Så är Maltes dag på hunddagis!

Det är morgon hemma hos Andreas och Jennifer Blixt i Malmö. Andreas är på väg till sitt jobb på en bilskrot och Jennifer ska iväg till sitt jobb som säljare av företagskläder.

Det innebär att Malte får tillbringa dagen på dagis. Men eftersom Malte är en hund blir det förstås ett hunddagis. Närmare bestämt Citydoggis i centrala Malmö.

Klockan 07:15 hemma hos Andreas och Jennifer. Snart är det dags att åka till dagis!

– Han har varit där sedan han var ett halvår, så det är nästan fem år, säger Andreas. Det var en tillfällig lösning som blivit långvarig. Jag fick nytt jobb och kunde inte ta med honom längre.

– Men han gillar att vara på dagis. Han trivs jättebra och brukar springa före mig in genom dörren. Det har faktiskt fungerat jättebra ända från början. Kanske för att han började gå här som liten. Det är lättare att vänja dem när de är valpar.

Klockan 07:50 hoppar Malte glatt ut ur bilen när husse är framme vid dagis. Här trivs Malte om dagarna!

Måste vara tysta

Framme vid Citydoggis skrivs Malte in av Jana Hedlund. Jana har jobbat i tre år på Citydoggis och är både personalansvarig och hundskötare. Enligt henne är det långt ifrån alla hundar som passar på dagis.

– Vi säger nej till åttio procent. Vi går inte ut och rastar hundarna utan har dem på gården istället. Därför måste varje hund fungera bra i grupp. Kemin mellan hundarna är viktig och de måste kunna vara tysta i sina boxar.

Klockan 09:35 är det dags för rast! Malte och kompisen Mozart rusar lyckligt ut i rastgården på dagis.

Tystnaden är till för hundarna, förklarar Jana.

– En hund som skäller stressar upp de andra. Så när vi tar in en ny hund observerar vi noga hur den fungerar med resten. Om den nya hunden flåsar, gnäller eller kissar inomhus vet vi att den är stressad. Så vi börjar alltid med en testperiod. Det brukar vara tre dagar från nio till tolv. Om allt fungerar bra så fortsätter vi.

Jana och hennes medarbetare är förstås lyhörda för den nya hundens beteende och behov även efter testperioden. Och de märker genast om hunden är stressad över något.

– Det behöver inte bero på något här på plats, utan kan vara någonting i familjesituationen där hemma. Då frågar vi ägaren om det är något vi borde känna till. Det gör att vi kan jobba så bra som möjligt med hunden, för allas skull.

Mycket att leka med

Mellan nio och kvart över tio släpps första omgången hundar ut i hagarna. Minst en anställd har hela tiden överblick medan någon annan i personalen tittar till boxarna inomhus. Här handlar det om att diska matskålar och se till att allt är i ordning.

Därefter släpps andra och tredje omgången hundar ut. Efteråt är det lunch för personalen. På eftermiddagen släpps hundarna ut en andra gång, även den här gången i tre separata grupper.

Klockan 10:10 är det fullt ös i hundrastgården! Malte och de andra “dagisbarnen” busar och brottas för fullt.

Ute på gården finns massor av roliga saker att upptäcka och leka med. Här kan Malte hoppa över hinder, bada i poolen och göra sökningar i de stora bildäcken. Och förstås leka med de andra hundarna, som Mozart, en Shetland sheepdog.

– Det är viktigt att se i vilken grupp varje hund funkar bäst. Ibland byter vi grupp eftersom kemin inte håller riktigt. Det är lite som att ha dagisbarn. Vi lyssnar, tittar och justerar, säger Jana.

Precis som på människodagis kommer “fröken” och “barn” varandra nära. Jana på Citydoggis och Malte gillar förstås varandra mycket.

Medan hundarna är ute på eftermiddagen dammsuger och moppar personalen varje box. Från och med klockan tre är alla hundar tillbaka i sina boxar. Fram till klockan sex kan ägarna komma och hämta sin lilla kelgris, som skrivs ut av personalen. När Andreas hämtar Malte har den lilla västgötaspetsen lekt och vilat ordentligt.

– Han brukar vara väldigt glad när han hämtas också, säger husse.

Klockan är 16:45. Det är kul på dagis men inget går upp mot när husse Andreas kommer och hämtar igen. Då blir Malte nästan tokig av lycka.

Efter en dag på dagis är det skönt att kolla av vad som hänt i omgivningarna tycker Malte.

Artikeln är hämtad från Hemmets Journal nr 11, 2016