Grannarna som funnit varandra på ett ovanligt sätt. Längst till vänster familjen Arnemar Albertsson, som består av mamma Ann, pappa Daniel samt Alva, 3 år, och Herman, 7, som hittade flaskposten. Familjen Mattson består av mamma Sofie, pappa Rikard samt Stina, 13 år, och Isak, 8.
Sofie Mattsson var 14 år den sommaren och skrev ett brev som hon stoppade i en flaska och kastade i havet utanför kusinens sommarhus på ön. Hon hoppades att en jämnårig kamrat i ett annat land skulle hitta flaskposten och börja brevväxla med henne.
Nu tog det 22 år innan hon fick svar – och då kom det från grannbarnen på gatan! Herman Arnemar Albertsson, 7 år, var den som tillsammans med lillasyster Alva, 3, hittade flaskposten.
– Vilken överraskning! Jag förstod först ingenting, skrattar Sofie Mattsson i Karlshamn, idag 36 år och själv mamma till Stina, 13 år, och Isak, 8.
Hon tittar på det gamla pappersarket, som trots alla åren i flaskan är välbevarat, så när som på ett bränt hål i mitten, orsakat av solen.
Långt bort
Sofie försöker dra sig till minnes den där dagen hon kastade flaskan i sjön, vilket närmare bestämt var den 14 juli 1987.
– Min kusin bjöd in mig och min syster Annika att bo hos henne och hennes pappa i en stuga på ön Tärnö några dagar. Det var vid det tillfället jag kastade i flaskposten.
Förhoppningen var att flaskan skulle guppa långt iväg innan någon hittade den, så därför skrev hon på både svenska och engelska. Tiden gick, men inget hände. Sofie passerade tonåren, träffade den stora kärleken Rikard, gifte sig och fick barn.
Familjen bosatte sig på Hagalundsvägen i Karlshamn och några hus längre bort bor Ann Arnemar och hennes familj. Sambon Daniels föräldrar har ett sommarhus i skärgården utanför Karlshamn och jämte det håller Ann och Daniel på att bygga sin egen stuga.
En söndag för några veckor sedan tog deras barn med sig farfar ut på sakletarjakt. De hittade fiskedrag, kepsar och till med skor. Plötsligt såg Herman något som glimmade en bit bort i vassen. Han gick närmare och såg att det var en flaska. Och inuti den låg ett brev!
– En flaskpost, skrek han och viftade mot farfar!
En tjej…
De tog den med sig tillbaka till stugan och Herman sprang stolt till mamma för att visa sitt fynd.
– Flaskan var fri från alger, det såg ut som om någon kastat i den nyligen, säger Ann Arnemar.
|
Hon skruvade av korken och lirkade ut brevet. Det var inga problem att läsa texten och hon blev mäkta förvånad när hon såg att den som skrivit det hette Sofie Fohlin och bodde i Asarum, grannsamhället till Karlshamn.
Det stod också att flaskposten kastats från södra Tärnö, ön som bara ligger några kilometer ifrån deras sommarstuga. Men det som förundrade mest var att brevet var skrivet för 22 år sedan.
Herman blev lite besviken när han förstod att det var en tjej som kastat flaskposten, tjejer ville han ju inte brevväxla med…
– Vi letade fram en telefonkatalog som vi har i stugan. Sedan började vi söka på efternamnet och adressen.
|
Brevet som Sofie la i flaskposten för 22 år sedan, skrivet både på svenska och engelska.
|
– Vi hittade en Fohlin som bodde på adressen som stod i brevet. När vi kom hem tog vi brevet från flaskposten och lade det i ett kuvert, tillsammans med en lapp där vi berättade var vi hittat det, vad vi hette och var vi bodde.
Brevet kom till Sofies pappa som blev nyfiken, så nyfiken att han bestämde sig för att öppna det…
Samma gata
– Jag var först helt oförstående när han ringde eftersom jag inte kom ihåg att jag skickat någon flaskpost, säger Sofie. Men när jag fick se brevet rådde det ingen tvekan, det var min handstil och jag minns att vi varit på Tärnö den sommaren. Men det lustiga var ju att de som hittat det bodde på samma gata som jag idag.
Hon visste att Ann arbetade i en klädbutik och gick dit.
– Det var jag som kastade i flaskposten, sa hon och visade upp brevet.
Sedan skrattade de båda åt det osannolika.
– Troligtvis har vinden vänt och flaskan har guppat in mot stranden igen. Eller så har den kanske varit långt iväg och vänt hem igen, vem vet, säger Sofie?
Några nya brevvänner fick hon inte genom flaskposten, men det har istället blivit en speciell bekantskap med grannarna längre bort på gatan…
