Elden tog mina älskade katter – men jag fann Buffis!

Allt hände fruktansvärt snabbt! I ena stunden satt Agneta Flodström fridfullt tillsammans med dotter och brorsdotter i lägenheten i Borås. I nästa stund var hemmet helt ödelagt!

Det var trettondagsafton förra året. 50-åriga Agneta och dottern Teddina, 18, hade besök av en ung släkting, Hanna, 21. Tillsammans satt de tre och njöt av det sista av julen.

Men en brinnande ljusmanschett tände eld på en soffa och branden spred sig snabbt!

– Jag och flickorna hann ut, men jag lyckades inte få med våra älskade små katter, Pussi och Knoxy, berättar Agneta och ögonen tåras.

Sorgen känns fortfarande tung. Djuren föll offer för den giftiga röken. Nu har snart ett år runnit undan och vi sitter i Agnetas och Teddinas nya trerummare i en helt annan del av Borås.

Vid jul förra året brann Agnetas lägenhet ned och hon förlorade sina båda katter. Här besöker hon den utbrända lägenheten för första gången efter branden.

– Vår gamla lägenhet är helt sanerad, men för oss kändes det alltför plågsamt att flytta in igen, fortsätter Agneta. Vi är så tacksamma över vårt nya hem.

Hon minns fortfarande branden med fasa!
– Allt började så skönt. Eftersom helgen i stort sett var över passade jag på att tända de sista röda ljusen i en metallstake i vardagsrummet. Staken kunde ju inte ta eld, så jag brydde mig inte om att släcka när Hanna och jag senare gick in till datorn i mitt rum. Där satte vi oss och arbetade med ett spännande fotomontage.

Under tiden gick Teddina in på sitt rum och stängde dörren för att lyssna på musik i hörlurar. Efter någon timme kände Agneta plötsligt att det luktade konstigt, som om någon hällt ut en massa kemikalier i närheten. “Det är nog utifrån”, trodde Hanna och sniffade vid det öppna vädringsfönstret i Agnetas rum. Men Agneta kände sig tveksam, reste sig och gick mot vardagsrummet för att kolla. Där möttes hon av en fasansfull syn, soffan stod i lågor!

– Jag blev alldeles paralyserad, men fick tag i en filt och slängde över elden! Den såg först ut att kvävas, men flammade upp igen bara efter några sekunder. Då fick jag tag i en madrass och sängkläder – Hannas tillfälliga sovplats – och slängde allt på den brinnande soffan.

Naturligtvis fylldes lägenheten snabbt av kolsvart rök och en stund senare hade elden på nytt tagit sig igenom alla sängkläder!

– Jag skrek allt vad jag orkade, inte minst för att Teddina skulle höra mig. Hon satt ju med hörlurar på sig bakom stängd dörr.

Numera har Agneta alltid en handbrandsläckare i lägenheten, för att vara på den säkra sidan. Se här intill hur du kan minska brandrisken även hemma hos dig!

Turligt nog lyckades dottern uppfatta nödropen och rusade efter en telefon för att larma 112! Räddningstjänsten uppmanade alla i lägenheten att ta sig ut i friska luften, röken kunde vara mycket farlig!

– I full panik rusade vi ut i trapphuset. Ingen av oss hann få med vare sig skor eller jackor. Men precis när jag kommit ut insåg jag till min förfäran att våra älskade katter var kvar i lägenheten!

– Jag lockade och lockade. De brukar komma sättande så fort jag säger deras namn. Men den här gången kom de inte…

Agneta manade flickorna att ta sig ner för trapporna och möta brandmännen, själv tänkte hon ta sig in i lägenheten för att leta upp Pussi och Knoxy.

– Men det räckte med ett steg in i hallen för att inse att jag satte mitt eget liv på spel. Allt var bara ogenomtränglig, svart rök!

Eftersom det bodde flera barnfamiljer i trappuppgången insåg Agneta att hon måste stänga ytterdörren för att inte riskera att andra rökskadades.

– I samma ögonblick förstod jag att det var en dödsdom för katterna; det kändes fruktansvärt när ytterdörren slog igen! Varför hade jag inte tänkt på djuren i tid? En lång stund stod jag vid brevlådeinkastet och ropade deras namn, men allt innanför var bara svart rök.

Sju minuter efter larmet kom så räddningsmanskapet som lyckades släcka branden. Men hela lägenheten var svårt rök- och eldskadad.

– Jag fick bo på hotell under några veckor medan Teddina fick bo hos sin storasyster Stella, som också bor här i Borås. Katten Knoxy var för övrigt egentligen Stellas, men bodde mest hos mig.

I en skogsbacke
För Agneta kändes det oerhört viktigt att själv få ta hand om de döda djuren och begrava dem.

– Brandchefen lovade att leta efter dem bland alla förkolnade brandrester. Det var med förtvivlan vi tog oss till lägenheten dagen efter. Brandchefen gick ensam in och kom ut med Pussi i en svart plastpåse. Knoxy hade han inte lyckats hitta.

– Då minns jag var jag såg katten en sista gång, bakom kudden i min säng. Brandmannen gick in i lägenheten på nytt och den gången hittade han även lilla Knoxy.

Agneta minns sin förvirring och sorg när hon tillsammans med Hanna, som stöttade i allt det svåra, åkte till ett varuhus för att köpa en spade att gräva en grav med.

– Ingen av mina döttrar orkade åka med och Hanna och jag fick leta länge innan vi hittade en fin skogsbacke. Där vilar nu våra älskade katter. Då och då lägger vi färska blommor vid deras grav.

Så följde några förvirrande veckor innan den lilla familjen fick ny lägenhet. Under tiden arbetade en saneringsfirma med att försöka rädda det som gick av brand- och rökskadade tillhörigheter.

– Tack och lov räddades en liten brudkista som min pappa gjort. Han var en duktig snickare. Pappa dog när jag var bara tre månader, därför betyder den kistan extra mycket för mig, förklarar Agneta.

Sanerarna lyckades också få ordning på en köksmöbel och få fram en oskadad hårddisk från Agnetas dator.

– På den hade jag lagrat mängder av foton. Fotografering har varit min stora hobby sedan tonåren.

Men mycket annat hade blivit totalförstört. Turligt nog hade Agneta, som är sjukpensionär, en bra försäkring genom sitt gamla fack, så hon har fått de flesta kostnader täckta.

Men Agneta har struntat i att köpa enbart nytt i möbelväg.
– Jag är inte den typen som tycker att nytt är skönast, för mig är det huvudsaken att tingen i mitt hem stämmer överens med min personlighet. Däremot har Teddina, som själv fått välja inredningen till sitt rum, mest satsat på nyköp.

Till det nya hemmet hör också en ny katt, Buffis.
– Jag har alltid levt med katter, men det tog lång tid innan jag kunde tänka mig en ny. Sorgen efter de gamla kändes tung.

Agneta är oerhört tacksam över att saneringsfirman lyckades återställa den här lilla brudkistan efter branden. Den är gjord av hennes pappa, som dog när hon var bara tre månader gammal.

– Men så tänkte jag på övergivna katter som inte har något hem. På så sätt hittade jag lilla Buffis på ett katthem och blev helt förälskad!

Ändå kommer Agneta aldrig att glömma sina tidigare djur; gamlingen Pussi, som kunde apportera och öppna dörrar eller kattungen Knoxy som älskade att kela.

Egen brandsläckare
– Jag är känd för att vara både förnuftig, metodisk och lugn. Men när det tog eld hemma hos mig var det som om ingenting i hjärnan längre fungerade.

Det var troligtvis en ljusmanschett som tagit eld och ramlat ner i soffan.
– Jag har tänkt mycket på det, nog är det märkligt att det inte finns brandsläckare i alla hyreshus?

– Om det funnits en ute i trapphuset hade jag nog släckt innan elden fick övertag. Nog skulle samhället, husägare och hyresgäster kunna spara mycket pengar om det blev lag om en brandsläckare på varje våning i hyreshus?

Numera har Agneta skaffat sig en egen brandsläckare. Plus en brandfilt; en filt i ett material som verkligen kväver elden, inte en flispläd, som den hon i ren förskräckelse slängde på elden när det började brinna.

– Dessutom använder jag idag bara ljus som är självsläckande, ljus där veken är så kort att ljuset aldrig kan brinna ända ner i ljusstaken.

– Jag gör allt för att aldrig mer råka ut för något så hemskt som en eldsvåda hemma!

Trots allt blev det en ny jul för Agneta Flodström. Något hon tänker njuta extra av!