Läckbergs är fortfarande lika kära: ”Skickar tre tusen sms per dag till varandra”

Camilla Läckbergs och Simon Skölds spontana reaktion när de fick förfrågan om att göra realityserien Läckbergs (TV4 och ­Viaplay) var: visst, det kunde vara en rolig grej, men först behövde de kolla med barnen.

– Vi var nästan helt säkra på att de skulle säga nej, speciellt de två äldsta, men de sa förvånansvärt nog ja och då var det bara att köra. Alla barnen är väldigt öppna och ärliga. Och det är lite förvånande att de varit så bekväma i den här ­situationen, säger Camilla.

Hon har fått samma fråga från flera olika tv-bolag genom åren men just nu kändes det som en häftig upplevelse att få göra som familj. Motivet har aldrig varit pengar eller mer bekräftelse utan snarare något som kan vara ett trevligt familjeprojekt. Inte minst nu sedan de två äldsta flyttat hemifrån och man inte ses lika ofta.

Camilla säger att hon är väldigt stolt över sin familj.

– Vi är en tajt, nära och kärleksfull familj och jag visar gärna upp det. Man kan säga att vi är ett slags feelgood-genre som kanske lutar mer mot Marko och Irma än till exempel familjen Wahlgren. Vi är mer pyjamas än glamour.

Läs även: Anna Brolin har hittat lyckan igen – efter skilsmässan: ”Jag har varit sjukt ledsen”

Hoppas Läckbergs ska överraska tittarna

Alla barnen är väldigt familjekära och Simon tycker att de nästan har ännu bättre relation med de två äldsta sedan de flyttat hemifrån. Nu måste de ju aktivt jobba för att ses och umgås.

– Äldsta dottern, som har sin pappas efternamn, har ­varit väldigt mån om att inte berätta för dem hon lär känna vem som är hennes mamma, säger Camilla. Inte för att hon skäms för mig, men för att man ska lära känna henne för den hon är. Nu i vår, när hon kommer att synas med hela familjen på bussreklam och liknande, är det däremot inget hon kan hymla om längre, ­ha-ha!

Största rädslan kring hur serien ska tas emot handlar om att barnen ska tycka att det är pinsamt eller att de ska behöva sitta med skämskuddar, medan Camillas och ­Simons rädsla är att det man ser ska kännas påklistrat eller fejkat.

– Vi är ju ganska transparenta. Många tror nog att man redan vet allt om oss. Och där tror jag att tv-tittarna ändå kommer bli överraskade av hur mycket man faktiskt inte vet känner till om oss. Inte minst får man ju lära känna våra barn.

Alla fyra barnen är väldigt olika, men en gemensam egenskap de alla delar är stark empati.

– De är väldigt omtänksamma, både mot oss men även mot andra människor. Därutöver skiljer de sig en hel del.

Läs även: Ebba Kleberg von Sydow äger både väveri och godisbutik: ”Jag älskar mitt spretiga liv”

Simon Sköld om känslorna och slagsmålen

Wille beskriver de som en av de mest förnöjsamma personer de känner. Meja är kanske den som är mest lik sin mamma, åtminstone när det kommer till drivet och rastlös­heten. Hon har alltid tre extrajobb. Charlie är ”ett socialt geni” och lite lillgammal – han är den som har vuxna kompisar.

– Polly är vår lilla babyboss. Hon är den som har känslorna utanpå, antingen superglad eller jättearg. Vi brukar säga att hon är den som har det värst och roligast och är den som är mest lik Simon (kanske inte så konstigt då Polly är enda barnet som är Simons biologiska), inte minst när det kommer till envisheten.

Simon berättar att han som barn också hade känslorna ­utanpå men att han med åren lärde sig att kontrollera dem.

– Jag skrattade när jag var glad och slogs när jag var arg. När orden tog slut tog nävarna vid och som ung hade jag inte så många ord, så du kan ju tänka dig hur många slagsmål jag hamnade i.

Men som 14-åring hittade Simon kamp­sporten som kom att bli hans stora räddning, där han lärde sig hantera sina känslor och sig själv. Camilla tycker det är ­intressant att höra om dessa sidor eftersom hon ­aldrig sett det minsta raseri­utbrott hemma.

Simon har många gånger tänkt på hur han, som hade sådan dålig impulskontroll och var så lättkränkt, kunde han hamnat fel och känner därför stor tacksamhet över den verksamhet han hamnade i. Idag känner han sig privilegierad.

Viktigt att sätta gränser för barnen

När Camilla och Simon pratar om sina barn med andra har de förstått att de fått barn som inte är särskilt krävande.

– Vi har haft det löjligt ­enkelt. Inte en enda gång har jag blivit kallad ”jävla kärring”. Peppar, peppar ta i trä, men vi har haft väldigt lugna tonåringar och inga av våra barn har visat tendenser till något slags NPF-diagnos eller liknande utmaningar. Det har gått bra i skolan för alla, säger Camilla.

På frågan vad Simon tycker är viktigt i ett föräldraskap, svarar han att man måste ­skilja på att vara kompis och förälder.

– Du måste alltid först och främst vara förälder och när det fungerar kan du också vara en kompis, men vill du enbart vara kompis så kommer det inte att fungera. Vi har alltid varit tydliga med att det blir konsekvenser av handlingar.

Läs även: Alexander Karim om tiden utan familjen: ”Jag hatar att inte få träffa dem”

Camilla tycker överlag att föräldrar är för dåliga på att säga nej till sina barn.

– Många är rädda att deras barn ska bli arga på dem och vågar därför inte sätta ner ­foten. Jag tycker snarare att barn har alldeles för stor makt i många familjer. Vi har väldigt nära relationer till våra barn, men det är vi som vuxna som sätter gränserna.

– Vi hade just en period på två veckor då vi tog mobilen för Charlie. Istället fick han ta med sig en Dorotelefon till skolan, som jag i och för sig tror att han mest försökte dölja för sina kompisar.

Simon är enligt dem båda den mest stränga i föräldraskapet och när det blir konsekvenser för deras barn är viktigast av allt att de förstår varför.

– Vi njuter inte av att dela ut straff, men jag tror det är en bra att de får inse att man får ett straff, och av vilken anledning, så att man inte gör samma sak igen.

Fick hjälp hos en relationscoach

Efter snart elva år tillsammans har Camilla och Simon det bättre än någonsin. Han berättar att det han en gång fastnade för hos Camilla också är det han uppskattar mest idag.

– Det var helheten. Jag älskar hennes driv, dessutom är hon snygg, smart och rolig. ­Sedan jobbar vi aktivt med vår relation.

För åtta år sedan gick paret hos en coach som skickade med dem många bra verktyg som de fortsatt använda sig av. Efter ett par år tillsammans insåg de att de hade inkompatibla sätt att bråka på.

– Camilla började alltid gråta medan jag reagerade genom att stänga av. Den här coachen satte ord på våra reaktioner och hjälpte oss att hitta sätt att mötas på under bråken, vilket har fungerat jättebra. Ofta när man bråkar vill man hitta ett rätt och ett fel, men det är inte alltid det finns. Vi bråkar typ aldrig numera. Vid många tillfällen inser man dessutom att de flesta saker är det inte värt att bråka om. Ska jag kommentera kaffekopparna som står framme överallt eller hur mycket betyder det i det stora hela?

Läs även: Joe Labero om singellivet, magi och dottern Nicole: ”Hon är det bästa som hänt mig”

Camilla beskriver deras första möte som ett väldigt omedelbart klick. Hennes första tanke var att hon, en 40-årig trebarnsmamma, inte kunde bli ihop med en 27-åring utan barn.

– På pappret verkade det inte helt bra. Jag tänkte mest att det kunde bli en kul sommar. Jag tyckte och tycker att han är väldigt attraktivt, men det hade såklart inte räckt i längden. Ganska snabbt insåg jag att han också var en av de mest mogna och kloka människor jag någonsin träffat.

Presenterade barnen efter tre veckor

Relationen blev seriös väldigt fort. Efter tre veckor som ett par hörde Camilla av sig till barnens olika pappor och ­frågade dem om lov – skulle det vara okej att presentera barnen för Simon?

– Hade det inte fungerat mellan Simon och barnen hade vi aldrig kunnat ha en relation. De föräldrar som ­sätter en ny partner framför sina barn är inte värda namnet, säger Camilla bestämt.

Hon säger att det sätt som Simon sedan tog sig an hennes barn var något hon som mamma ”dog för”.

De skrattar åt den där inten­siva sommaren idag. ­Camilla säger att Simon var konstant trött.

– Ja det var mycket att lära sig med tre barn i så olika åldrar. Man somnade rätt gott de där kvällarna, ha-ha! Men därefter, när livet med barnen varannan vecka var igång, så blev det lugnare. Eftersom alla barnen har närvarande pappor har jag inte behövt gå in och ta någon papparoll även om jag älskar dem som mina egna.

Paret säger att pirret och passionen fortfarande finns där.

– Vi skickar säkert tre tusen sms per dag till varandra där vi säger hur mycket vi älskar varandra.

Tar inte kärleken för givet

På frågan om de inte tror att andra par kan bli provocerade när de hör och ser deras hur bra de har det, tror Camilla absolut att det finns de som tror att de slår i skåpsluckor bakom kulisserna. Men så är det alltså inte. Eftersom Camilla har skilt sig två gånger är en sådan här kärlek inget hon tar för givet.

Att glöden fortfarande är så stark tror hon beror på att de är ganska bra på att hitta på saker på tu man hand, inte bara med resten av familjen. Nyligen åkte de på dansbandsvecka med husbil och bodde på en camping. De reser en hel del utomlands, men framför allt uppskattar de mest att bara vara hemma i myskläder och mysa med film och god mat.

– Jag har blivit så introvert och älskar hemmalivet i pyjamas så mycket att jag ibland till och med kan se en middagsinbjudan som en aggressiv handling. Att gå ut och äta på restaurang är annars något vi alla sex brukar göra tillsammans och uppskattar som ­familj.

Camilla Läckberg om klimakteriebesvären

Träning är ett intresse som där­emot skiljer paret åt. Medan Camilla avskyr träning och ser det som ett ont måste, tränar Simon sex gånger i veckan. Han har just anmält sig till ett Tough Viking-lopp och är ute och föreläser just om att hitta glädjen i träning och ­arbete.

Vältränad eller inte, att ha hälsan är A och O. För ett par år sedan berättade Camilla om krisen hon hamnade i ­innan hon förstod att de olika symtom hon hade berodde på klimakteriet. Hon famlade ­efter ord och kände inte igen sig själv. Dessutom fick hon ont i ryggen och kunde inte längre sitta en kväll på restaurang utan att få värk.

Läs även: Maria Forsblom om separationen, yrkesdrömmarna och oron för barnen: ”Kan inte vara så blåögd”

I somras var det riktigt tufft. Hon kunde sitta i soffan på nedervåningen och frysa men hade orkade inte gå upp på övervåningen för att ta på sig en tröja. Det var en orkeslöshet hon aldrig tidigare upplevt.

Hon har hormonspiral, men har också testat allt från progesteron-tabletter till östrogen-spray, men det blev hon inte bättre av och just nu har hon istället ett plåster som hon kan se en viss effekt av.

– Det här är det enda negativa i mitt liv just nu. Och jag känner att jag måste prata om det, för folk därute har ingen koll. Läkare skriver ut antidepressiva till en massa kvinnor och tror de är utbrända eller har olika depressioner när det egentligen är hormonbehandling de ska få för att må bättre.

Läs även: Fredde Granberg om sin comeback, cancern och sorgen efter dottern: ”Jag tänker på henne än idag”

Ny Fjällbacka-bok

Simon säger att han tidigare sett Camilla vara trött, men att hon då kunnat sätta sig över sin trötthet.

– Hon ville inte ens göra ­sådant hon alltid tyckt varit jätteroligt. Jag försöker nu att få min fru att jobba mindre, vilket är ett heltidsjobb. Jag märker på Camilla att när det blir för mycket så sliter det ju på henne.

Som vanligt har Camilla, trots makens kamp att få henne att sänka tempot, miljoner projekt på gång. Vid sidan av Läckbergs skriver hon nu det allra sista på ännu en Fjällbacka-bok, nyligen hade Glaskupan premiär på Netflix och dessutom är hon upptagen med ”diverse tv- och filmprojekt”.

– Men jag älskar att jobba. En dag är dock min förhoppning att jag ska kunna sänka tempot och förhoppningsvis tillbringa mer tid i huset i Spanien och med familjen.