Konstnären bakom HJ:s konstalmanacka! Får Kristina Johansson välja själv målar hon helst i gråblåa toner. Det är bra nyanser för att gestalta både månljus, soldis och stormande havsvågor.
När solen är som varmast och de flesta helst tillbringar dagarna utomhus om de får välja – då sitter Hemmets Journals almanackskonstnär som mest koncentrerad framför sin målarduk hemma i lägenheten i centrala Malmö. Någon ateljé har hon aldrig brytt sig om att skaffa. Allt Kristina Johansson behöver för att skapa finns mitt i hennes eget vardagsrum. Här kan hon slå sig ned framför staffliet, mitt bland penslar och dignande oljefärgslådor, och glömma tid och rum.
– Det gör mig inget om jag inte träffar en människa på en hel vecka! berättar hon glatt.
Helt utan sällskap är hon förstås inte. Bakom henne följer två par nyfikna ögon varje penseldrag hon tar – lille Emil som Kristina är dagmatte åt och hennes egen långbente Olle. Att Olle fått sitt hem hos Kristina är, lustigt nog, förknippat med hennes uppdrag som Hemmet Journals almanackskonstnär.
– Min förra hund dog för två år sedan och jag sörjde honom mycket och länge. När jag hade sålt almanacksbilderna till Hemmets Journal bestämde jag mig direkt. Jag skulle ha en ny hund! Så jag tog bilen och körde hela vägen till Stockholm, där han stod och väntade på mig på en kennel.
Kristina Johanssons bäste vän heter Olle. När hon målar är han och terrier-kompisen Emil ett troget sällskap.
Olle är en stilig riesenschnauzer, en hundras Kristina kan ha trots sin allergi. Resten av familjen består av de utflugna barnen Carl, 34, Maria, 30 och Stina, 18.
– Jag saknar dem! Maria bor i Singapore, alldeles för långt bort. Men jag får skylla mig själv för det är jag som har uppmuntrat mina barn att ge sig ut och se sig om i världen.
Starka färger
Själv älskar Kristina att resa, särskilt i Thailand, Cypern och Grekland. Upplevelserna från resorna tar hon med sig hem och använder sig av framför staffliet. Kristinas fotografiska minne kommer till stor användning i måleriet! Ett exempel på det kan vi se i maj månads motiv i konstalmanackan som föreställer en exakt avbildning av kallbadhuset vid Ribersborgsstranden i Malmö.
– Jag har promenerat förbi där med min hund så många gånger att bilden har fastnat på näthinnan, berättar Kristina.
Det är en uppiggande, färgstark samling bilder i naivistisk stil som kommer att pryda väggarna hos Hemmets Journals läsare 2008. När Kristina fick uppdraget att göra konstalmanackan var det första gången hon målade i så starka färger.
– Det var svårt men roligt och jag kommer absolut att fortsätta måla i den stilen.
Så här ser årets konstalmanacka ut. Du kan få den som gåva om du köper en prenumeration till en vän inför julen! Klicka här!
– Jag tycker mycket om att måla miljöer som jag önskar fanns och som jag själv skulle vilja kliva in i. Jag skulle så gärna vilja uppleva en gammaldags bryggdans vid midsommar!
Tycker om kontraster
Målat har Kristina gjort ända sedan skoltiden. Det var faktiskt en av hennes lärare som ledde in henne på konstnärsbanan en gång.
– Jag var en stökig elev. En dag låste min lärare in mig i ett rum fullt med målarfärger. Du ska måla! sa han. Och du kommer inte ut förrän du har gjort det!
Kristina blev biten av måleriet och det har alltid varit en viktig del av hennes liv även om det är först nu hon fått tillräckligt med tid för att ägna sig åt det på allvar. Under några slitsamma år jobbade hon nätter som mentalskötare samtidigt som hon var ensamstående småbarnsmamma. Senare i livet har hon arbetat som terapeut men är numera sjukskriven för en ryggskada.
En blick över väggarna i Kristinas vardagsrum visar på mångfalden i hennes konst. Där finns både stillsamheten i en soluppgång och havsvågor i full storm. En annan bild föreställer folkmyller på en gata i en svunnen tid.
– Jag tänker mycket på hur folk har det och tycker om att lyfta fram kontraster. Där finns både fattigdom och rikedom, glädje och lidande.
Bilderna växer fram medan hon står och tittar på en tom duk. Och vad som växer fram beror helt på humöret! Det som börjar med ett hundhuvud kan lika gärna sluta i en landskapsvy.
Kristina älskar hundar och förutom sin egen Olle har hon också hand om terriern Olle som dagmatte…
Gemensamt för de flesta målningarna är att de går i gråblått – en färgskala som många kanske tycker är dyster men som Kristina själv tycker mycket om för att den ger en särskild stämning. Hennes förkärlek till havet och inspirationen hon får därifrån hänger alldeles säkert ihop med hennes bakgrund.
– Jag kommer ursprungligen från Bohuslän. Mina föräldrar har ett hus vid havet och nästan all min släkt finns där. Jag älskar att strosa längs havet och tänka. Jag har mycket grubblerier i huvudet som sedan hamnar på målarduken, berättar Kristina.
Om målningarna sedan är lättsålda eller inte bryr hon sig inte så mycket om. Viktigare är att skapa direkt ur hjärtat.
– Jag lägger ned hela min själ i målningen. Ibland så mycket att jag knappt kan skiljas från tavlan!
