.

Läs även: Malou von Sivers: ”Jag har lärt mig av min svärmor hur jag inte vill vara”

– Jag skulle säga att VM 1994 bidrog till vändningen för svensk fotboll. Innan dess så drog inga allsvenska matcher någon större publik. Nu stod folk och väntade vid kioskerna för att få läsa om nattens matcher, inte minst kvinnor.

Sverige tog ett bejublat VM-brons och Mats Olsson myntade uttryck som ”Schwarz är Gud”. (Fotboll­spelaren Stefan Schwarz döpte för övrigt sin självbiografi till De kallade mig Gud, reds anm.)

Mats läser en av sina krönikor i sitt hem på Kungsholmen 2008. I bakgruden syns några av de tavlor Mats fick av vännen Slas, Stig Claesson. Foto: TT

Mats Olsson skrev bok med Zlatan

Som sportkrönikör har Mats Olsson självklart också mött Zlatan Ibrahimovic och han tvekar inte att kalla honom vår ”absolut bästa fotbollsspelare någonsin”.

– Det är han. Jag känner att det är en förmån att få ha ­varit med om hans karriär.

Zlatan eller ”Den långe” som Mats kallar honom, har ju varit kontroversiell under sitt fotbollsliv, men Mats Olsson är kanske en av de som känner honom bäst. Mats intervjuade honom inför deras bok Jag är fotboll.

– Vi träffades både i Manchester och i Los Angeles och hade jättekul. Han var väldigt omtänksam och bra och tycktes lita mycket på mitt omdöme. ”Välj du vilken bild, Mats” eller ”vad säger du Mats?”

– Men när boken var klar så tog kontakten helt slut. Jag har inte ens hans telefonnummer idag.

Å andra sidan är det nog inte många som har ett eget tackbrev från Zlatan. ”Du är en av de få journalister som trodde på mig. Tack för allt och jag hoppas jag inte har gjort dig besviken med min fotboll”, står det bland annat att läsa på ett signerat omslag till en dvd med en tv-dokumentär.

Läs även: Anna Brolin har hittat lyckan igen – efter skilsmässan: ”Jag har varit sjukt ledsen”

Blev mordhotad för texter om fotboll

Signeringen är ingenting han visar själv. Det är Lena som plockar fram. Att hålla på och skryta om sina framgångar och kända vänner är helt ointressant. Tvärtom är det nog integriteten och förmågan att inte följa strömmen som gjort Mats Olsson så stor.

Eller som nättidningen Svenska fans formulerade det när Mats rapporterade om handboll: ”Han kan ju skriva om makrill och Staffan Olsson i samma krönika. Det känns lika viktigt både och (…) Han lämnar ingen oberörd.”

Nog är det så. Skulle fotbollslandslaget hålla en presskonferens, så hittar du inte Olsson där. I stället går han hellre och snackar med knattelaget som tränar på planen bredvid. Men det går precis lika bra att få in världspolitiken i en krönika, när Mats till exempel skriver om sin gamla hockeyidol Wayne Gretzky: ”Bilderna på honom, hans ­familj och Idioten i Vita huset gjorde mig både överraskad, ledsen och – illamående.”

Att våga ha åsikter har ­också gjort honom hatad. ­Under en period i början på 2000-talet blev Mats Olsson mordhotad för några av sina texter om svensk fotboll. Det var så pass allvarligt att han fick ha en livvakt i trappuppgången och inte fick gå ut och handla ensam.

– Ja, jag var rädd. Det var obehagligt att de visste var jag bodde. Men Expressen ställde upp väldigt bra. Jag fick åka taxi överallt, de skickade mig också till London ett par veckor för att jag skulle få komma bort.

– Det är så tråkigt med fotbollens utveckling. Ingen ­annan sport har så mycket hat. Det har tagit bort en del av glädjen. Jag är så trött på att höra ”det är bara några få som förstör”. Men om de bara är några få, varför kan man inte ta dem då?

Sett det mesta, träffat nästan alla… Mats Olsson håller på och funderar över sina memoarer.
– Det låter så pretentiöst. Men jag har texten här, inne i huvudet. Foto: Thomas Carlgren

Blev utbränd och kollapsade

Yrket har tagit honom till platser över hela jorden, just det som han en gång drömde om. Precis som Steve Roper bär han även hatt idag, något som också gav honom epitet ”modeikon” vid 76 års ålder.

Har du fått offra något för att nå din dröm?
–Nej, det har jag inte. Jag har fått diabetes och det kan bero på en del dåliga vanor som hängde ihop med jobbet. Jag skickade mina texter klockan tio på kvällen och gick sedan och åt en stor middag med revbensspjäll, kanske med en dry martini. Hade du deadline på natten käkade du en massa godis för att orka … Idag lever jag mycket mer disciplinerat, så jag har det under kontroll.

– Men vad hade hänt om jag inte tackat ja till Expressen? Kanske hade jag suttit på en reklambyrå i Malmö och spelat en massa golf.

Läs även: Helen Sjöholm och Tommy Körberg älskar att jobba ihop: ”Vi har längtat efter att göra detta”

Du har varit utbränd en gång?
– Ja, det stämmer. Jag trillade ihop en dag på golvet och kunde inte resa mig upp, huvudet bara snurrade. Jag fick hasa mig fram på golvet för att nå telefonen och ringa efter hjälp.

Året var 2005 och efter några månaders vila var ana­lysen klar. Att svara på alla ­läsarmejl ingick i Expressen policy och Mats hade fastnat i en destruktiv spiral.

– Jag fick hundratals mejl. Många var hatfyllda, fyllda av spyor över det jag skrev. I början försökte jag svara pedagogiskt, men till slut pallade jag inte all den där skiten.

Mats personliga mejladress togs bort.

– Och en snäll typograf fick läsa allt och rensa bort det värsta.

Mats och Lena firar ettårsdagen av sin första dejt på Restaurant Riche. Foto: Privat

Patrick Ekwall tvingade Mats att nätdejta

Den som följer Mats Olsson idag på Instagram kan se att ­bilderna på goda luncher med kända popvänner som Per Gessle, Nisse Hellberg och podkollegan Patrick Ekwall, nu betydligt oftare fylls med bilder på en snygg blondin med glittrande ögon. Det finns helt enkelt ett tydligt Instagramliv före juni 2021 och efter.

Orsaken heter Lena W Olsson som sedan snart ett år är Mats Olsson fru.

Deras kärlekshistoria började med en krönika i Expressen om ensamheten under pandemin, med sopbilarnas tömningsschema som dagens höjdpunkt. Nu fick det räcka, tyckte sportjournalisten ­Patrick Ekwall som i princip tvingade Mats Olsson att börja nätdejta.

”Aldrig i livet”, svarade Mats först, men Ekwall snodde ­datorn och öppnade ett konto.

Läs även: Bröderna Herrey 40 år efter succén: ”Vi gick med på allt på den tiden”

– Men jag tyckte det var hemskt, bara en massa konstiga människor som svarade. Det blev hela tiden ett svajpande hit och dit och jag kände att det inte var något för mig.

Men.

– Men jag hade sparat en som jag tittade på ibland. Hon hette Elsa och hade väldigt vackra ögon. Så till slut skrev jag till henne i en chatt.

De bestämde möte på Mats stamställe Riche i Stockholm.

– Jag var så himla nervös, berättar Mats. Restaurangen var tvungen att stänga klockan åtta, så några timmar skulle jag väl klara av om det inte kändes bra, tänkte jag.

– Men så såg jag henne komma där vid övergångs­stället och jag bara ”Gud, låt det vara hon”!

Sedan började ett samtal som fortfarande pågår. Restaurangen var tvungen att slänga ut dem och Mats försökte fördröja avskedet på alla vis.

– Jag tror det blev en lätt puss tredje gången vi träffades.

Mats och Lena träffades via nätdejting. De visste direkt att de hittat rätt. Foto: Thomas Carlgren

Friade till Lena

Vad föll du för?
– Förutom att Lena är väldigt söt, så var det som att vi känt varandra i evigheter. Vi hade så mycket att prata om.

Lena hade först kallat sig ”Elsa” som en säkerhetsåtgärd vid nätdejtingen. Hon hade ingen aning om vem Mats Olsson var, men när han skrev i ett mejl att han skulle till P4 och prata om Bob Dylan, så googlade hon.

– Jag var väldigt tveksam, helt ärligt, säger Lena. Jag hade mycket fördomar och trodde att jag skulle träffa en försupen murvel. Det låter hemskt, men så var det. Men sedan när vi sågs, så var det bara ”wow”!

I januari 2024 friade Mats Olsson på sin födelsedagsfest på Riche och intet öga var torrt. Och juli stod bröllopet i Tylösand, den här gången med en Mats Olsson i tårar.

– Det var så självklart att gifta sig, för att visa att det här är på riktigt. Det var otroligt häftigt och väldigt känslosamt.

– Jag menar, att jag skulle hitta mitt livs kärlek efter 70, det trodde man ju inte.

14 juli 2024 gifte sig Lena och Mats i S:t Olofs kapell i Tylösand. Foto: Patrick Ekwall

Vågar visa kärlek

Att det är ett förälskat par märks och Lena tar effektivt död på myten om den hårda kvällstidningsmurveln.

– Du är ju otroligt omacho, utan tvärtom väldigt ömsint och visar din kärlek öppet, säger Lena och berättar att de till och med blir stoppade på stan när de är ute och håller om varandra under promenaden.

– Det väcker känslor hos andra när lite äldre personer visar kärlek, det märker man. Häromdagen mötte vi två tonåringar som stoppade oss och sa: ”Ni är ju så söta så att man vill dö.”

Läs även: Maria Forsblom om separationen, yrkesdrömmarna och oron för barnen: ”Kan inte vara så blåögd”

Med Lena har Mats också fått en stor bonusfamilj och för att knyta ihop livet och karriären så är det där, på fotbollsplanen med barnbarnet Abi som han kanske trivs som allra bäst idag. För att citera hans egen sportkrönika i ­Expressen:

”Det var i söndags. Vi var där för att se Abi, 8, och hans lag Mälarhöjden spela fyra matcher i nåt som heter ­Future Stars Spring Cup.

En av de bästa söndagarna nånsin. (…) Man hörde rop på både Nils, Attila, Tage och Muhammed och ingen verkade bry sig om var
alla kom ifrån, det som ­förenade var kärleken till ­fotbollen.”

Nu väntar hans memoarer. ”Boken finns i huvudet, jag går och idisslar.”

Men någon punkt tänker Mats Olsson inte sätta på ett bra tag.

Tre möten Mats minns

  • Bruce Springsteen. Vi bodde på samma hotell, Sunset Marquis i Los Angeles, i två veckor 1979. Vi pratade nästan varje dag. Hade nytta av det när ­Europaturnén drog igång.
  • Muhammad Ali. Foto­grafen Hasse Persson och jag var hemma hos honom i Los Angeles. Han trollade för oss.
  • John Travolta. Jag var sist i raden av intervjuare på ­Beverly Hilton i Los Angeles en sommardag 1980. Han föreslog att vi skulle sätta oss i baren och lärde mig dricka den mexikanska ölen Dos Equis. Jag körde honom hem, be mig inte förklara hur det gick till.