”Barnen och hälsan är viktigare än pengar”

 

Sara Hedman, ensamstående mamma till två pojkar, jobbade heltid som lärare. Livet var en jakt på klockan.

– Jag var på språng hela tiden och alltid trött. Jag hade hållit ett högt tempo i många år och började känna av stressen. Till slut fick jag nog, berättar hon.

 

Sara bor i hjärtat av Landskrona, med en vidunderligt vacker utsikt över den gamla vallgraven. Lutar hon sig ut genom fönstret skymtar en glimt av havet. Intill köket ligger sönernas rum. Emil, 10, är krasslig och spelar spel i väntan på att storebror Henrik, 11, ska komma hem från skolan.

 

När Sara fick nog av hetsen gjorde hon upp en budget och såg till att hon hade en buffert. Hon pratade lite med folk hon kände. Sedan vände Sara sig till sin arbetsgivare och bad att få gå ner till halvtid.

– Jag hade tackat ja till en heltidstjänst bara ett halvår tidigare, så det var nervöst att fråga. Men det var inga problem. Kommunen annonserade ut min heltid och jag fick en 50-procents tjänst i ett annat arbetslag.

 

Sedan januari i fjol jobbar Sara en heldag och tre halvdagar i veckan. Varje torsdag är hon ledig.

– Det var inte så att jag jublade när min arbetsgivare godkände min ansökan. Jag var helt slutkörd, så det var väl mer en suck av lättnad. Jag behövde vila upp mig, beta av all den stress jag samlat. Först nu känner jag att jag har mer och mer ork.

 

”Downshifting”

Det kallas med ett amerikanskt begrepp ”downshifting”, att gå ner i arbetstid för att få bättre livskvalitet. Att konsumera mindre och leva miljövänligare. Det visste Sara inte då. Först när hon läste en artikel i en tidning om en man som ”downshiftat” tänkte hon ”men så gör ju jag också”. Sara skriver nu om sin vardag i en blogg som har ett hundratal läsare varje dag.

 

Att gå ner till halvtid sätter klart spår i ekonomin.

– Men det flyter faktiskt på bra. Jag har inte legat sömnlös en enda natt. Skulle det hända något har jag en buffert att ta av. Det är inte pengar det handlar om, utan vilken attityd man har.

 

Sara, med sitt stora miljöintresse, har aldrig varit en stor konsument.

– För mig är barnen och hälsan mycket viktigare än några pengar. Men visst, vi kan inte köpa hem pizzor en fredag, och när vi är på utflykt tar vi ordentligt med mat med, förklarar hon.

– Jag har inget körkort. Vi har alltid cyklat och gått som en naturlig del av vardagen, eller åkt kollektivt.

Det första som ströks var tidningsprenumerationer. Numera får pojkarna sina prenumerationer i julklapp.

 

Familjens fadderbarn får inte längre bidrag och Sara har inte råd att handla ekologiska varor.

– Det är tråkigt, man hamnar i en inre konflikt. Välgörenhet kostar för mycket för mig. Men jag ger fortfarande ett bidrag till Svenska Naturskyddsföreningen. Och även om jag inte skänker pengar till andras barn, har jag tid att ta väl hand om mina egna. Mina kommer snart inte att ha fritids efter skolan, och nu kan jag ha bättre koll på vad de gör på eftermiddagarna, fortsätter hon.

– Jag försöker inspirera andra till mindre konsumtion och större livskvalitet. Det är väl också ett sätt att bidra.

 

Bakar mycket

Att Sara har mer tid är även lönsamt ekonomiskt.

– Nu hinner jag gå i affärer och verkligen vrida och vända på slantarna. Jag lagar mat från grunden och bakar mycket. Det blir inga snabba stressköp för att alla är hungriga och tiden knapp.

 

Mer pengar i bostadsbidrag och lägre kostnader för fritids är välkomna tillskott.

– Det kanske politikerna inte tycker om. Att en ensamstående mamma får mer pengar för att arbeta mindre. Men å andra sidan kostar det samhället mer om folk blir sjuka av stress.

 

Sara planerar att jobba halvtid, i alla fall tills pojkarna gått ut grundskolan.

– Då har de tagit sig igenom de känsligaste tonåren och förhoppningsvis fått goda rutiner med läxor. Den som fixat nian och kommit in på ett bra gymnasium klarar sig nog, resonerar hon.

– Sedan börjar jag nog tänka på min egen pension, det skjuter jag framför mig idag. Ingen av oss vet förresten heller något om framtiden, hur gamla vi blir.

 

Vad är då viktigaste att tänka på om man vill arbeta mindre?

– Jag tror man ska ha minst två månadslöner i buffert. Kanske dubbelt så mycket om man är två. Det räcker att ens dator pajar för att det ska bli kännbart. Den som tär på sin buffert med löpande utgifter, köper mat till exempel, är helt fel ute. Då tar pengarna snart slut.

 

Finns det grupper av människor som är mindre lämpliga för ”downshifting”?

– Vill man satsa på en karriär ska man nog jobba heltid. Vill man ha ett perfekt hem, renoverat med det senaste i möbler och barnen tip-top, då bör man fortsätta i högt tempo. Tycker man det är viktigt att åka till Thailand eller ha en båt, lägger man sina pengar på det istället. Det har aldrig varit viktigt för mig.

 

Sara känner att hon lever ett lugnare liv idag, stressen är borta.

– Det är inte så att jag fått en hel massa extra tid över. Jag finns där för barnen och orkar med mina plikter i en lugn takt. Det får ta sin tid. Jag läser fler böcker, bloggar för att inspirera andra, sjunger i kör och träffar vänner i mycket större utsträckning än tidigare, säger hon.

– Jag har blivit lugnare, mer balanserad, och hinner med mig själv. Jag är mer öppen idag, har blivit mer social. Idag tar jag mig mer tid att lyssna på andra människor.

 

Jobbet viktigt

Även om Sara valt att arbeta mindre, betonar hon att jobbet betyder mycket för henne. Hon trivs utmärkt med både elever och kollegor på skolan i Landskrona kommun.

– Människan ska arbeta och mår bra av det. Det är värdefullt att ingå ett större sammanhang, en gemenskap. Vi behöver alla en roll i samhället, utanför familjen. Det fungerar också i ett lugnare tempo.

 

Personligt

Namn: Sara Hedman.

Ålder: 38 år.

Bor: Lägenhet i Landskrona.

Familj: Barnen Henrik, 11, och Emil, 10.

Aktuell: Bloggar på ensammamammandownshiftar.blogspot.com

 

 

 

Viktigt att hitta en balans i livet

 

Titti Holm, legitimerad psykolog, föreläsare och författare.

 

Många människor önskar att de hade mer tid och inte stressade så mycket. Hör du ofta det genom ditt arbete?

– Ja, det är en av de vanligaste – för att inte säga den allra vanligaste – orsaken till att människor söker hjälp, att de är stressade. De kanske söker för att de har svårt att sova eller känner sig nedstämda och oroliga, men när vi kartlägger deras liv handlar det nästan alltid om att de har brist på balans i livet. De hinner inte med. De har ständigt dåligt samvete. De har förlorat sig själva bland plikter och åtaganden och tappat lusten, glädjen, energin och nyfikenheten på livet.

 

Finns det något generellt råd att ge, innan du går in på individers olika förutsättningar?

– I mitt arbete handlar det ofta om att stödja människor att hitta balansen igen, att ta hand om sig själva, sätta gränser, få ordning på sömnen och att lära sig enkla stresshanteringsknep som exempelvis andningsövningar.

– Några konkreta råd för att få mer tid. Det första du kan göra är att se över dina utgifter. Många är fångade i ett ekorrhjul av utgifter som gör att man måste arbeta heltid och heller aldrig lyckas spara några pengar. De fasta utgifterna har ofta samlats på hög, utan att man ens har märkt av det, larm, försäkringar, spotify, tidningsprenumerationer och uteluncher. Likaså kan man fundera över om man verkligen behöver den där extra bilen, om man inte kan hitta ett arbete som ligger så man kan cykla eller åka kollektivt. Boendet är också en stor utgiftspost, man kan se över om man kan bo billigare eller mindre.

– Det andra du ska göra är att skaffa sig en buffert. Det kanske är möjligt först efter att du skurit ner på utgifterna. Spara ihop mellan 2-6 månadslöner. Buffert betyder frihet. Det innebär att du inte behöver tänka på penningbrist och att du själv har makten över din ekonomi. Och därmed över din tid.

– Först därefter är det dags att försöka skaffa en fast deltidstjänst. För trygghetens skull och för att alltid ha pengar till det viktigaste.

– Allt det här känns såklart stort och svårt, men det är viktigt att man inser att efter ett eller två år är man ofta i kapp. Att gå ner i tid måste inte innebära att du blir fattigare, tvärtom. Det gör oss mentalt starkare och innebär ett rikare liv, på alla plan.

 

Vad tänker du om ”downshifting? Tror du vi blir gladare och friskare om vi arbetar mindre?

– Jag är övertygad om att en stor del av oss behöver ”downshifta” för att bli gladare, friskare och mer medkännande. Men inte alla, vi är olika. En del människor mår bra av att befinna sig i hög aktivitet och att jobba heltid.  Men en stor grupp människor uppnår inte sin fulla potential genom att arbeta heltid. De är ständigt trötta, olyckliga, hinner inte träna, infektionerna avlöser varandra. Barnen märker dessutom av när deras föräldrar är stressade. Känner man så, bör man kanske tänka om och prioritera annorlunda.

 

Jag har läst att du slutade jobba heltid efter en retreat i ett kloster. Hur tänkte du då?

– Jag insåg att allt som finns är det här ögonblicket och jag måste göra allt som står i min makt för att det här ögonblicket ska vara så rikt som möjligt. Vi har mycket idéer om vad som gör oss lyckliga. Bilder av att resan till solen, den där fina bilen, en nyrenoverad altan skulle göra allt bra. Så är det inte. Det som gör oss lyckliga är balans. För mig handlar det om att göra medvetna val och att min tid är det viktigaste som finns för mig.

 

Jobbar du fortfarande deltid. I så fall, vilka är de största för- och nackdelarna?

– Jag arbetar fortfarande deltid. Och nu finns det ännu större anledningar eftersom jag numera är tvåbarnsmamma. De stora fördelarna är friheten, att jag bestämmer över min egen tid. Det gör mig lugnare, eftersom stressen minskar, lyckligare och mer kreativ. Den tid jag vinner används inte bara till grundläggande behov som sömn, träning, barn och relationer utan därefter skapas ett utrymme för kreativitet. Detta ger möjlighet till egenföretagande när jag vill och har lust och som gör att jag faktiskt också kan tjäna pengar.

– Nackdelarna… ja, ibland tänker jag att om jag arbetade heltid skulle jag ha råd att renovera badrummet. Sedan inser jag att – då skulle jag inte ha tid att renovera badrummet. Alltså, en sak i taget. Allt har sin tid. Du kan göra allt, men inte samtidigt och på en gång!