Plötsligt slås dörren till husbilen upp på vid gavel. Catharina Jacobsson, 80 år, tjoar till mig att kliva in. Jag slås av hur rymlig husbilen är invändigt. Här finns ett välutrustat kök, sittgrupp, sovavdelning och toa med dusch. Allt man behöver, kort sagt.

– I år har jag haft bilen i åtta somrar och det är lika roligt fortfarande, säger hon medan hon visar runt. Catharina köpte husbilen när hon var 73 år och maken Sture blivit blind, vilket gjorde att han inte längre ville åka på utlandsresor eller kunde gå på teater och annat som paret hade gjort tidigare.

Visserligen hade Catharina aldrig ens suttit i en husbil men hon hade närt en dröm om att köra buss. Hon vände sig till en husbilsförsäljare i hemorten Askersund och blev förtjust i husbilen med öppen planlösning och gott om ljusinsläpp.

– Jag blev kär på en gång och ringde min ena son och sa: “Jag tänker köpa en husbil, kan du komma och titta på den?” Han blev väldigt överraskad, men gav tummen upp och sa att den var ett bra köp. Sedan messade jag de andra två barnen som svarade: “Vad kul. Heja dig, mamma!”

I pikant läger

Jungfruturen gick till Värmland och Catharina åkte ensam. Utanför Filipstad såg hon en skylt där det stod “badplats” och svängde in. Efter sju kilometer kom hon till en liten sjö och upptäckte plötsligt att hon inte var ensam. Nakna människor kom gående och erbjöd Catharina att tillbringa natten där. Hon hade kommit till ett nudistläger där det just då pågick ett surströmmingskalas!

Hon tackade ja och parkerade bilen. Dock deltog hon inte i kalaset utan festade för sig själv på medhavda Vätternkräftor.

Första sommaren följde Sture också med på äventyr, sedan orkade han inte med det heller och Catharina tog bara kortare turer när hon fick avlastning med maken. När han dog 2019 tänkte hon först sälja husbilen men barnen övertygade henne att behålla den. Nu har det blivit många turer, både kortare och längre, bland annat till Dalarna, Stockholm, Norrland med Höga kusten, Öland, Gotland … Oftast åker hon ensam, ibland hänger en väninna med.

– Jag har som rutin att dela upp körningen och pausa varannan timme. Kanske kokar jag kaffe eller går en sväng för att sträcka på benen. Om jag är trött kan jag parkera husbilen på en parkering och ta en tupplur på 20 minuter, sedan är jag redo att köra igen.

Catharina planerar sitt övernattande och ser till att ställa sig på platser där hon kan ladda mobilen.

Visserligen håller elen i husbilen i flera dagar men det går inte att ladda till exempel dator och mobil. Kylen är så smart konstruerad att den drivs med både gasol och el, den väljer själv beroende på förutsättningarna.

– Fantastisk tysk ingenjörskonst, säger Catharina och skrattar, nöjd med sin husbil av märket Hymer.

En stor familj

Catharina tycker aldrig att det är obehagligt att resa ensam men ställer sig inte var som helst.

– Jag parkerar till exempel inte på en parkeringsplats utmed vägen, utan åker in till ställplatser eller campingar. Det känns tryggare. Men jag måste säga att jag träffat så många trevliga människor. Husbilsfolk vinkar också när vi passerar varandra på vägen. Det blir som en stor familj. Jag känner mig aldrig annorlunda för att jag åker ensam.

– Det bästa är friheten att få göra som jag vill, när jag vill. Och jag älskar att jag alltid har boendet med mig och trivs bra i mitt eget sällskap.

– Jag får se mycket av Sverige. En gång parkerade jag till exempel på campingen i Orsa, åt middag på en restaurang och gick sedan “hem till bilen”. Där drog jag ut min gamla solstol, hällde upp ett glas vin och tittade ut över den vackra sjön. Då sa jag till mig själv: “Tänk att jag får ha det så här gott!”

Hon tycker att fler kvinnor borde våga sig ut på vägarna. Det är inte så svårt som man kan få för sig.

– Innan jag köpte husbilen trodde jag att den skulle vara tung att köra, den väger trots all nästan tre ton och jag får lasta upp till tre och ett halvt ton, men man får köra på vanligt B-körkort.

– Jag har stor hjälp av backkameran, världens bästa uppfinning som gör att jag ser bakåt när jag backar. Jag övade i början på att backa mellan huset och staketet men insåg snabbt att jag inte behövde någon övning. Det är inte svårare att backa med husbilen än med vanlig bil. Sedan måste man förstås tänka sig för när man ska svänga så att man vrider rejält på ratten för att få med sig bakvagnen.

– Det är en fördel om man kan hålla sig lugn och sansad och inte stressa upp sig om det händer något oväntat. En gång fick jag till exempel kortslutning i bilen och behövde byta batterier. Då körde jag hem och fixade det i lugn och ro. Jag brukar tänka: “Hem kommer jag alltid.” Om inte motorn skär sig. Så vad som än inträffar är det bara att köra bilen till närmaste mack. Fast hittills har jag faktiskt knappt haft några problem.

 

Möts av misstro

Ett tips är dock att ta en bra försäkring som täcker “allt”, säger Catharina.

– Får jag till exempel punktering ringer jag på hjälp, det täcks av försäkringen. Jag skulle inte få för mig att byta däck själv.

Hon säger att hon från och till får lite konstiga kommentarer om att hon som kvinna själv rattar sin husbil.

– En gång körde jag in på en båtklubb i Söderhamn. Ett par stirrade på mig och sa: “Du var då en jäkel på att hantera bilen!” Vad trodde de? Men jag blev förstås glad att de tyckte att jag körde bra.

– Vid ett annat tillfälle parkerade jag vid en mysig ställplats vid en sjö i Skåne. En kvinna betraktade mig och var imponerad över att det gick så bra. Hon kunde nämligen inte backa, bara köra rakt fram, och var tvungen att förlita sig på sin man.

Än har Catharina inga planer på att sluta köra sin husbil, tvärtom.

– I början saknade jag att inte kunna resa utomlands och innan pandemin hade jag faktiskt bokat en resa till Azorerna som jag förstås fick ställa in. Men nu känner jag ingen längtan efter att trängas med andra och stressa omkring på flygplatser. Jag vill hellre åka runt i mitt eget tempo. Husbilsresande är perfekt för mig!

Facebookgrupper för husbilsåkare

Det finns flera grupper på ­Facebook som kan vara bra att vara medlem i om man kör husbil, en del är bara till för kvinnor.

• Kvinnor som kör plåtis
• Agda Husbilstjejer
• Soloåkare i husbil
• Husbilsklubben (Finns även som hemsida)
• Husbilskompisar (Finns även som hemsida)

Catharinas 5 favoritresemål med husbil

1. Dalarna. Jag har besökt Säter, Siljan, Leksand, ­Rättvik, Borlänge, Torsång … Det är underbart där
och jag känner mig hemma i Dalarna.

2. Skåne. Jag åkte förra sommaren till bland annat Båstad, Ängelholm, Malmö, Ystad och Österlen tillsammans med min bror och svägerska. De åkte i sin husbil och jag i min. Skåne är mysigt och ­vackert.

3. Gotland. Jag har en ­väninna som jag hälsar på ibland. Då kör jag in på hennes gård och sover i ­bilen. Praktiskt och härligt.

4. Åland. Jag har varit där en gång, även då med min bror och svägerska, som körde sin egen husbil. Det var inga problem att köra ombord husbilen på färjan. Det gäller bara att ha lite koll på det så kallade överhänget som gör att du kan fastna om du åker upp för till exempel en färjeramp. Vi åkte på våren då det mesta fortfarande var stängt men det var så ­trevligt och alla pratar ju svenska! Dessutom kunde jag ställa husbilen nästan var som helst.

5. Småland. Jag tycker det är trevligt att åka exempelvis till Glasriket och gå på konstutställningar. Det är alltid kul.