Det var med dubbla känslor som AnnaKarin Dahl för ett år sedan gick i pension från arbetet som socionom. Redan efter några veckor som pensionär tackade hon ja till att fortsätta jobba deltid några månader till, men hon hade ändå svårt att veta vad hon skulle fylla ut de långa dagarna med.
– När jag gick i pension hade jag inga stora planer för vad jag skulle göra. Jag visste bara att jag skulle vara ledig. Det var rätt jobbigt till att börja med och hela året har varit en omställningsperiod.
AnnaKarin Dahl
Ålder: 66 år.
Familj: Sambo och tre utflugna barn.
Bor: Strax utanför Västerås.
Gör: Pensionär på heltid.
– Efter drygt 40 år i arbetslivet, där dagarna varit fyllda med arbete och kontakt med kollegor, tar det tid att ställa om och att känna sig nöjd över dagar då inte så mycket händer, säger AnnaKarin.
Ville underlätta övergången till pensionärslivet
AnnaKarins dotter Anna ville hjälpa sin mamma med en smidig övergång till livet som pensionär och kom på idén att ge AnnaKarin ett brev med en utmaning för varje vecka det första halvåret som pensionär.
Tanken var att AnnaKarin skulle öppna ett brev i veckan, göra utmaningen under samma vecka och sedan ringa, skriva ett meddelande eller skicka en bild till Anna när hon gjort utmaningen.
LÄS ÄVEN: Halv åtta hos mig-middagarna har hållit vänskapen levande – i 14 år
Vissa utmaningar var sådant som Anna visste att AnnaKarin pratat om att hon velat göra och andra var saker som Anna själv kom på och som hon trodde att AnnaKarin skulle uppskatta. Breven blev ett sätt för AnnaKarin att få fortsätta berätta om sina dagar för någon när hon inte längre kunde dela det med sina kollegor.
Anna Johansson Dahl
Ålder: 31 år.
Familj: Mamma, pappa, två syskon och en stor släkt.
Bor: I Uppsala.
Gör: Jobbar på Hyresgästföreningen samt kommunalpolitiker för Vänsterpartiet.
– Jag kände mig rörd och fylld av värme när jag fick breven. Det var starkt att Anna skrev dessa brev och hittade på olika aktiviteter till mig. Det kändes så omsorgsfullt gjort och jag upplevde att det var något hon gjorde av omtanke om mig, berättar AnnaKarin.
Utmaningarna kunde vara allt från att AnnaKarin skulle köpa en dagbok och börja skriva i till att laga en maträtt som hon aldrig lagat tidigare eller ta kontakt med en vän.
– De flesta av utmaningarna har varit praktiska och konkreta. Jag tyckte om att de kändes lätta att utföra i vardagen, utan att tröskeln blev för hög. Däremot har det varit lite olika hur ofta jag öppnat ett brev. Det har inte blivit ett i veckan eftersom jag först fortsatte jobba deltid en period. Men sedan kom jag igång. Nu är jag pensionär på heltid igen och det känns riktigt bra, säger AnnaKarin.
Gör utmaningarna på nytt
Att utmaningarna i breven dragit ut på tiden och inte kunnat genomföras under ett halvår, som det var tänkt från början, är dock ingen nackdel, menar AnnaKarin.
– Jag har breven kvar och återvänder till utmaningar som jag egentligen redan utfört och gör dem igen. Jag kan även nu gå stigar jag aldrig har gått på tidigare och jag har idag flera dagböcker, en för vinterbad och en för fysisk aktivitet. Och hennes uppmaning om att ta kontakt med vänner dyker ibland upp i tankarna och då gör jag det, säger AnnaKarin.
LÄS ÄVEN: Gun-Britt, 86, jobbar extra på fritidsgård: “Ungdomarna ger mig så mycket tillbaka”
– När jag tänker på utmaningarna och hälsningarna i breven blir jag framför allt varm av det engagemang Anna lagt ner, av allt hon hittat på. Det må vara att vi är inne på ett nytt år nu, men det finns något mycket fint i dessa brev som jag aldrig tror kommer att ta slut. Breven är i allra högsta grad levande dokument och jag tänker ofta på dem.
Dottern Anna: Jag ville ge mamma något att se fram emot
Varför ville du skriva breven?
– Jag och mamma har pratat mycket om att hon ska gå i pension. Det är något hon sett fram emot länge. Men jag tänkte en del på hur det var när alla barnen flyttat hemifrån och att hon då kunde prata om hur tomt det kändes. Jag mindes också en kompis mamma som en gång sa att hon slutade laga middag när hennes barn flyttat ut, för det fanns liksom ingen mening i det längre då.
– Det var grogrunden till att jag bestämde mig för att skriva breven, att mamma skulle få lite mening och något att se fram emot varje vecka. Mamma är en person som gillar att vara runt andra människor och då tänkte jag att breven kunde bli ett sätt för mig att vara närvarande utan att vara på plats fysiskt.
Kan du ge några exempel på dina utmaningar?
– Det var allt från att åka till biblioteket och låna en bok till att gå en ny stig i skogen och att börja plantera inför sommaren. I vissa brev, som jag visste skulle komma veckorna under påsk och andra högtider, skrev jag om hur hon kunde prova att göra ett nytt påskris eller liknande.
Minns du någon lite extra?
– Jag minns särskilt en utmaning som var att hon skulle ringa någon hon inte pratat med på länge, och när hon ringde mig efteråt och hade gjort det lät hon så himla glad. Det har varit det som känts roligast så här i efterhand, att mamma alltid låtit så glad när hon berättat om en utmaning hon gjort. Det har blivit samtal utöver de vanliga.
LÄS ÄVEN: Tina fick barn samtidigt som dottern: Blev mormor och mamma på mindre än ett dygn
