Det stämmer faktiskt att du är Sveriges roligaste kvinna. De hade rätt när de valde dig, säger en man när han passerar Babben Larsson på en thailändsk restaurang i Sundbyberg, där Hemmets Journal möter henne för ett samtal inför hennes nya TV-serie.
Babben ser glad ut och hennes ögon glittrar efter komplimangen, som syftar på hennes utnämning i TV-programmet “Folktoppen”.
Just nu är det mycket som händer i Babbens liv. För första gången har hon en egen TV-show. Privat ligger hon i skilsmässa och just nu tampas hon dessutom med hantverkare som lägger golv i hennes nya lägenhet. Hon tycker att det ska bli skönt att flytta från huset, eftersom hon innerst inne inte är någon trädgårdsmänniska.
– Jag blir tokig om det inte sker förändringar i mitt liv, eftersom jag så lätt blir uttråkad, säger hon. Jag är ganska optimistisk och tror att allting ordnar sig, men man får ju hjälpa till själv.
Babben växte upp på bondgården Busarve på Gotland, där det fanns många djur. Korna och katterna blev hennes vänner, som hon hjälpte till att sköta. Idag är Babbens föräldrar Vivan och Rune pensionärer.
På gården bodde även hennes morföräldrar Alma och Konrad. Hennes mormor hade alltid en virkning eller stickning på gång. Alma visade Babben hur hon skulle göra, sedan lärde sig Babben hantera stickorna själv.
Morfar Konrad ritade egna spel, som Babben och hennes syster Elisabeth prövade under morfars ledning. Han skrev också verser och dikter. Tyvärr finns inga av hans alster kvar.
Storasyster Elisabeth är tre år äldre än Babben och på den tiden bråkade de mest och umgicks inte så mycket med varandra. De hade sina egna kompisgäng. På äldre dar har de funnit varandra igen.
– Ingen är direkt lik mig där hemma, men ingen är heller olik mig. Det kanske finns en särskilt ironisk gotländsk humor, men alla är inte lika snabba i repliken som jag. Tonen kan vara rätt drypande ibland.
– Min pappa är en utpräglad underfundig humorist, men jag har även ärvt mammas nyfikenhet. Båda är vi envist nyfikna och ger oss inte förrän vi fått reda på hur saker och ting hänger ihop. Är det något jag inte vet så söker jag förklaringen genom min dator, som jag sitter vid flera timmar varje dag.
En pojkflicka
Babben var inte så intresserad av skolan som tonåring. I den åldern var hon mer nyfiken på andra saker.
– Livsviktiga detaljer om moppen, det motsatta könet och hur lång tid det tog att cykla hem till vårt hus utan att komma för sent hem. Sådant var bra att kunna!
Hon var en pojkflicka som kunde byta tändstift. Helst hängde hon med killarna. En del av de kompisarna har hon fortfarande kvar.
– Mitt mål redan då var att folk skulle skratta. Ibland kunde jag vara elak på folks bekostnad, men jag varierade offret. Hemma använde jag humorn mer som en balanserande egenskap.
I gymnasiet valde Babben fel linje från början och bytte från naturvetenskaplig till humanistisk estetisk.
– Fem timmar teckning passade mig bättre. Jag lekte med tanken att ta över föräldragården, men jag blev allergisk mot pälsdjur, så det blev en omöjlighet. Istället ville jag bli journalist, för jag var bra på att skriva och var nyfiken. Men det verkade svårt och jag orkade inte söka in till skolan. Jag visste inte alls vad jag ville syssla med. Istället jobbade jag lite här och var på Gotland med turism och på restaurang.
Men så såg hon att en gotländsk teatergrupp sökte folk.
– Det skulle vara kul, tänkte jag, och tyckte inte att det verkade så svårt. Så jag sökte jobbet hos gruppen, som undrade om jag hade spelat teater förut. “Det är väl bara att ställa sig på scenen”, sa jag spontant.
– Jag fick förstås inte jobbet, men däremot fick jag vara med i deras ungdomsgrupp. Ledaren uppmuntrade mig att söka till scenskolan, som jag inte hade hört talas om tidigare. De hjälpte mig med mina prov och ansökningspapper. Och jag kom in på andra försöket, utan erfarenhet. Som jag sa, det var bara att ställa sig där!
– Kanske berodde det på att jag var helt orädd och inte insåg hur svårt det egentligen var att ta sig in på scenskolan.
Programmet “Släng dig i brunnen” gjorde många stå-upp-komiker till kändisar. Här är året 1991 och Babben uppträder tillsammans med Ulla Skoog och Jonas Gardell.
Alla kramades
För Babben blev det en kulturchock att komma in på scenskolan. Hon var inte riktigt beredd på vad som skulle hända där. Under det första året var det så oerhört mycket hon skulle jobba med och ändra, då var det lätt att tappa självförtroendet – och hon som redan hade dålig självkänsla.
– Men till slut lärde jag mig att tala rikssvenska och fick arbetsdisciplin, berättar hon.
Scenskolan blev en resa för Babben på många sätt och vis. Det var en klassresa, eftersom det var stor skillnad mot hennes egen uppväxt på landet. Hon bytte språk och i Stockholm skulle alla kramas, även om man inte kände varandra. Hemma rörde man inte vid varandra.
Efter utbildningen 1980 flyttade hon tillbaka till Gotland, där hon startade Bryggeriteatern tillsammans med två manliga kollegor. Det blev en jättesuccé.
– Naiv idealism och humor funkade jättebra, säger Babben.
Efter två år flyttade hon på vinst och förlust till Stockholm och hyrde en lägenhet i andra hand. Än en gång behövde hon en förändring.
– Rädd är jag inte och jag jobbade ihop lite pengar genom att dela ut tidningar. Ibland var jag statist och så var jag med och förberedde en utställning med den kände fotografen Christer Strömholm.
Ulf, en vän från gymnasiet, ringde henne. Nu var han ljussättare och ljusdesigner på Atelierteatern i Göteborg. De hade fått ett avhopp i en pjäs och behövde en ersättare. Babben flyttade dit 1982 och blev kvar i fem år. Fyra år bodde hon i kollektiv.
Blev kändis
Så började hon bli uttråkad och behövde omväxling igen. Hon var en säsong på Folkteatern i Gävleborg, men kände att hon började bli mätt på teater. Under den här tiden testade hon stand up, något som hon hade gjort tidigare om somrarna i Visby.
– En del komiker har allt nerskrivet och det som verkar spontant är väl inövat, säger Babben. För mig är det lite för välplanerat. Jag har grunden i stolpar, som jag skriver i klungor och så spånar jag ihop resten efter hand Man måste chansa lite, så att livet kan komma in. För om det händer något spontant måste jag ta hand om det direkt.
TV-programmet “Släng dig i brunnen” gjorde att stand up-komikerna på Norra Brunn blev populära kändisar. Efter fem, sex år tänkte Babben att hon borde pröva något annat. Och 1996 blev hon så rekommenderad till en agent i England. Vid det laget hade hon gift sig och fått en liten dotter, Sofia.
– Jag hörde mig själv säga: “Javisst vill jag pröva stand up i England och Irland!”, fast jag inte var så där jättebra i engelska. Jag gjorde så gott jag kunde och bodde på sunkiga “bed &breakfast”, men jag tyckte att det var kul och utmanade mig själv.
– Fast det blev en dyr historia, eftersom jag bara kunde vara borta tre fyra kvällar, sedan måste jag hem. Jag hade ju familj och min dotter var liten. Min man skötte allt och behövde mitt stöd. Själv slet jag ut mig. Det kostade mig mycket kraft.
– Jag etablerade mig alltmer som humorist i England. Samtidigt undrade jag vad jag höll på med. Ville jag egentligen slå igenom även där? Till slut kände jag att det inte gick längre.
Babben hade jobbat för fullt i tio år och under våren 1997 brände hon ut sig. Hon jobbade ändå på, av ren vilja, eftersom hon var bokad under hela året fram till juni 1998.
– Jag insåg att jag måste ta en time out och gjorde det 1998, annars riskerade jag att jobba ihjäl mig. Då trodde jag aldrig att jag skulle komma tillbaka till stand up igen. Jag hade ingen energi alls, kändes det som.
– Numera lyssnar jag på mina egna signaler, säger en glad Babben som i höst gör come back som stand up-komiker.
Comeback
Babben lade aldrig helt av att jobba under tiden som hon stannade upp, men hon fick en mentor och ändrade i sitt liv. Hon valde i vilka sammanhang hon skulle jobba. Hon var till exempel med i musikalen “Cabaret” på Gotland, dessutom föreläste hon om livsförändring och utbrändhet och undervisade lite. Hon deltog också i TV-serien “Parlamentet”.
– Om jag inte hade fått hjälp så hade jag blivit riktigt sjuk, säger hon. Det tog mig fyra år att bli någorlunda återställd. Det tog ytterligare tre år innan jag ens började tänka på stand up igen. Sju år är en jättelång tid i en snabb bransch som min.
För två år sedan gjorde hon comeback på “Allsång på Skansen”. Hennes kompisar Adde Malmberg och Lennie Norman, som hade stöttat henne hela tiden, tog initiativet till att jobba tillsammans på Intiman i Stockholm. De har också turnerat ihop under de senaste två åren. Och i höst ska Babben börja med stand up på Norra Brunn igen.
– Efter tio år lyssnar jag på signalerna hos mig själv, säger hon. Är jag det minsta tveksam till något säger jag nej, allt måste kännas rätt. I mitt eget TV-program får jag intervjua gäster. Då får jag äntligen bli lite journalist, men det tog mig 35 år att komma dit!
