Sverige är fullt av gömda skatter!

Genom skattjakten har Jan och Yvonne Andersson blivit rika – på upplevelser och nya bekantskaper. Barnbarnet Elin följer gärna med och letar efter skatter.

Friluftsområdet Järavallen utanför Landskrona ligger inbäddat i ett tjockt snötäcke. Parkeringen är tom på bilar, sånär som på en silverfärgad Toyota intill skogsbrynet. Jan Andersson, hustrun Yvonne och 6-åriga barnbarnet Elin Håkansson har just klivit ur.

Minusgrader och djupsnö tycks inte bekomma dem. De vet nämligen något som bara ett fåtal människor känner till: Att uppe i träd, under stubbar och bakom buskar ligger skatter gömda. Och inte bara här – hela Sverige skulle egentligen kunna ritas som en enda stor skattkarta. Runtom i landet gömmer sig bortåt 26 000 cacher, som skatterna kallas.

Det handlar förstås inte om tunga skattkistor fullproppade med guldpengar, utan snarare om små diskreta plastlådor eller ännu mindre filmburkar, fastsatta eller inkilade på finurliga ställen, som bakom elskåp, i grenklykor eller i stenrösen.

Bara här i Järavallen finns 35 gömmor. Det har Jan kollat i förväg hemma på datorn. Nu ska vi leta reda på några av dem. Jan har en GPS i handen, som visar i vilken riktning skatten ligger och hur långt vi befinner oss från den.

– Vi ska ditåt. 470 meter kvar! säger han och pekar bort längs stigen.

Elin tar täten. Eller Geo E, som hon heter i dessa sammanhang. Även hon är en rutinerad skattletare, som med morfars och mormors hjälp hittat 67 egna cacher. Hon visar stolt upp en plastburk med fynd: en liten delfin, en skridsko i miniatyr, en glaskanin… Kanske kommer hon byta ut några av dessa mot andra skatter hon hittar i skogen idag.

Elin visar upp sina skatter!

Turister i hembygden

Vad som ligger i gömman har egentligen mindre betydelse. Det handlar snarare om tillfredsställelsen att luska reda på gömstället. Och att på köpet bli vägledd fram till en naturskön och ovanlig plats.

– Tidigare trodde vi nog att vi redan hade besökt alla sevärda platser i trakten. Men nu har vi blivit utlockade till annorlunda ställen. Ibland kan det vara en soptipp, men oftare är det en speciell plats, som ett gammalt observatorium eller en sagolikt vacker ljunghed. Det blir ett sätt att se sin hembygd med nya ögon, säger Yvonne, medan vi promenerar.

Längs vägen stannar vi och tittar på harspår och beundrar de högresta tallarna.

– Jag tror att vi ska svänga här, säger Jan och vi viker av på en mindre stig.

Avståndet krymper. 41 meter kvar, enligt Jans GPS. Elin har redan fått syn på en omkullvält tall. Hon skyndar på stegen och springer sista biten. Hon sätter sig på huk och sticker in vanten under stammen. Så hojtar hon till. Fullträff!

Med ett brett leende halar hon fram en blå liten plastburk. Hon bänder upp locket och plockar fram ett broderat tygmärke. – Det vill jag ha! säger hon, och lägger i stället tillbaka en reflex. I burken finns också en liten loggbok, där hon skriver in dagens datum och sin signatur med en blyertspenna.

Elin skriver in sin signatur i loggboken för att visa att hon varit där.

Flitiga skatteletare

Dags för nästa anhalt. Vi vandrar vidare över en snötäckt hage. Yvonne går lite saktare och håller balansen med hjälp av ett par stavar. Hon har värk i kroppen och är sjukskriven sedan flera år tillbaka.

– Men tack vare detta kommer jag ut och får röra på mig. Det blir gympa för både kroppen och hjärnan, säger hon.
 
Jan, som till vardags är slöjdlärare, har sysslat med geocaching i snart sju år. Det började med att en fiskekompis berättade om det nya påfundet. Jan, som redan ägde en GPS, tände till direkt:

– Jag tänkte: wow, leta skatter! Vad spännande!

Yvonne var inte sen att haka på.

– När Jan väl sätter igång, så ger han sig aldrig någonsin. Och jag är nog rätt envis, jag också.

Första åren åkte de ut då och då för att leta. Men på senare tid har det blivit alltmer intensivt. Under de två senaste åren har de lyckats leta reda på över 5000 cacher och är därmed bland de flitigaste skattletarna i Sverige. – Visst är man kanske lite av en galenpanna, medger Jan. Till våren ska vi åka en tur till Västra Götaland och hitta några riktigt svåra. Bilens baklucka är full med utrustning för alla eventualiteter: vadarstövlar, stege, griptång, kniv, pannlampa. Jan tvekar inte att klättra upp i sjömärken, krypa in i cementrör eller sträcka sig ut över branta stup för att få tag i cacherna. – Men de vanligaste skatterna kan vem som helst leta efter, utan speciell utrustning, försäkrar Jan.

Det är bra att ha en griptång i bilens baklucka när man ska jaga skatter…

 
Nya vänner

För Jan och Yvonne har det blivit en ny livsstil, att ge sig ut på skattjakt. Varannan helg och någon gång i veckan ger de sig iväg med bil, cykel eller till fots.

De är i gott sällskap. I Sverige finns bortåt 4000 aktiva geocachare, från barnfamiljer till pensionärer.

– Vi har fått många nya vänner som vi träffat ute i bushen. Man känner genast någon slags gemenskap. Ofta är det trevliga, jordnära typer. Friluftsmänniskor som vill ut och röra på sig.

En utmaning är också att själv lägga ut cacher som andra kan leta upp. Jan och Yvonne har gömt ett hundratal. De flesta i Skåne men också uppåt Jämtland och i Norrbotten.

– Det gäller att komma på finurliga ställen. Annars blir skatterna lätt mugglade, bortplockade av oinvigda.

Jan kastar en blick på sin GPS. 30 meter kvar till nästa skatt. Kan den ligga i tallbuskaget uppe på höjden?

Elin springer fram och letar under grenarna nere vid marken. Ingen skatt. Jan pekar uppåt, mot grenklykan. Han lyfter upp Elin så att hon kan titta ordentligt.

– Ser du något?

– Ja! Där!

Elin lyfter triumferande ner ännu en burk. Inuti ligger en liten platshund, som snabbt byts ut mot en leksaksgubbe. Och så signaturen som plitas ner i loggboken.

I dessa sammanhang brukar Jan och Yvonne skriva under med förkortningen JoY. Det är, passande nog, det engelska ordet för glädje. För det är just det allt handlar om.

– Det finns säkert de som tycker att det är barnsligt, att ge sig ut på skattjakt. Men jag kan bara se de positiva bitarna. Man upptäcker nya platser och får dessutom känna sig lite modig, säger Yvonne.

Tillbaka vid parkeringen plockar Jan fram engångsgrillen. Yvonne vänder på korvarna medan Elin värmer händerna över glöden.

Skog och mark är full av skatter! Med GPS i handen letar sig Jan, Yvonne och barnbarnet Elin fram till gömmorna.