Douglas, 20, älskar 1920-talet: ”Det är lite högtidligt att köra min gamla A-Ford”

Musiken spelas på vevgrammofon, kakan bakas på krisrecept från 1930-talet. När Douglas Petersson skulle köpa sin första bil var valet enkelt. Det blev en A-Ford från 1928. Douglas gillar det mesta som är gammalt, men allra mest älskar han 1920-talet. ”Det är Robert Gustafssons fel!” berättar han.

När Douglas Petersson ­skulle köpa sin första bil var valet enkelt. Det blev en A-Ford från 1928. 

Han köpte den innan han tagit körkort, och övningskörde faktiskt i den treväxlade bilen utan säkerhetsbälten. 

– Jag hittade den i Skåne, på Blocket. Min kompis som är maskinförare tog den på släpet.

Douglas Petersson

Ålder: 20 år.
Bor: På norra Öland.
Gör: Kökslärling.
Aktuell: Älskar allt gammalt, särskilt 1920-talet.

Douglas har alltid varit intresserad av gamla saker.

– Hur det började? När jag var liten tittade jag mycket på eftermiddagsmatinéer på tv, gamla svartvita filmer, och ”Minnenas television” med Arne Weise. När jag var fem–sex år röjde vi ut den gamla snickarboden och där var det fullt med grejer.

När Douglas var i tioårsåldern fick han en frack med tillhörande hög hatt.

Började spela piano och dragspel

– Det var jätteroligt, där fanns en resegrammofon och lanternor till fiskebåtar, skridskor och skidor, gamla verktyg, allt. Jag tyckte det var så fascinerande.

Så den unge Douglas började gå i andrahandsaffärer och på auktioner. Han köpte stenkakor och pratar lyriskt om artister som Zarah Leander och Karl Gerhard.

På pianot står notblad från 1920-talet, bland annat från Karl Gerhards revyer.

När Douglas gick i tredje klass började han spela piano och på egen hand också dragspel. Han tog över sin fasters gamla dragspel, och har uppträtt på gator och torg, på äldreboenden och kalas.

Fick en frack

– Jag fick en frack av några vänner som hade herrekipering i Stockholm, den hade jag när jag uppträdde. Om jag var lillgammal? Nja, lite kanske. Men jag var ganska barnslig också.

Han spelar fortfarande, men mest för sig själv och skriver egna texter till gamla melodier, och är med i en teaterförening.

När Douglas övningskörde var det med den här bilen, en grön Ford A från 1928.

Vi får en provtur i Douglas ögonsten

Man sitter förvånansvärt bekvämt i den gamla bilen, som bara gått 5 000 mil på nästan 100 år. Den är knappast ägnad för långfärder eftersom motorljudet är bedövande högt och den är minst sagt välventilerad. Douglas har läst att det ska gå att köra  bilen i 105 kilometer i timmen, men tycker att 60–70 är mer lagom för den snart hundraåriga skönheten. Bra fart, då hinner man beundra omgivningarna också. När Douglas kört en sväng ner till vattnet för att fotografen ska få fina bilder och vi är på väg tillbaka tvärstannar bilen efter några meter.

– Ojdå, jag glömde sätta på bränslekranen.

Det är snabbt åtgärdat och vi kan fortsätta färden. Han kör bilen mest vid speciella tillfällen.

– Om det är fint väder. Det är lite högtidligt att köra den. Folk glor och vinkar, säger han.

Fakta om A-Forden

  • Ford Model A eller A-Ford ersatte T-Forden.
  • A-Forden tillverkades mellan 1927 och 1932.
  • Motorn är 4-cylindrig och har 3,3 liters volym.
  • Den är bensindriven, bakhjulsdriven, med motorn fram. ­Manuell växellåda med tre växlar plus back. Bränsletanken sitter mellan instrumentbrädan och motorns brandvägg.
  • Totalt byggdes 4 858 544 exemplar innan tillverkningen ­lades ner.

Robert Gustafsson väckte intresset för 1920-talet

Douglas tycker om det mesta från perioden 1890 till 1950, men särskilt gillar han 1920-talet. Det har en alldeles speciell förklaring.

– Det är Roberts Gustafssons fel! 2014 såg jag ”Charmörer på vift” på Krusenstiernska teatern i Kalmar och där hade Robert ­Gustafsson och Jeanette Capocci ett Charlestonnummer.

Charleston var 1920-talets stora modedans, det är en energifylld dans i snabbt tempo. 

Men det är inte bara ­dansen och bilarna som Douglas gillar – utan också 1920-talets musik, kläder och till och med mat.

Persikor i gelé.

– När det gäller vardagsmat är det inte så stor skillnad mot nu, det var ärter och fläsk och stekt strömming. Men festmaten! Falsk sköldpaddsoppa och tjäder, hemslagen glass och frukt i gelé. Det är avancerad matlagning och allt är i gelé. Fläskhare i gelé och persikor i gelé.

Fullt av gamla grejer

Douglas är den femte generationen på gården på nordöstra Öland, där pappa Andy och mamma Khambong har köttdjur och ekologiska grönsaksodlingar. Douglas hoppas att det så småningom blir en sjätte generation. 

När Douglas ordnar fest för kompisarna dansar de till musik som spelas på vevgrammofonen från slutet av 20-talet.

Huset är fyllt med gamla grejer. I vardagsrummet samsas den flitigt använda vevgrammofonen med en något modernare tv-apparat. Douglas vevar igång grammofonen, väljer bland stenkakorna och snart sjunger Ernst Rolf ”Min hjärterdam” i en inspelning från 1929. I ett skåp trängs gamla kokböcker, bland annat flera olika upplagor av ”Prinsessornas kokbok”. På väggarna finns svartvita foton av gamla släktingar, och Douglas berättar om anfäder och anmödrar som for till Amerika och om dem som stannade kvar.

Servis med gulddekor, handmålad Hackefors.

Kristidsrecept

Det doftar gott i köket. På förmiddagen har Douglas bakat en ”brun tårta”, alltså en chokladkaka efter ett kristidsrecept från Husmodern 1941, när många matvaror var ransonerade.

– Det är mindre socker och mindre ägg och istället för mandel, som var en importvara, tog man hasselnötter. Hade man tur hade man egen mark att plocka nötterna på.


LÄS ÄVEN: Amir gör konst av skräp: “Vi måste hjälpas åt för att skapa en renare jord”


Till kakan serverar han kaffe, på nymalda kaffebönor, som bryggts i en perkulator i aluminium från 1929. Alltsammans serveras i en servis med gulddekor, handmålad Hackefors. Kaffekvarnen och perkulatorn har han köpt, men han gör fortfarande fynd på gården.

Kaffet bjuds i en perkulator från slutet av 20-talet. Douglas är en flitig besökare på secondhand-affärer.

– Jag skulle åka på en skidresa med en kompis och då behövde jag en resväska så jag  gick upp på vinden och där hittade jag en Amerikakoffert. Den var full av biblar och psalmböcker, brev, lagfarter och bouppteckningar, jag hittade också ett kvitto på en vaxduk köpt på NK 1898.

Douglas samlar på gamla tidningar, inte bara för receptens skull.

– Det roligaste jag har hittat är en beskrivning av hur man stickar en herrbaddräkt!

På 1920-talet bar välklädda unga män kostym med slips och självklart hatt på huvudet.

Förra året tog Douglas studenten. Han hade pluggat estetprogrammet med mediainriktning i Kalmar, och höll på mycket både med film och grafisk design. Nu jobbar han som kökslärling på restaurang Kalk på norra Öland.

Festrätter från förr

– Jag lär mig att förbereda och lägga upp och jag lagar diverse maträtter. Jag har sökt en restaurangutbildning i Borgholm till hösten.

På fritiden lagar han mat efter gamla recept, och visar bilder på lammkotletter med ananas och apelsin och persikor i gelé.

– Det är omständlig matlagning. Många rätter är tidskrävande. Det är många moment, det är fokus på garnityren och ofta är det udda kombinationer. Jag har gjort en sallad från 1936 med vit sparris och banan, den var ganska god.

– Den roligaste kokboken jag har är ”Fyffes-finesser” av Bullen Berglund.

Karl-Erik Bullen Berglund var skådespelare, regissör och matskribent. Han gav bland annat ut ”Bullens kokbok”, och fortfarande kan man köpa hans ”Bullens pilsnerkorv”.

”Fyffes-finesser” är ett tunt litet häfte med kreativa recept som alla har bananer som huvudingrediens, bland annat Fyffes-barkasser, där urholkade bananer fylls med ansjovissmör och dekoreras med dill och tomatklyftor. Just det receptet har han inte testat.

Douglas drömmer om en egen restaurang.

Douglas trivs på Öland och vill gärna stanna kvar. Framtiden då? Jo, drömmen är så klart en egen restaurang.

– En 20-talsrestaurang! 

Artikeln publicerades först hos Icakuriren


LÄS ÄVEN: Sofia driver 50-talssalong på landet: “Det har alltid varit min dröm”


Scroll to Top