• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • När rånarna slog till fick vi hjälp från oväntat håll…

    De byggde sig en båt och seglade ut i världen. Nu är Berit och Kjell Furuholm hemma igen. Den trånga kajutan och det ibland tuffa livet ombord har mer än väl uppvägts av paradisöar, nya vänner och en ny självkännedom. Men nu måste paret Furuholm arbeta ihop till pensionen…

    Bild 1286885
    Det har blivit flera världsomseglingar för paret Furuholm. Nu är de hemma igen för att vila upp sig och renovera båten.

    Tålamod, tålamod och ytterligare tålamod. Samt en sjösäker jolle, en tryckkokare och varsin cykel.

     

    Det här är enligt Berit och Kjell Furuholm det viktigaste att plocka med inför en långsegling. De vet, deras senaste världsomsegling varade i tolv år!

    Nu har de förtöjt i hemmahamnen Falkenberg.


    – Vi behöver renovera både oss själva och båten, förklarar Kjell.

    Med i hamn finns också Micki, en gång herrelös jycke från Malaysia, men sedan åtta år en väl meriterad skeppshund. Efter en hel rad månader i karantän i Portugal är Micki nu också en helt laglig Sverigehund.

    Tillsammans har de här seglarna upplevt så mycket att det skulle behövas en hel bok att berätta om allt, från stormar och vänskap till paradisiska öar och överfall.


    – Att långsegla är ett sätt att leva och ett sätt att lära känna sig själv, menar Kjell. Genom nya möten med människor från andra kulturer och med andra värderingar tvingas man tänka över vad man själv egentligen står för. Det är oerhört nyttigt.


     

    Byggde båten själva
    Kjell, 63, är uppvuxen ett stenkast från Västerhavet i Falkenberg och har alltid sysslat med båtar. Den åtta år yngre Berit är född i Oslo och uppvuxen i norska Skien, där hon en tvärhand hög fick en segeljolle av pappan och lärde sig segla. 

     

    Bild 1286886
    Vid navigationsbordet på Maridadi. Här finns GPS, radar och kortvågsradio.


    Både Kjell och Berit hamnade sedan genom arbete inom Sida i Tanzania. Där möttes de och deras gemensamma intresse för segling fick så småningom kärleken att blomma. De lämnade sina tidigare förhållanden och började ett nytt liv tillsammans.


    – I Östafrika kom vi sedan över ett båtvrak som vi rustade upp och så småningom seglade hit hem via Sydafrika. Det var ett vådligt äventyr, minns Berit. Men det gav oss blodad tand, vi beslöt bygga en ny, större båt.


    Det tog sex år innan hemma­bygget Maridadi, som betyder snygg och elegant på swahili, stod klar. Hon är en 42 fot (13,2 meter) lång skönhet med ett skrov av stål och enligt sina skapare oerhört sjösäker.
    – Man brukar säga att det finns två sorters långfärdsseglare, de som har en stålbåt och de som önskar att de hade en, förklarar Kjell. Andra material är inte alls lika hållbara.



     

    Bild 1286887
    Cyklar är viktiga att ha med under en långsegling. Då får man se så mycket mer när man går iland.
    Furuholms flytetyg är dessutom miljövänligt. Solpaneler, vind- och vattensnurra förser till exempel båten med ström. I båtens inredning finns också en del verkligt vackra detaljer i trä skapat av en skicklig thailändsk snidare.
    Maridadi har burit det här paret över flera världshav till närmare 40 olika länder. Men hur klarar man att leva så tätt, tätt tillsammans på begränsad yta och vem bestämmer ombord?

    – Vi är två helt likvärdiga kaptener, Berit och jag är oerhört tajta. Det är ytterst sällan vi har motsatta åsikter. Men skulle vi någon gång tycka olika när det gäller seglingen, så är det alltid den som har det mest försiktiga förslaget som får bestämma. Säkerheten kommer alltid i första hand.

    Konserverar kött
    Men uppgifterna ombord är uppdelade. Som gammal dataprogrammerare är det Berit som har ansvar för all elektronik och datorn.

    – Dessutom är det jag som lagar mat, berättar hon.

    – Egentligen har vi ansvar för köket varannan vecka, skämtar Kjell. På så sätt behöver jag bara ha dåligt samvete just den vecka jag egentligen skulle ha fixat mat utan att göra det.

    Maten ombord är ett kapitel för sig och här kommer den nödvändiga tryckkokaren in i bilden.


    – Med hjälp av den konserverar jag kött, fisk och bönor inför månadslånga seglatser till havs, berättar Berit. Tryckkokaren är oerhört praktisk. Den gör att vi kan handla billiga råvaror i land och slipper halvfabrikat och konserver. Ris och potatis tar dessutom bara fem minuter att koka. Berit bakar också allt bröd ombord.


    – Hon är fantastisk, hon har en ängels tålamod, konstaterar Kjell med värme i rösten. Det har vi haft nytta av många gånger. Inte minst när det gäller att laga trasiga segel med nål och tråd.

    Kjell å sin sida, som är utbildad ingenjör och verktygsmakare, är den som lagar och fixar allt med båten.


    – Dessutom är han positivt envis, berättar Berit. Det är han som får förhandla med korrupta myndigheter av olika slag. Det har sparat mycket pengar åt oss.
     Det här paret seglar på "lågbudget".


    – Vi kan knepen, vi har ytterst låga omkostnader. Fiskar och plockar kokosnötter. Köper aldrig kläder, ärver barnens istället när deras blivit omoderna. Vi har ju inget behov av trendkläder. Fixar alla reparationer på båten på egen hand.

     

    Bild 1286888
    Julafton i Kilfie, Kenya, och Berit har lagat julskinka, sill, kenyansk grönkål (sukuma wiki) och dopp i grytan. Öl och sockerrörsbrännvin, kryddat med kummin och anis, att dricka till. 


    – Dessutom ligger vi aldrig i dyra hamnar. Istället ankrar vi på redden och tar oss iland med jollen. Den sparar mycket pengar och den är dessutom vår räddningsflotte!

     


    Tån hamnade snett
    Tolv år till sjöss har som sagt genererat oändligt många upplevelser.

    Det mest dramatiska enligt Kjell var när Berit klippte av en tå.
    – Hennes fot hamnade i kläm under jollen och en tå hängde i en tunn skinnslamsa. Vi låg vid en öde ö i Venezuela.  Jag försökte först tejpa fast tån innan vi seglade till grannön med militärstation. Där fanns en sjukvårdsutbildad soldat, men han blev så nervös när han skulle sy fast tån att den hamnade helt snett.


    – Det var bara för mig att lossa stygnen och tejpa om. Men risken för blodförgiftning var ju akut. Turligt nog mötte vi några amerikanska seglare som gav oss antibiotika. Annars vet ingen hur det gått.

    Det dramat slutade lyckligt och väl, tån läkte fast igen. En annan gång var det Kjell som råkade illa ut.

     

    Bild 1286889
    I den här jollen lärde sig Berit segla som barn hemma i Norge. Numera fungerar den som räddningsflotte och turbåt från redd till hamn.


    – Det var på Bali, jag cyklade i land – våra medpackade cyklar gör att vi får se oändligt mycket mer i land. Plötsligt blev jag påkörd bakifrån av en taxi, flög tio meter, men hamnade ändå med huvudet rätt in i vindrutan på bilen.

    Kjell blev blåslagen och mörbultad, fick bruten lilltå och totalförstörd cykel. Men huvudet klarade sig tack vare cykelhjälmen, som spräcktes på flera ställen!

    Med en rysning minns Furuholms också en natt för ankar i Kenya.
    – Vi vaknade av Mickis skall och det räddade oss från rånare. Men familjen på grannbåten blev illa knivskurna och behövde vår hjälp för lång tid framöver.


     

    Många vänner

    Naturligtvis har det också hänt mycket roligt!
    – Många seglare samlar på öar, men vi samlar faktiskt på vänner och det har vi fått många riktigt nära. Men visst har även vi förälskat oss i paradisiska öar, exempelvis Chagos i Indiska oceanen. Men risken är att sådana unika ögrupper börjar exploateras för pengars skull.


     

    Många landkrabbor tycker att en världsomsegling låter oerhört spännande och kul. Men man ska inte glömma att det ofta innebär ett hårt liv.
    – Vi brukar säga att av tio dagar till sjöss är en rent paradisisk. Resten kan vara lite hipp som happ och ibland ganska jobbiga. 


     

     

    – Du måste hela tiden lita till dig själv och det är ingen annan som hjälper dig. Det tär på kroppen. Vi brukar gå ner uppåt fem kilo var när vi gör en månadssegling utan land i sikte.

    – Ändå äter vi rejält. Inte minst Berit, kommenterar Kjell. Hon verkligen njuter rejält tre gånger om dan´; varje gång hon får mat. Även om det inte syns på figuren!

    Både Berit och Kjell är mycket miljömedvetna. Men de har en glädjande nyhet att berätta: haven runt världens i-länder har blivit betydligt renare under de senaste åren!
    – Det verkar som om alla olika miljösatsningar ändå lönat sig.

    Så är Furuholms hemma i Falkenberg igen. Nu kan de umgås med sina fem vuxna barn och deras familjer.

    – När vi lämnade Sverige hade vi ett barnbarn, nu sex. Men vi har träffat de nya familjemedlemmarna ändå. Våra barn kom ibland farande och firade semester hos oss.
    Bild 1286890
    I Östafrika hittade Berit och Kjell ett båtvrak som rustade upp. Båtens namn Maridadi som betyder snygg och elegant på swahili.

    I Falkenberg väntar också parets lilla stuga på 50 kvadratmeter, som varit uthyrd.
    – Nu behöver huset och båten rustas, precis som vi, inte minst hos tandläkaren.
    – Så gäller det att jobba ihop lite pensionspoäng, säger Kjell. Under tiden till sjöss har vi mist allt vad social försäkring heter.

    Därför väntar ett liv på landbacken.


    – Skoj, konstaterar Berit. Vi gav oss inte ut på seglats för att vi vantrivdes i land. Men omväxling förnöjer.
     Så ingen vet vad som händer när "Maridadi" en gång i framtiden står nyrustad…

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!