Cecilia Gralde: Jag glömmer aldrig bilderna från tsunamin!

Hon lotsar oss med säker hand genom nyheter från världens alla hörn och har inte sällan en och en halv miljon tittare. Cecilia Gralde, 39 år, är nyhetsuppläsare på bland annat Rapport. Ett nyhetsproffs som också är småbarnsmamma och som älskar att sticka.

Personligt

Namn: Cecilia Gralde
Bor: I lägenhet i Stockholm
Född: I Stockholm den 25 november 1971
Familj: Maken Magnus Persson, 48 år, nyhetschef på nyhetsbyrån TT. Två barn; en femårig son och en sjuårig dotter
Bakgrund: Uppvuxen i Stockholm och under två år, som tonåring i London, där pappa arbetade. Pappa Kenneth, som kommer från Skåne, arbetar inom data & telecom. Mamma Birgit, från Småland arbetar i butik. Två yngre syskon, en syster som arbetar inom hotellbranschen och en bror, som studerar.
Utbildning: Gick ut JMK (tidigare Journalisthögskolan) 1994, har också läst 80 poäng konstvetenskap, på universitet i Stockholm och sedan i Berlin.
Yrkesbakgrund: Anställd på SVT sedan 1998. Har bland annat arbetat på Mittnytt i Sundsvall, som utrikesreporter på Rapport och varit med och startat SVT24.  Har tidigare arbetar på bland annat Radio Västerbotten och på TT.
Fritidsintressen: Gå på konstutställningar, springa, resa, läsa – och att sticka.

Cecilia Gralde: Jag glömmer aldrig bilderna från tsunamin!
Sveriges Television i allmänhet och nyhetssändningar i synnerhet betyder mycket för Cecilia Gralde. – Jag älskar det arbete jag har nu, men fick jag chansen att till exempel sommarvikariera som korrespondent i Washington, då hade jag inte tackat nej, säger hon.

Det sägs att människors största skräck, det är att tala inför publik. Skräcken för att dö, den kommer först på andra plats.

Men för Cecilia Gralde, 39 år, nyhetsankare på Rapport och programledare på SVT:s Gomorron Sverige, är det vardagsmat att tala inför folk – mycket folk.

Rapports 19.30-sändning har ofta svindlande en och en halv miljon tittare och är det något som fascinerar med hennes yrke så är det nog just det här.
Hur gör man för att inte svimma av nervositet när man vet att det är en och en halv miljon som tittar?

– Uppriktigt sagt så tänker jag nog inte riktigt på det där att det är så oerhört många som tittar. Det är helt enkelt svårt att riktigt föreställa sig, men om man försöker, då är det förstås en svindlande tanke.

– Och nervös? Nej, faktiskt inte särskilt. Det handlar snarare om total fokusering och koncentration på sin uppgift, att vara alert till 100 procent och stänga ute allt annat. Det där blir med tiden en vana.

– Sen har jag ju också skolats in i uppgiften genom inte fullt så stora sammanhang sedan jag blev färdig journalist för 16 år sedan. Jag har läst nyheter i lokalradio, i TT:s radiosändningar och när jag började på tv var det på regional-tv. Man vänjer sig nog vid en allt större publik, men fokuseringen är alltid A och O när man presenterar nyheter i direktsändning!

Du är förstås världens bästa middagstalare, du som är så van att tala inför människor?
– Ha – inte alls! Nervös för att prata är jag kanske inte, men att skriva ett lysande tal, ett sådant som är både rappt och roligt, det är inte min starkaste sida. Det lämnar jag gärna över till någon som är bättre på det än jag!

Vad är den stora skräcken inför en nyhetssändning? Att få ett hostanfall, ett skrattanfall eller inte kunna hålla känslorna i styr?
– Nej, nej, det är tekniken man är orolig för. Vi är ju enormt teknikberoende och som varje tittare vet händer det att det där hakar upp sig. Faktum är att jag också i det fallet har gått i en bra skola – SVT24.

– Att i direktsändning kunna göra en omändring, snabbt gå vidare till ett annat inslag – ja, improvisera lite – det kan man få en viss rutin på, men jag tycker att det är synd när sändningen inte blir riktigt så bra som man hoppas.

Men att komma av sig, det är man väl alltid rädd för?
– Nej, det tänker jag inte så mycket på. Texten rullar fram på en så kallad prompter som jag, men inte tittarna, kan se och skulle den haka upp sig så har jag manus på papper på bordet framför mig.

Hur förbereder man sig för en nyhetssändning?
– När jag presenterar nyheterna i Rapport klockan 19.30, då är det kulmen på en intensiv arbetsdag som börjar klockan 10.30. Jag följer nyhetsflödet noga under dagen, inte minst utländska nyhetsbyråer, lyssnar på Dagens Eko, läser på, pratar med reportrar.

– Och så skriver jag all text själv, det är viktigt. Jag får ett underlag från reportrarna, men jag tror inte att det skulle fungera att läsa det som någon annan skrivit. Det måste vara ens egna ord för att det ska kännas naturligt och trovärdigt för tittarna.

– Så sminkas jag och tio minuter före sändning sitter jag på plats i studion och det är då den där totala koncentrationen börjar. Jag tar en sista koll på mina manus och gör ofta lite talövningar få att få stämbanden i form.

Vad händer om du fastnar i hissen på väg till sändning..?
– Nja, att ta hissen är inte någon bra idé, det får bli trapporna. Men inte i full fart, för man kan inte komma andfådd till studion!

Vad är det svåraste du har upplevt som nyhetsuppläsare?
– Det var tsunamin julen 2004. Det var tungt att läsa nyheterna den gången. Tsunamin var en sådan stor tragedi som man dessutom till en början inte förstod omfattningen av.

– De där fruktansvärda bilderna i nyhetsinslagen, de glömmer jag aldrig, de berörde mig djupt.

Får man visa känslor i en sådan nyhetssändning?
– Ja, absolut! Inslagen som visas, de ser jag ju själv som programledare samtidigt som tittarna och då tycker jag inte att det är ett dugg konstigt om jag vid något tillfälle är lite glansig i ögonen när det handlar om en så tragisk händelse. Något annat hade nog snarare verkat konstigt.

  Cecilia Gralde: Jag glömmer aldrig bilderna från tsunamin!
När nyheterna sänds är klockan 19.30, men då har Cecilia Gralde arbetat sedan halv elva på förmiddagen med nyhetsflödet.

– Att inte visa känslor när det handlar om så fruktansvärda nyheter som tsunamin skulle ge kunna ge intryck av att man inte alls har fattat vad man läser!

– Sen är det en annan sak att man som nyhetsuppläsare inte kan visa upp privat sorg. Bara några månader före tsunamin hade jag och min familj varit på semester i Khao Lak, där många av svenskarna fanns under tsunamin och det är klart att det under nyhetssändningarna väcktes många tankar i mitt huvud om hur det gått för alla människor vi träffat där. Men den sortens tankar fick jag lägga åt sidan!

Man har ibland hört att de som talar inför många människor tänker sig att man pratar inför en enda person, en liten gumma i en stuga till exempel. Vem läser du för?
– För mina föräldrar, för mina vänner, för unga människor som jag vill ska få intresse för nyheter. Jag har nog väldigt mycket i bakhuvudet att jag läser för alla kategorier, unga och gamla, kunniga och inte så kunniga.

Vad betyder utseendet för en nyhetsuppläsare?
– Ja, det är ju inte oviktigt och jag får ofta reaktioner på till exempel vad jag har på mig, men det tänker jag tänker mest på när det gäller hur jag ser ut i rutan är att ingenting får ta uppmärksamheten från det jag säger. Diskret är ett bra ledord, men man ska nog inte gå till överdrift där heller. En alltför enkel klädsel kan nog också ta fokus från nyheterna.

– Jag får hjälp och råd från en kunnig stylist på SVT och det är jag tacksam för, det är inte så självklart vad som fungerar bäst i tv-rutan.

– I nyhetssändningar har jag alltid kavaj, det tycker jag fungerar bäst. När jag leder sändningarna från den så kallade morgonsoffan i Gomorron Sverige är lite annorlunda. I soffan kan man vara lite mjukare i sin framtoning, men jag är ändå inte riktigt klädd som jag är privat. Stickning är ett av mina stora intressen och privat har jag gärna hemstickade tröjor, men det skulle jag inte ha i rutan.

Har du något riktigt tokigt minne från någon sändning?
– Jodå, en hel del, för mycket kan ju hända i en direktsändning. Jag minns till exempel en sändning för SVT24 där Siewert Öholm skulle göra en längre intervju. Själv skulle jag direkt efter intervjun avsluta vår lunchsändning. Det var ovanligt trångt i studion och det fanns ingenstans jag kunde sitta utan att synas i rutan medan jag väntade på min tur.

– Du får ligga på golvet under skrivbordet medan Siewert gör sin intervju, meddelade bildproducenten.

– Ja, det fanns ingenting annat att göra! Där låg jag raklång på golvet i min kavaj och hade väldigt svårt att hålla mig för skratt. Sen var det bara att snabbt som sjutton kravla mig upp när jag var ur bild och börja läsa texten!

Är det lite av en kick att synas inför så många människor?
– Nej, inte för mig i alla fall, det kan jag säga helt ärligt. Men jag älskar nyheter och att befinna sig mitt i nyhetsflödet, det är fantastiskt.

– Åh, den där totala koncentrationen, adrenalinet och energin som finns när man genomför en direktsändning, det är något alldeles speciellt. Det är en riktig kick för mig, det kan jag inte förneka!

Cecilia Gralde: Jag glömmer aldrig bilderna från tsunamin!
När jag är ledig tycker jag om att sticka eller gå på en konstutställning, säger nyhetsankaret Cecilia.

Scroll to Top