Pensionärerna Birgit och Clas sköter skogen själva: “Håller igång både kropp och knopp”

På gårdsplanen till den vita villan med gröna knutar står flera traktorer av olika slag. Utsikten mot sjön är fantastisk. Här bor Birgit och Clas Peterson, som håller igång genom att sköta om skogen de äger. 

Birgit manövrerar vant och med säker hand en traktorprocessor som kvistar och kapar stora stammar som hon matar in. De gallrar, fäller träd och röjer i skogen själva.

– Man brukar egentligen inte göra så, utan det är mer vanligt att man anlitar en entreprenör för att gallra, men vi ville ha något att pyssla med nu när vi är pensionärer så vi gör det själva, säger Birgit.

Clas instämmer.

– Sen att man snubblar ibland och får blåmärken i ändan, det får man leva med, säger han med glimten i ögat.

De tycker att det är roligt att själva kunna bestämma vilka träd som ska stå kvar, och hur tätt de ska stå, det ska vara blandskog och inte för glest, enligt dem.

– Vi tar bort de sämsta och krokigaste träden, men det är fortfarande för tätt om man frågar någon förståsigpåare, ’ni ska ta mer’, säger di bara, förklarar Clas.

Birgit skrattar.

– Clas han vill ha mycket skräp i form av olika växtlighet kvar i skogen, och jag vill ha det lite finare, så ibland får jag lite ovett när jag röjer fram, skojar Birgit.

Varit ett par i 45 år

Clas och Birgit har varit tillsammans i 45 år och gick i pension år 2013, men deras vardagar är långt ifrån lugna och tråkiga. Dagligen arbetar de i skogen och med det egna lantbruket.

– Det är ett sätt för oss att hålla igång både kroppen och knoppen, förklarar Clas, det är kanske därför man är så pigg som man är, säger han och skrattar lite.

 Birgit är bonddotter från Värmland, men så småningom hamnade hon i Gamleby. Clas är född på herrgården Toverum nära Vimmerby. Det var när Clas fick anställning på ett företag i Västervik som deras vägar möttes.

– Vi träffades på jobbet, berättar Birgit. De var båda 30 år gamla när de fattade tycke för varandra och sedan dess har de hållit ihop.

Arbetar i skogen varje dag

Vad är då hemligheten för ett riktigt långt förhållande?

– Det kanske är skogen, vem vet, skojar Birgit.

– Ja, det blir nog en viss samhörighet eftersom vi arbetar tillsammans med att sköta om den, det påverkar, instämmer Clas eftertänksamt.

Han ärvde en fastighet med tillhörande skog från sin farfar, och fast det är en körsträcka på 45 minuter hemifrån med bil, tillbringar Clas och Birgit i stort sett alla dagar med att arbeta i skogen här. Fastigheten har benämningen Yxenvik och har gamla anor. 

– Förr i tiden bodde det folk överallt härikring, det låg hus och åkrar här, berättar Clas.

Han tar fram en kalender med gamla bilder och visar ett foto taget på 1930-talet som föreställer hus och gärdsgårdar, så som gårdarna såg ut på den tiden. Clas pekar ut över området som idag ser helt annorlunda ut, igenvuxet med skog. Det enda som skvallrar om en svunnen tid är gamla mossbevuxna husgrunder.

Har gått kurser i skogsbruk

– Efter kriget, på 1950-talet, var det brist på stenkol för att Europa var sönderbombat, min farfar köpte den här fastigheten och såg möjligheten att tjäna snabba pengar. Han rev husen och gjorde träkol av timret, som han sedan sålde vidare. Så kunde man göra på den tiden, förklarar Clas. 

Både Birgit och Clas har alltid haft ett stort intresse för skogen, och de har gått kurser i skogsbruk. Men under en lång period fokuserade Clas på ett annat naturintresse.

– I många år var jag ute i skogen och jagade på helger och vardagar, så fort man fick lite ledig tid över. Och det ledde ju till att skogsskötseln blev… lite eftersatt, erkänner Clas. Nu jagar jag inte längre djuren, nu matar jag dem ­istället, säger han.

Och nu är dags att ta igen allt jobb som inte blev gjort tidigare. Tur att ingen av dem drömmer om något stillsamt pensionärsliv.

Artikeln publicerades först hos Icakuriren