Ingemar Nilsson, till vänster, och Stig Nilsson har varit vänner sedan 1934 och delar åtskilliga minnen tillsammans. De bor i samma bostadsrättsförening i Karlskrona och träffas fortfarande minst en gång i veckan. Med på bilden är också Ingemars sambo Margarete och Stigs fru Ulla.
Första gången tittade de försynt på varandra i trapphuset. Ingemar hade en fotboll under armen och frågade om de skulle gå ut på gården och spela lite boll. Stig nickade lite blygt, men så snart de kickat bollen till varandra några gånger så skrattade de av hjärtans lust och blygheten var som bortblåst. Istället blev detta början på en vänskap som fortfarande består efter 76 år!
– Och märk väl, inte en endaste gång har vi varit ovänner, säger Stig och Ingemar nickar instämmande.
Vi sitter hemma i lägenheten hos Ingemar Nilsson, 84, och Margarete Garstecki, 85, och dricker kaffe tillsammans med Stig Nilsson, 83, och hans hustru Ulla, 82, som bor på andra sidan gatan i samma bostadsrättsförening i Karlskrona. Ingemar har varit nere på kondiset och handlat nybakat fikabröd som smakar ljuvligt och Margarete har dukat smakfullt, så som hennes generation alltid har haft för vana att göra när det kommer gäster.
Numera är det inte bara Ingemar och Stig som umgås, utan deras respektive är ofta med. Men naturligtvis finns det fortfarande tillfällen som “killarna” vill ha lite mer för sig själva. De träffas till exempel en gång i veckan och spelar bowling, något de gjort sedan 1964. När de ska redogöra för vem som är bäst på att rulla klotet så blir det svårt.
– Stig är bäst, säger Ingemar.
– Nej, det är du, kontrar Stig.
Och så skrattar de.
| Efter kaffet drar vi oss tillbaka till vardagsrumssoffan och Stig tar fram några gamla fotoalbum. Snart är vännerna i full gång med att kommentera de olika motiven, det är personer och händelser som de minns från det glada 40-talet.
– Titta här, säger Stig och visar ett välarrangerat svartvitt foto, taget 1941, med en kvintett scoutklädda yngre tonårsgossar. – Det är från ett scoutläger i Olofsborg i Västergötland där jag och Ingemar var med. |
 Från ett scoutläger i Olofsberg i Västergötland 1941. Stig är killen längst ner till vänster och jämte honom sitter Ingemar. |
När man tittar närmare på de unga pojkarna syns dragen klart och tydligt, och det är inte så svårt att identifiera vilka av gossarna på bilden som nu sitter i soffan.
Deras vägar korsades
De föddes i olika delar av Karlskrona, men när första bostadsrätterna i HSB-regi uppfördes på Pantarholmen 1934 så korsades deras vägar eftersom föräldrarna köpte var sin tvårummare på 54 kvadratmeter i samma hus.
– Min far sålde sin motorbåt för att vi skulle få ihop till insatsen som var 1500 kronor. Månadshyran var 66 kronor och vi var fyra grabbar som skulle samsas om utrymmet tillsammans med mor och far. Även om det kanske inte låter som någon lyx så var det just vad det var eftersom vi kom från en bostad med jordgolv. I den här bostaden fanns både värme och varmvatten, badrum och ett sopnedkast. Släkt och vänner brukade komma en gång i veckan för att få bada, berättar Stig.
– För oss som kom från knappa förhållanden var detta rena himmelriket, fyller Ingemar i.
Det var också i trapphuset de möttes den 1 oktober 1934 och sedan den dagen var de oskiljaktiga vänner. Samtidigt som de hade många andra kompisar i kvarteret.
– Det påminde inte så lite om “Andersonskans Kalle” med alla vi grabbar som höll till på bakgården och gjorde en del hyss, skrattar Ingemar.
Så värst farliga hyss var det dock inte, snarare var de lite finurliga. Som den gången de var tio grabbar som lyckats skrapa ihop pengar till en matinébiljett. En av dem löste biljetten, gick in och öppnade dörren till balkongplats i biosalen där övriga nio kunde smita in.
– Vaktmästaren stod i dörren under balkongen och såg aldrig oss.
– Eller den gången när det var handbollsmatch och vi erbjöd oss bära väskorna åt spelarna. Vi följde med in i omklädningsrummet och behövde aldrig betala entré.
Kvartersgäng
Kvartersgänget var samtidigt grogrunden till idrottande och det blev både fotboll och handboll mot andra kvartersgäng.
Både Ingemar och Stig gick tidigt med i scoutrörelsen och lärde sig både praktiskt handlande och ledarskap.
I övre tonåren kom tjejerna in i bilden, Stig träffade Ulla och de gifte sig 1951, medan Ingemar gifte sig tre år senare med Helga.
| Stig och Ulla fick följa med på Ingemar och Helgas bröllopsresa till Holland i en Opel Olympia som Ingemar ägde tillsammans med sin bror. Något lyxigt hotellboende var det inte tal om utan det blev en vecka i tält och en del oförglömliga minnen som till exempel när de körde mot enkelriktat i Danmark och blev stående längs vägen med punktering.
De bodde nu i olika delar av Karlskrona men hade sommarstuga intill varandra en bit utanför staden. Ingemar ägnade sig åt ekonomi och blev kamrer inom HSB, medan Stig blev Karlskronvarvet trogen i 48 år. |
 – Vi har en perfekt personkemi, säger Stig och Ingemar. |
Familjerna träffades regelbundet och firade alltid midsommar och nyår tillsammans, turade om att hålla i kräftskiva, vårfest och höstfest. Stig och Ingemar hade båda politiska uppdrag inom socialdemokratin och styrelseuppdrag inom HSB.
– Vi har aldrig haft en kontrovers som gjort att vi blivit osams. Det har helt enkelt funnits en personkemi som stämt perfekt och så har vi delat samma intressen, säger Ingemar.
Svåra stunder
Men det har samtidigt funnits svåra stunder då den ene av dem har hamnat i livskris och behövt den andres stöd.
Så var det till exempel när Ingemar skiljde sig 1980.
– Det hände ganska snabbt och jag var oförberedd. Naturligtvis tog jag det väldigt hårt och det var inte lätt att plötsligt bli ensam. I sådana stunder är det viktigt att det fortfarande finns människor att umgås med. Ulla och Stig var då ett väldigt stort stöd för mig, säger Ingemar.
Några år efter det så hade Stig en tung period när hans båda föräldrar dog och även andra nära och kära lämnade jordelivet. Allt detta hände på ett halvår.
– Jag behövde någon att prata med och då fanns Ingemar där och stöttade, säger han.
Ingemar fann dock kärleken på nytt när Margarete kom in i hans liv. Hon hade flyttat från Tyskland till Sverige 1972 och gift sig med en tysk man som arbetade i Sverige. När han gick bort 1991 tyckte hon inte att det fanns några band kvar med Sverige och planen var att inom ett år flytta tillbaka till Tyskland.
Men tillsammans med några vänner gick hon med i ett vandrargäng i Karlskrona. Vandrargänget läste i studiecirkel om ett landskap i Sverige under vintern och när sommaren kom gjorde de en vandring i det landskapet. Både Stig och Ingemar var med i vandrargänget och när Margarete träffade Ingemar uppstod kärlek. Tyskland-planerna lades på is – för alltid. Samtidigt innebar det att hon fick ett nytt kompisgäng.
Goa människor
– Redan från första stund tyckte jag att Ulla och Stig var fantastiskt varma och goa människor. Det var inga problem att komma med i den gemenskap som de hade med Ingemar.
Sedan 1993 kan man säga att cirkeln är sluten eftersom Stig och Ingemar sedan dess tillhör samma bostadsrättsförening inom HSB. Även om de inte bor i samma hus så har de nära till varandra.
Båda lever fortfarande ett aktivt liv och Ingemar har fram tills nu haft kassörsuppdrag i det ideella föreningslivet.
– Men nu tycker jag det börjar bli dags att yngre förmågor får ta över, säger han.
Utöver bowlingen så håller herrarna formen genom längre promenader. Ibland träffas alla fyra och promenerar en halvmil tillsammans, medan de pratar och umgås.
– Vi är glada över vi fortfarande får vara pigga och friska. Vår bästa tid är nu, säger Stig och Ingemar nickar åter instämmande.
Kanske är det just den långvariga vänskapen som håller dem pigga.
