De var kära redan i skolan, men eftersom ingen av dem vågade ta initiativet tog det 40 år innan deras kärlek slog ut i full blom. Nu har de hittat sitt gemensamma drömhem i Fur utanför Karlskrona.
Femteklassarna Anita Ahlin och Gianni Kolev leker och busar i solskenet utanför slöjdsalen på Vilboksskolan i Olofström. Plötsligt stannar leken upp, Gianni vänder sig mot flickan med det underbart ljusa håret. Hans mörka ögon tittar in i hennes himmelsblå. Han vet inte riktigt hur han ska uttrycka sina känslor, men till slut kommer han på något:
– När vi blir stora ska vi gifta oss, säger han fumligt och ler lite nervöst.
Anita tittar förstummat på honom och vet inte vad hon ska svara. Hon drar sig tillbaka, en aning generad.
Gianni står kvar, bekymrad över om han nu förstört allting, kanske vill hon inte veta av honom?
Fyrtio år senare tänker Gianni fortfarande på det där pinsamma ögonblicket på skolgården. Men nu ler han åt det, för jämte honom i kyrkan står Anita. När han trär ringen på hennes finger är känslan magisk.
– Jag har alltid älskat dig, skrattar Gianni och ler mot Anita, där de sitter på verandan och kopplar av med en kopp kaffe.
|
Han berättar ivrigt om den fantastiska kärlekshistorien som nu fått ett lyckligt slut. Berättandet blir stundtals så ivrigt att hans svenska ord tar slut och han skjuter in snabba engelska fraser efter sina 28 år i USA.
Det gula trähuset i Fur, fyra mil norr om Karlskrona, är numera Anita och Giannis gemensamma boning. Ett riktigt drömhus med underbart grön och lummig trädgård, som släpper in precis lagom med solljus för att det ska kännas som rena paradiset en vacker sensommardag. Bara några meter nedanför verandan flyter Lyckebyån stilla fram. |
De fick varandra till slut – kärleken strålar om Anita och Gianni.
|
Flydde från Bulgarien
Giannis föräldrar flydde undan kommunistregimen i Bulgarien och hamnade i flyktingläger i Italien där han föddes 1957, därav hans italienska namn. Samma år föddes Anita i Överkalix.
Så småningom hamnade familjen Kolev i Olofström i Blekinge, där den nuvarande Volvofabriken var i stort behov av arbetskraft. Ungefär samtidigt bestämde sig Anitas familj för att lämna Norrbotten och söka sig till Olofström.
Så kom det sig att båda hamnade i samma skolklass och Gianni berättar att han redan första skoldagen blev kär i flickan med det blonda håret. Och det fanns ett ömsesidigt intresse.
– Men vi var aldrig kära i varandra samtidigt, säger Anita.
|
– Jo, jag var alltid kär i dig, försäkrar Gianni och ler sitt varma leende.
Hur som helst såg han sig själv som busen som inte förtjänade en sådan vacker och oantastbar flicka. Anita håller inte med om att Gianni var en buse.
– Du var alltid så snäll och omtänksam mot andra, säger hon.
Men visst kunde Gianni vara busig och “mula” tjejerna i klassen när det var snöbollskrig. Fast aldrig Anita, förstås.
Vid ett tillfälle gjorde han dock misstaget som han kom att ånga bittert.
|
Anita, sju år.
|
|
Killarna busade och knuffade tjejerna i korridoren.
– Jag såg en tjej som stod framför mig och knuffade till henne. Först då såg jag vem det var – Anita.
Men det var redan för sent. Han minns hennes mörka blick som skar rakt igenom honom när hon vände sig om. Örfilen kom som ett brev på posten och den sved både i skinnet och i själen.
– Jag förtjänade den och tyckte det var så oerhört pinsamt att jag bara ville försvinna.
|
Gianni, sju år.
|
Sumpade chansen
På fritiden blev det sällan att de träffades. Anitas mamma hade gått bort så Anita fick hjälpa till mycket i hemmet. Det fanns ingen tid att hänga på fritidsgården där Gianni väntade kväll efter kväll på att hon skulle dyka upp.
Anita var också förtjust i Gianni, och stundtals riktigt förälskad.
– Men jag var alldeles för blyg för att själv ta några initiativ.
Det skulle dröja ända till en bit in på högstadiet innan något hände. Gianni samlade ihop allt mod han kunde uppbringa och frågade om hon ville bli ihop med honom. Men då hade Anita redan en annan pojkvän.
– I det ögonblicket var jag rejält sur på mig själv som väntat så länge att jag sumpat chansen, säger han.
Efter skolan skildes deras vägar. Anita utbildade sig till tandsköterska och sedan till lärare. Hon flyttade ihop med killen hon varit ihop med på högstadiet. Tillsammans fick de sönerna Roger, 26, och Robert, 22. Efter 21 år tog förhållandet slut. Efter ett nytt samboförhållande som tog slut efter 13 år hade hon bestämt sig.
– Inga fler förhållanden, tack!
Giannis föräldrar hade flyttat till USA och när pappan dog 1978 åkte Gianni över för begravningen.
– Jag trodde att min mor skulle flytta tillbaka till Sverige, men hon ville stanna i Chicago. Och hon ville att jag skulle stanna för att hjälpa henne. Och så blev det.
|
I början försörjde han sig som pizzabud och vaktmästare. Han gifte sig och fick barnen Richard, 26, och Christina, 21, men äktenskapet tog slut efter sju år.
Han tog arbete som installatör av vitvaror och träffade en annan kvinna. Det äktenskapet varade i tio år och de fick barnen Nick, 17, och Alexandra, 11.
Under tiden hade han utbildat sig till maskinskötare, så kallad CNC-operatör, och fått arbete på ett plastföretag.
|
Nu släpper de inte taget om varandra!
|
Ungefär samtidigt som andra äktenskapet tog slut aviserade företaget att de skulle lägga ned fabriken. Ensam och på väg att bli arbetslös funderade han på att flytta tillbaka till Sverige, där han inte varit på 28 år. Han reste över två veckor och hälsade på sin bror.
Åter till Sverige
Han trivdes bra och våren 2007 återvände han till Sverige med ett tillfälligt uppehållstillstånd. Han kom till Olofström och av en slump stötte han på Anitas bror. Osökt frågade han om Anita och fick veta att hon numera bodde ensam i Karlskrona. Minnet av henne letade sig fram och han bad om hennes telefonnummer.
– Jag ville träffa henne och snacka lite, säger Gianni som ringde upp redan nästa dag.
Efter några sekunder förstod Anita vem som var på tråden, och visst mindes hon honom. Men när han föreslog att de skulle träffas blev hon tveksam.
– Jag är inte den som vill sitta och prata gamla minnen, och vad skulle vi då prata om?
Hur som helst lyckades Gianni övertala henne att de skulle träffas i Karlshamn och ta en fika tillsammans.
På vägen dit frågade sig Anita vad hon gett sig in i.
– Vad håller du på med? Vänd om, sa jag till mig själv flera gånger. Ring och säg att du fått plötslig huvudvärk och inte kan komma.
När hon svängde in på torget i Karlshamn kände Gianni igen henne direkt.
– Hon var som ett solsken!
De satt och pratade i flera timmar innan Anita begav sig hemåt, med en pirrande känsla i magen. Hon var kär!
– När jag körde hem sa jag till mig själv att om han ringer igen så är han intresserad. I samma ögonblick ringde han på min mobil…
De träffades ytterligare en gång i Karlshamn och tredje gången följde Gianni med till Karlskrona. Nu fanns ingenting som kunde komma emellan dem, äntligen fick deras undangömda ungdomskärlek slå ut i full blom.
Men Gianni var tvungen att åka tillbaka till USA för en axeloperation efter en arbetsskada.
Föll på knä
– Det kändes tungt när Gianni skulle tillbaka till USA i november. Dessutom skulle han stanna kvar för rehabilitering, så det skulle bli en dryg väntan, berättar Anita.
|
Hon åkte över i mars och sedan när sommarlovet började. Några dagar efter att hon anlänt hade Gianni en överraskning. Han bad Anita sätta sig på en stol i köket i hans lägenhet.
En aning knäsvag hämtade han ett litet paket, tog fram en ring och föll på knä framför henne. Han var lika bortkommen som den gången han frågat om de skulle bli ihop, orden snubblade fram:
– Vill du gifta dig med mig?
– Ja, svarade Anita utan att tveka, trots att hon en gång bestämt att hon aldrig skulle gifta sig…
|
Den 2 maj i år vigdes Anita och Gianni i Augerums kyrka, en bit från Karlskrona. Cirkeln är sluten!
|
De skulle börja ett nytt liv i Sverige. Helst ville de bo vid havet, men när de fick se de sköna sommarbilderna på det gula trähuset i Fur ändrade de sig och slog till. Ungefär samtidigt bestämde de tid för bröllopet. Den 2 maj i år sa de ja till varandra i Augerums kyrka, en bit ifrån Karlskrona.
Båda var lyckliga när prästen förkunnade att de var man och hustru.
– Just då kom jag till att minnas den där dagen på skolgården för 40 år sedan då jag sa att vi skulle gifta oss, säger Gianni. Och nu var det verkligen på riktigt!
Efter att ha gått igenom två spruckna förhållanden känner båda att cirkeln nu är sluten.
– This is it, säger Gianni och kramar Anitas hand.
