Totte räddade Björn ur älven: ”Fem sekunder senare så hade det varit för sent”

Den starka strömmen välte omkull Björn och drog ner honom under vattnet. Förgäves kämpade han för att komma upp till ytan och trodde att hans sista stund var kommen. Då kände han plötsligt ett fast grepp om sin fot.

Björn Thörnqvist

Ålder: 77 år.
Familj: Änkeman, en bonusdotter och tre bonusbarnbarn.
Bor: Hus i Nybyn.
Gör: Pensionerad rörmontör.

Det kom ett brev till redaktionen från Björn Thörnqvist i Nybyn, norr om Överkalix.

Han skrev till oss eftersom han ville tacka sin vän Torbjörn “Totte” Karlsson för att han räddade hans liv i somras och hylla honom med Hemmets Journals guldros.

– Det är han verkligen värd. Om inte Totte reagerat så snabbt som han gjorde är jag övertygad om att jag hade drunknat, säger han.

Det har gått ett par månader sedan det obehagliga drunkningstillbudet när Hemmets Journal träffar Björn och hans hjälte vid Kalixälvens strandkant för att överlämna guldrosen.

– Jag och Totte känner varandra eftersom vi och ytterligare en vän brukar bada bastu tillsammans tre dagar i veckan. Det var verkligen tur för mig att han var med vid älven den där dagen och att han är så bra på att simma, säger Björn.

– Ja, hade jag upptäckt att du dragits ned under vattnet bara fem sekunder senare så hade det varit för sent. Då hade strömmen hunnit föra bort dig, säger Torbjörn.

Den här dagen känns sommarens bastubad avlägsna. Den första snön har fallit här uppe i Norrbotten och från älven hörs det brusande vattnet som strömmar från högfjället till Bottenviken.

Björn tittar ut över det mörka vattnet och ryser när han tänker på hur illa det kunde ha slutat.

– Jag har respekt för älven. Särskilt eftersom jag inte är så bra på att simma, säger Björn som av förståeliga skäl inte har badat i Kalixälven sedan den dramatiska händelsen.

Drunkningstillbudet skedde på kvällen måndagen den 28 juli i fjol. Björn, Torbjörn och en tredje man träffades som vanligt för att bada bastu tillsammans.

– Vi brukar träffas för att bada bastu i den gemensamma byabastun, som ligger precis intill Kalixälven, tre gånger i veckan under sommaren, berättar Björn.

Totte räddade Björn ur älven: ”Fem sekunder senare så hade det varit för sent”
Totte pekar ut platsen där Björn gick i. Några meter ut stupar botten plötsligt brant nedåt.

Torbjörn ”Totte” Karlsson

Ålder: 68 år.
Familj: Tre barn och två barnbarn.
Bor: Hus i Nybyn.
Gör: Pensionerad fastighetsskötare.

Bottnade plötsligt inte

Det var en tradition som han började med när han för några år sedan bosatte sig permanent i Nybyn. Till skillnad från Torbjörn, som är uppväxt i byn, kommer han från en grannby men flyttade till Nybyn på äldre dagar.

– Det är genom bastubadandet som vi lärt känna varandra, berättar Torbjörn. Vi brukar bada bastu ett par timmar från klockan sju måndags-, onsdags- och fredagskvällar och emellanåt svalkar vi oss med ett dopp i älven.

Men eftersom Björn inte är särskilt simkunnig har han undvikit att doppa sig i älven. Den här kvällen skulle det bli första gången för året.

– Det var en skön kväll och allt var som vanligt, berättar Björn.

Tillsammans med de båda andra vadade han ut en bit i älven. Där vände Torbjörn och deras kompis och gick tillbaka till strandkanten för att prata med en man som var ute och rastade sin hund.

Björn vadade ut någon meter till och plötsligt kände han att han inte bottnade.

– Jag försökte ta mig närmare stranden igen men jag är som sagt inte så bra på att simma och hamnade under vattenytan. Jag fick ett par kallsupar och det var då jag fick panik.

Hans förtvivlade plask med armarna hade ingen effekt och Björn kände hur den starka strömmen i älven tog tag i honom och drog honom längre ut i strömfåran.

– Jag drogs ner mot botten och då var jag på väg att ge upp. Jag var övertygad om att jag skulle drunkna.

Totte räddade Björn ur älven: ”Fem sekunder senare så hade det varit för sent”
Här vid bastustugan träffas vännerna flera gånger i veckan.

Fast grepp om foten

Inne vid strandkanten hörde Torbjörn hur det plaskade till när han stod och pratade med hundägaren. Han vände sig om och fick se att Björn befann sig i fara. Det var i sista stund.

– Björn låg med halva huvudet under vattnet när jag vände mig om och försvann sedan helt under ytan. Jag insåg direkt att jag måste agera snabbt om jag skulle kunna rädda honom, berättar han.

Torbjörn sprang ut i älven så långt han bottnade. Där det blev bråddjupt kastade han sig framåt och dök mot platsen där han senast såg Björn.

– Det var lyckligtvis klart vatten den här dagen så jag kunde se Björns kropp. Han låg på 4–5 meters djup och var på väg att föras iväg med strömmen.

Björn hade då mer eller mindre gett upp. Han minns att han under vattnet plötsligt fick syn på Torbjörns ben när han kom simmande och i nästa stund kände han ett fast grepp om sin fot.

– Jag är uppväxt vid älven och har simmat i den sedan jag var barn. Men det gör också att jag vet hur farlig den kan vara, säger Torbjörn.

Han använde sedan alla sina krafter för att med kraftiga simtag med den fria armen och benen komma in på grundare vatten med Björn.

– Där ställde jag honom upp så han fick huvudet över vattnet och höll honom uppe medan vi vadade mot land.

Totte räddade Björn ur älven: ”Fem sekunder senare så hade det varit för sent”
Torbjörn “Totte” Karlsson belönas med Hemmets Journals guldros efter att ha räddat sin vän från att drunkna.

Hostade upp vatten

Torbjörn fick uppfattningen att Björn själv kunde gå när han med ett tag om hans överkropp förde honom framför sig och vadade mot land men han var helt apatisk.

– Jag frågade flera gånger hur det var med honom men jag fick inget svar.

Uppe på land togs de emot av deras bastukompis och hundägaren. Torbjörn tog ett kraftigt tag om Björns bröstkorg och kramade till tre gånger.

– Då hostade han till och började spotta upp vatten. Han drog sedan ett mycket djupt andetag.

Björn vet inte om det berodde på chocken eller om han förlorade medvetandet men han minns ingenting av händelseförloppet från det han kände Torbjörns hand om sin fot till det att han stod vid älvstranden.

– Jag har en minneslucka där, säger han själv.

Enligt Torbjörn var han av förklarliga skäl starkt påverkad av händelsen.

– Björn var skärrad och rädd. Vi tog upp honom till bastun för att han skulle få sitta en stund och lugna ner sig. Där började han hosta på nytt och spotta upp vatten som han fått ner i lungorna.

Efter att ha suttit en stund i bastun ville Björn åka hem. Torbjörn erbjöd sig att köra honom till vårdcentralen men han tyckte inte det behövdes.

– Jag var medtagen och trött men kände ändå att jag ville åka hem. Senare på kvällen började jag hosta, berättar han.

Det visade sig att Björn fått lunginflammation på grund av älvvattnet han fått ner i sina lungor.

– Ett par dagar senare fick jag därför ändå åka till vårdcentralen. Men idag är jag helt frisk och mår bra. Tack vare Totte här, säger han när han överlämnar guldrosen till sin hjälte.

Skriv till oss

Kontakta oss så ­hjälper vi dig att hylla någon som gjort något viktigt för dig med vår specialgjorda guldros i kedja – och ett reportage i ­tidningen, så klart!

Mejla till: guldrosen@egmont.se eller skicka ett brev till Guldrosen, Hemmets Journal, 205 07 Malmö

Scroll to Top