Lars och hunden Ragge gick igenom isen – räddades av tre vardagshjältar

Återseendets glädje är stor när Lars Jansson träffar Kristin Erdefelt, Jörgen Carlsson och Jarl Stiernstedt vid Klarälven mitt i Karlstad.

Det var här som de tre räddade livet på honom och hans hund, den irländska settern Ragge, tidigare i år.

– Jag är så tacksam för att de räddade mig och även lyckades få upp min hund ur vattnet, säger Lars och överlämnar blommor från Hemmets Journal till sina hjältar.

Även Ragge verkar förstå vad det handlar om. Han viftar förtjust på svansen och vill gärna bli klappad.

Det var tisdagen den 26 januari som dramat utspelade sig mitt mellan nya och gamla Västerbron i Karlstad. Lars var ute på morgonpromenaden med sin hund Ragge – en 7-årig omplaceringshund som han haft hand om i tre år.

– Han är väldigt snäll och fin. Jag är verkligen förtjust i honom, säger Lars.

Men trots sin ålder kan Ragge vara lite sprallig och valpig. Och han älskar vatten. Därför slet han sig den här förmiddagen för att springa ner till Klarälven.

– Det finns ett betongfundament precis där vi gick med några trappor ner till vattnet. På sommaren brukar han springa ner där för att dricka, berättar Lars.

Men nu låg där ett istäcke som sträckte sig ett tiotal meter ut i älven. Längre ut var det öppet vatten som strömmade friskt mot Vänern.

Liv eller död

När Ragge var nästan ute vid iskanten brast den tunna isen under honom och han hamnade i det iskalla vattnet.

– Jag såg att han kämpade för att ta sig upp. Jag hade inget val utan sprang själv ner för trapporna och ut på isen för att försöka rädda honom innan han drev iväg, säger Lars.

En kort stund tidigare hade Lars och hans hund mött Jarl Stiernstedt och hans hustru Bettina som var ute på sin dagliga promenad längs älven. Jarl, som själv har stor erfarenhet av hundar, såg att Ragge var sprallig och slet i kopplet.

– Jag hann tänka att det är nog bäst att mannen håller hårt i kopplet. Sedan hörde jag ett skrik. När jag vände mig om såg jag honom på väg ut på isen och förstod att det skulle sluta illa, berättar Jarl.

När Lars försökte krypa ut till iskanten för att få tag i sin hund brast isen även under honom. Husse och hund befann sig i en mycket farlig situation. De blev snabbt nerkylda i det kalla vattnet och riskerade att föras bort av strömmen och hamna under isen längre ner längs älven.

En liten bit därifrån höll Jörgen Carlsson, som arbetar på Karlstads kommun, just då på att tömma papperskorgar. Han såg Jarl komma springande och gestikulerande mot honom och förstod att något allvarligt hänt.

Han satte sig i sin bil och körde mot älvstranden. Tillsammans sprang han och Jarl sedan bort mot platsen där Lars och hans hund kämpade desperat för att inte drunkna.

– Jag slog med isen mot mina armar för att försöka komma längre in där den skulle vara tjock nog för att hålla för mig och Ragge, men det gick inte, berättar Lars.

Jörgen förstod direkt att det handlade om liv eller död och att det inte fanns tid för någon tvekan.

– Jag såg att det var svart is längst ut och tänkte: Oj det här är inte bra. Den var för tunn för att bära mig om jag skulle försöka ta mig ut till mannen och hans hund, berättar han.

Bara 32 grader

Precis intill fanns det dock en livräddningsboj med tillhörande rep, en stege och en båtshake. Jörgen tog tag i livräddningsbojen och kastade ut den till Lars.

– Kransen hamnade ungefär en meter från honom, men han lyckades få tag i den och sedan kunde jag dra in honom mot land, berättar Jörgen.

Under tiden såg Kristin Erdefelt dramat från motsatta sidan av älven. Hon fick upp sin mobiltelefon snabbt och larmade 112 samtidigt som hon sprang till närmaste bro för att komma över på andra sidan älven.

– När jag kom fram slängde Jörgen precis ut livbojen. När han fick upp Lars var Lars
genomblöt och nedkyld, men det enda han sa var: “Min hund, min hund. Ni måste rädda min hund”, berättar hon.

Under tiden som Jörgen kämpade för att få upp Lars över iskanten hade Ragge förts ett 20-tal meter bort. De kunde se hur hunden förtvivlat slog med tassarna och försökte få fäste på iskanten.

Jarl och Kristin tog stegen och båtshaken och sprang bort mot platsen där hunden låg i vattnet. Han förde ut stegen på den tunna isen för att fördela tyngden och kröp försiktigt ut mot hunden. Precis bakom honom kröp Kristin beredd att hjälpa till om det behövdes.

– Jag försökte några gånger och fick lirka lite med båtshaken, men lyckades sedan få tag i öglan på kopplet och kunde dra upp honom över iskanten, säger Jarl.

Så fort Jarl och Kristin fått upp hunden på land skakade han sig för att försöka bli torr, men han verkade må ganska bra. De tog med honom tillbaka till Lars som till sin lättnad fick se sin hund vid liv strax innan han själv bars in i en av ambulanserna som larmats till platsen.

– Jag var rejält nedkyld och hade bara 32 graders kroppstemperatur. Men jag behövde bara stanna kvar fyra timmar på sjukhuset, berättar han.

Kan göra skillnad

Ragge togs under tiden om hand av en bekant som kom till platsen. För säkerhets skull kontaktades veterinär, men eftersom Ragge inte visade några tecken på att ha tagit skada av det ofrivilliga doppet i älven räckte det med att han fick värme.

Lars är mycket tacksam för att Jarl, Jörgen och Kristin reagerade så snabbt när han låg i älven. Han är övertygad om att det räddade hans liv.

– Det var helt underbart när jag fick höra att ni även räddat Ragge, säger han.

Jörgen Carlsson vill också poängtera hur viktigt det är att livbojar och annan livräddningsutrustning som kommunerna hänger ut längs vattendrag och sjöar verkligen får vara orörda och inte förs bort eller vandaliseras.

– Det kan vara skillnaden mellan liv och död. Som i det här fallet. Det är inte säkert att vi fått upp Lars om inte livräddningsbojen funnits där, säger han.