Gunvor lärde sig att klippa får – fick drömmen uppfylld av Hemmets Journal

Solen lyser från en klarblå himmel och fåglarna sjunger för full hals när Marita Tauni och hennes kollega Kristina Ek sätter fast den unga tackan av rasen walliskt svartnosfår i fårklippningsställningen.

Det är försommar och vi befinner oss på Maritas gård Blåkulla i Väse i Värmland. Idag är dagen när Hemmets Journal ska hjälpa till att uppfylla Gunvor Karlssons gamla dröm om att klippa får och karda ull.

– Det är något jag har drömt om att få lära mig länge. Jag har varit fascinerad av får och arbetet med ull i många år, berättar Gunvor.

Det ser lite dramatiskt ut när tackan, som föddes på gården tidigare i år och som ska klippas för första gången, spänns fast i ställningen. Men det är helt smärtfritt och för fårets egen skull så att hon inte ska kunna hoppa och sparka och skada sig själv.

Under tiden som Marita instruerar Gunvor i hur hon ska använda den stora fårsaxen och var hon ska börja klippa kliar Kristina tackan under hakan och pratar lugnande med henne.

– Svartnosfåren är så otroligt söta. Jag är glad att det var den rasen jag fick möjlighet att klippa, säger Gunvor.

Hemmets Journal uppfyller drömmar

Gunvor var en av våra läsare som blev glatt överraskad när vi i våras ringde upp henne och berättade att hon blivit utvald som en av de fyra vinnarna i tävlingen ”Hemmets Journal uppfyller dina drömmar”.

– Det var absolut inget jag hade vågat hoppas på. Jag skickade in talongen med min dröm om fårklippning men trodde inte jag hade någon chans att vinna, säger hon.

Det är fjärde året i rad för den populära läsartävlingen. Tidigare har Hemmets Journal bland annat uppfyllt drömmar som att åka luftballong, umgås med delfiner, provjobba som djurskötare och lära sig dansa bollywood.

Därför var det många som skickade in talongen med drömmarna de ville ha uppfyllda när tidningen utlyste tävlingen i februari i år.

Redaktionen hade sedan ett mödosamt men trevligt arbete med att sortera ut de drömmar tidningen har en realistisk möjlighet att hjälpa till att förverkliga och kora vinnarna.

Ville lära sig att klippa får

När Gunvor fick telefonsamtalet om att hon var en av vinnarna slumpade det sig så att hon just då var på väg att köra till Fårfesten i Kil.

– Det var ett märkligt sammanträffande, säger hon med ett skratt.

Hon hade ett särskilt önskemål om att få komma till Marita Taunis gård i Väse och lära sig klippa de speciella svartnosfåren med henne som lärare.

Det ställde Marita gärna upp på och som en extra bonus kunde Gunvor erbjudas en kurs i kardning och tovning av fårfällar tack vare Kristina Eks nystartade företag Snällfäll som hon driver i anslutning till gården.

– Jag har kardat för hand på det gamla och mödosamma sättet. Det ska bli roligt att få prova hur det är att karda med maskin, säger Gunvor.

Veterinären och fåruppfödaren Marita Tauni, 61, och hennes man Kåre var först i Sverige med att importera det walliska svartnosfåret till Sverige för nio år sedan.

– Det är en schweizisk ras från dalen Wallis. Vi visste det inte då, men det visade sig att det är en fantastiskt sällskaplig och social fårras. De är nästan som hundar, berättar Marita.

Det märks när hon och Kristina leder in tackan som Gunvor ska lära sig att få klippa. Alla de andra fåren samlas nyfiket utanför klippningsstationen för att se vad som pågår och efteråt undersöker de den nyklippta tackan.

Det walliska svartnosfåret är en dyrbar ras

När Marita fortfarande arbetade heltid som veterinär i Karlstad födde hon upp den utrotningshotade svenska rasen ryafår. Men sedan den första kontakten med det walliska svartnosfåret är det bara den rasen som gäller för henne. Idag har hon och hennes man 150 svartnosfår på gården och hon har dessutom utbildat sig till domare på rasen och dömer vid internationella utställningar.

– Det är en ras som man har för dess fina ull, sällskapet och köttet. Om man måste slakta ett djur så får man ett kött som är mycket rikt på Omega 3-fetter och som inte smakar som vanligt lammkött, berättar hon.

I hela världen finns cirka 17 000–18 000 walliska svartnosfår. De är mycket eftertraktade. I USA kan ett avelsdjur kosta så mycket som upp till 50 000 dollar.

– Här i Sverige ligger det på ungefär en tiondel av priset. Från 30 000 kronor upp till 50 000 för de finaste, säger Marita.

Medan Gunvor klipper tackan och Marita uppmanar henne att vara försiktig vid fårets armhålor berättar hon att ett får ger en fin fårfäll per år.

– Man klipper på våren och på hösten. Det ger beroende på fårets storlek ett–två kilo ull och av ett kilo ull får man sex hekto garn.

– Av ett får som lever i 15 år kan man därför få 15 fällar, säger Marita samtidigt som hon med en van hand klipper tackan runt ögonen och öronen.

Fåren lever vidare

Det är fårfällarna som intresserar Gunvor och därför ser hon fram mot att efter klippningen få lära sig karda och tova av Kristina Ek, 47, som så sent som i våras sa upp sig från sitt fasta chefsjobb i Västerås för att flytta till Värmland och starta eget.

– Det fina är att fåren som ger upphov till fällarna lever vidare. De behöver inte slaktas för ullens skull, säger Gunvor.

Efter en god lunch på ett gästgiveri i närheten får Gunvor prova på att karda med maskin. Den kardade ullen tovas sedan till baksidan på en fårfäll.

– Jag har som sagt provat på att karda för hand tidigare och även tovat men det är kul att få lära sig det ordentligt av ett proffs, säger Gunvor.

Kristina visar Gunvor alla momenten från att den kardade ullen läggs i bambumattor som sedan rullas hårt sex–åtta gånger och läggs omlott mellan varje gång så att fibrerna tvinnas ihop.

– Det är ett ganska tungt arbete men när man ser resultatet är det värt det. En fårfäll kan man ha utomhus i alla väder. De blir bara vackrare med åren, säger Kristina.

För Gunvor blev dagen precis lika lärorik och rolig som hon hade hoppats.

– När jag vaknade i morse var det första jag tänkte: ”Idag ska det ske!” Jag var förväntansfull, säger hon och tillägger:

– Det har varit en fantastisk dag. Jag kommer aldrig att bli ett proffs på att klippa, men jag vill gärna kunna hjälpa till när det är dags för klippning hos mina vänner som har får.