Fem förfärliga fadäser på Nobelfesten

Det kan bli fel även på en Nobelfest. Missar av alla slag har gjorts och görs på festernas fest. Men en sak är säker, en så välbevakad tillställning är helt fel tillfälle att trampa i klaveret…

1920 – Berusad och närgången

Fem förfärliga fadäser på NobelfestenDen första riktiga skandalen, som inträffade 1920, låter fortfarande tala om sig. Det årets nobelpristagare i litteratur, den store norske författaren Knut Hamsun, då 61, blev då så berusad att han blev närgången mot Selma Lagerlöf, då 62, och ointresserad av karlar. En syn som förmodligen idag hade varit förevigad och spridits över världen på internet.

 Hamsun var fattig som en kyrkråtta när han fick veta att han fått Nobelpriset och lär ha börjat festa två veckor innan det var dags för den stora banketten.

– Låter som en klockboj, sa han muntert när han på festen knäppte med fingrarna mot Selmas stålfjäderskorsett. Kan jag ha seglat vilse?

 Frågan, som ställdes av en nobelpristagare till en annan – Selma hade fått priset 1909 – var dock inte alls en skandal i klass med den som drabbade Nobelpriset 1943. Då skänkte Knut Hamsun, en man med ytterst unkna politiska åsikter, sin Nobelprismedalj till Nazitysklands propagandaminister Joseph Goebbels.

 

1964 – För fin för Nobelpriset?

Fem förfärliga fadäser på NobelfestenÅr 1964 fick den franske författaren och filosofen Jean Paul Sartre, en svuren borgerlighetens fiende och en av grundarna av existentialismen, motta beskedet att han tilldelats Nobelpriset i litteratur. Svaret blev oväntat:

– Nej tack, jag värnar om min frihet och tar inte emot officiella utmärkelser, meddelade Sartre. Och jag vill inte klä ut mig i frack för borgerligheten.

 En skandal, förstås, men frågan är om den som akademiledamoten Lars Gyllensten berättade om flera år senare i sina memoarer var ännu större. Han avslöjade nämligen att den principfaste Sartre hörde av sig flera år senare och meddelade att han gärna ville ha pengarna. Då var det dock så dags.

 

1989 – Tog med älskarinnan

Fem förfärliga fadäser på NobelfestenDen spanske författaren Camilo José Cela, då 73, tilldelades Nobelpriset 1989. En stor ära och lycka också för hans hustru Rosario Conde. De hade gift sig redan 1944. Rosario hade i alla år diskret stått i bakgrunden, men skrivit ut hans 60 böcker på maskin. Hon var också den som räddade manuskriptet till Camilo José Celas mest kända bok Bikupan när han temperamentsfullt och självkritiskt slängt det på elden.

– Nu ska jag gå på Nobelfest, meddelade den vanligtvis diskreta Rosario i den spanska pressen och visade upp den inköpta festklänningen.

 Så blev det inte, Cela tog istället med sin drygt 40 år yngre älskarinna – Marina Castaño som han ystert dansade med på festen. Paret gifte sig två år senare.

 

Fem förfärliga fadäser på Nobelfesten

1992 – Ministern bjöd på sig själv

Kanske berodde det på att hon aldrig tidigare gjort sig känd för sin glamourösa framtoning – snarare tvärtom – att dåvarande kulturministern Birgit Friggebo blev kvinnan som alla talade om efter Nobelmiddagen 1992. Faktum är att det varken förr eller senare förekommit en mer frikostig urringning än den som Birgit Friggebo, då 51, bjöd världen på den gången. Kulturministern hade aldrig varit snyggare och det var inget fel på de så kallade behagen, även om en och annan möjligen var orolig för att de skulle trilla ner i den helstekta lammytterfilé som var huvudrätt den gången.

 Klänningen – med ränder i svart och guld upptill och svart nederdel – lämnade inte den alerta kvällspressen någon ro och det kunde snart meddelas att den var ett second handfynd. Det låg kanske ännu inte riktigt så mycket i tiden då som nu. Idag är det ingen tvekan om att ministern hyllats för sitt miljötänkande och sin sparsamhet – och hon hade ju onekligen sparat på tyget…

 

Fem förfärliga fadäser på Nobelfesten

2012 – Jobbet gick före

– Tyvärr, måste jobba, meddelade prinsessan Madeleines man, finansmannen Chris O’Neill när han förra hösten blev inbjuden till fest.

– Sådant händer, kan man säga, när jobbet ibland måste gå före nöjen.

 Sådant händer dock icke när det gäller Nobelfesten.

 Då tackar man ja. I synnerhet om man är alldeles nyförlovad med en svensk prinsessa och nu för första gången får chansen att visa upp sig för det svenska folket.

 Ingen tvekade om att Chris hade tagit sig bra ut i frack eller kunnat föra sig med den äran – men att inte dyka upp, det är bara en ursäkt om man råkar ut för sjukdom, olycka eller död.

 Chris hade dessutom från börjat tackat ja, vilket meddelats offentligt. Sedan kom alltså jobbet emellan.

 Det kommer det aldrig att göra igen.

Scroll to Top