Halv åtta hos mig-middagarna har hållit vänskapen levande – i 14 år

Det är en mörk, höstlig måndagskväll när de tre tidigare arbetskamraterna Josefine Andersson, Pernilla Håkansson och Malin Svensson kommer hem till Kristina Rauer i Hässleholm.

Utanför virvlar löven mellan de parkerade bilarna i villaområdet och gatlamporna har tänts, men inne i Kristinas varma, ombonade vardagsrum är det dukat till fest.

– Då ska vi se vad ni sätter för poäng på rätterna jag serverar ikväll, säger hon samtidigt som hon häller upp lite bubbel i glasen som en välkomstdrink.

Det är andra gången den här hösten som de fyra väninnorna träffas för att avnjuta en god middag tillsammans. För en månad sedan var de hemma hos Josefine och senare är det Pernillas och Malins tur att bjuda hem de andra.

– Vi träffas hemma hos varandra sammanlagt åtta gånger om året – fyra gånger under våren och fyra gånger under hösten. Det har vi gjort i 14 år nu och vi har inte behövt ställa in en enda middag under alla åren, berättar Pernilla.

Det är inte en vanlig tjejmiddag som Hemmets Journal besöker. De fyra väninnorna sätter betyg på varandras rätter enligt en betygsskala 1–10 och den som får högst betyg under vårterminen respektive höstterminen bjuds av de andra tre på middag på en restaurang.

– Maxpoängen man kunde få när vi hade trerättersmenyer var alltså 30 poäng, men numera har vi dragit ner det till två rätter och det är valfritt om man vill servera förrätt eller efterrätt, berättar Josefine.

Startade middagsklubb för att hålla kontakten

Allt började med att de fyra lärarna från Tyringe skola, väster om Hässleholm, skulle gå skilda vägar på grund av att de fick andra jobb. De ville hitta en anledning att fortsätta umgås och kom därför på att de skulle starta en middagsklubb där de turades om att träffas hemma hos varandra.

– Vi konstaterade att vi inte bara var arbetskamrater utan att vi också trivdes med varandras sällskap. Men det var ingen som kunde tro att vi skulle hålla på i 14 år, säger Malin.

Trots att det skiljer några år mellan de fyra kvinnorna, och trots att de befann sig i olika stadier i livet när de började med middagsklubben, fanns det en speciell kemi mellan dem.

– Jag var bara 28 år när vi började och var lärarvikarie på skolan. Pernilla och Malin var småbarnsmammor och Kristinas barn var redan då ganska stora. Idag är hon både farmor och mormor, säger Josefine.

Tidigt bestämde sig de fyra väninnorna för att de inte bara skulle ha vanliga tjejmiddagar. Inspirerade av matlagningsprogrammet Halv åtta hos mig på TV4 bestämde de sig för att de måste hålla sig inom vissa förbestämda teman varje termin och betygsätta varandras rätter.

– Vi är ju gamla lärare. Då ska det vara ordning och reda, säger Kristina med ett skratt.

Under åren har de haft teman efter länder och världsdelar, rätter med samma begynnelsebokstav, husmanskost, svenska klassiker, streetfood och mycket, mycket
mer. Bara fantasin har satt gränserna.

– Det var när vi hade temat svenska klassiker som vi beslutade att dra ner till två rätter. Det blev lite för mäktigt med tre, säger Josefine.

Finns där för varandra genom livets skeden

Efter varje middag skriver de fyra väninnorna ner betygen på rätterna på små lappar som läggs i ett kuvert. Det kuvertet öppnas inte förrän efter den fjärde middagen och då utses vinnaren.

– Det går inte att fuska eftersom vi i förväg måste presentera menyn vi ska bjuda på och det har aldrig hänt att någon av oss har tjuvkikat i kuvertet, säger Kristina.

Tävlingsmomentet är ett kul inslag i middagsklubben, men det är inte huvudanledningen till att de fyra väninnorna fortsätter att träffas år efter år.

– Nja, vi är kanske lite olika mycket tävlingsinriktade, säger Kristina med ett leende. Men om vi inte haft vår middagsklubb hade vi förmodligen glidit ifrån varandra.

Det är bara Malin som fortfarande arbetar som lärare.

Pernilla är rektor i Broby, Kristina är förtroendevald för Lärarförbundet och Josefine flyttade till Malmö för tolv år sedan och arbetar idag som arbetsmarknadssamordnare.

– Vi har behandlat många ämnen under våra middagar, säger Pernilla. Naturligtvis har vi pratat jobb, men även om våra familjer, och vi har kunnat stötta varandra om någon haft det jobbigt.

– Det har handlat om såväl oro för sjuka barn som att ett par av oss har mist en förälder. Då har vi funnits där för varandra, säger Kristina.

Den här hösten är temat pizza och pasta och Kristina bjuder på semibakade tomater med burrata och svartkålschips till förrätt.

– Till det fortsätter vi med lite bubbel, blanc de blancs. Vi dricker i regel vin eller öl till maten, men eftersom vi alltid träffas antingen söndagskvällar eller vardagskvällar blir det aldrig sent. Vi brukar avsluta vid 22-tiden, säger Kristina.

Efter att hon fått beröm för förrätten går Kristina ut i köket för att fortsätta laga huvudrätten. Vid middagarna sköter värden allt arbete, från dukning till disk, själv.

– Det är också lite det som är grejen. För oss andra blir det en kväll då vi bara kan njuta av att bli uppassade. Det är en lyx, säger Malin.

Snälla med betygen

Huvudrätten är en lammragu med gremolata och tagliatelle. Det mesta har Kristina förberett i förväg för att hon själv ska ha möjlighet att kunna sitta ner vid bordet och prata med sina väninnor.

Vad Josefine, Pernilla och Malin egentligen tycker om hennes mat får Kristina alltså inte reda på förrän efter terminens sista middag hemma hos Pernilla. Men hon behöver inte vara orolig för att bli sågad jäms med fotknölarna.

– Det blir sällan helt misslyckat och betygen vi sätter brukar ligga mellan 6 och 10, säger Pernilla.

– Det är bara jag som misslyckats med en pannacotta en gång, säger Malin.

– Men det var ju inte ditt fel. Det stod ju fel i receptet.

När vi närmar oss slutet av middagen ringer Kristinas man Christer och berättar att han är på hemväg.

– Varken män eller barn får närvara vid våra middagar. När vi haft middag här och min man varit hemma har han suttit på andra våningen. Då har han sagt att han varit tvungen att höja volymen på tv:n.

– Jo, vi skrattar mycket när vi träffas. Det brukar mina barn påpeka, säger Malin med ett leende.

De fyra väninnorna har inga planer på att lägga ner sin middagsklubb inom överskådlig framtid.

– Det roligaste är att vi träffas och Josefine, som är yngst, har sagt att vi ska hålla på tills jag är 90 år, säger Kristina.

– Har man hållit på i 14 år så blir det nog minst lika många år till, säger Pernilla.