• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Gladys del Pilar: Vi förstod inte vad det var för vitt pulvertäcke som låg på marken

    Gladys del Pilar och hennes tvillingsyster Ann Consuelo ramlade in i den svenska julen som sjuåringar. De kom direkt från Ecuador och förstod inte varför alla sprang runt en gran och förundrades över kylan och det vita pulvertäcket som täckte marken...

    Bild 1284218Gladys del Pilar och hennes tvillingsyster Ann Consuelo var 7 år när de en novemberdag 1974 anlände till sin nya mamma Inga Werner i Örebro. De kom direkt från ett barnhem i Ecuador. Inga arbetade som diakonissa och hade adopterat de två systrarna.

    - Vi kom från ett land där det vintertid var 25 grader varmt. Våra kläder var tunna liksom våra skor och vi frös förskräckligt. Vi förstod inte vad det var för vitt pulvertäcke som låg på marken. Vi tog ut mammas kastruller och samlade snön i dem och åt av den! Mamma försökte hindra oss men hon kunde ju inte spanska. Hon slog i ett lexikon och försökte säga att vi skulle bli sjuka och få ont i magen och diarré av snöätandet. Men det var en otrolig upplevelse för oss med snö. Det fanns ju höga berg i Ecuador, men den kalla vita snön hade vi aldrig sett och känt på förut.

    Hur växte du upp?
    - Först bodde jag tre år i ett slumområde, sedan förflyttades min syster och jag till ett barnhem i Ambato-bergen under fyra år. Vi gick det första skolåret i Ecuador. En kvinna seniora Dorothy Johnson hade vigt sitt liv åt att besöka barnhem och slussa barnen till bra hem. Genom Adoptionscentrum fick vår mamma Inga kontakt med oss, men hon fick vänta nästan ett helt år på att få oss till Sverige. Det var en lång väntan för oss. Det var ett utsatt liv att leva på barnhem men för mig min syster slutade det lyckligt.

    Hur gick det att lära sig svenska?
    - Jag tyckte att svenska språket lät så otroligt kul, allt lät precis som "Den svenske kocken" i Mupparna. Jag pratade ju bara spanska men min syster och jag fick ett år på oss innan vi började i den svenska skolan. Under den tiden lärde vi oss språket, men tyvärr har jag istället glömt spanskan.

    - Jag fick ett svenskt namn Eva Werner av mamma. Det behöll jag tills jag fick ett skrivkontakt 1989. Jag hade svårt att ta till mig namnet Eva. Jag är mycket mer en Gladys.

    - Min syster och jag gick inte i samma klass. Det gjorde vi inte i Ecuador heller. Jag är glad att mamma satte oss i olika klasser, det är så lätt att se tvillingar som en enda person när vi faktiskt är två individer. Det är ett bra tips till tvillingföräldrar.

    Minns du din första jul i Sverige?
    - Ja, vi formligen trillade in i julen eftersom vi kom hit den 4:e november. Den allra första julen firade vi i Blekinge hos mammas yngste bror Torbjörn. Jag såg förvånat på när de sprang runt en gran och jag undrade varför gör de på det viset. Det var mycket jag inte förstod.

    - Senare har vi firat många jular hos mammas storebror Harald och hans familj i Finspång. Mamma hjälpte till med förberedelserna. Vi fick dopp i grytan, lutfisk och njurpaj som var någons julfavorit. Jag tycke ingenting av detta smakade gott.

    Kommer du ihåg någon av dina julklappar som du fick som barn?
    - Att vi fick julklappar den allra första julen minns jag helt diffust eftersom det var så mycket som var nytt för mig. Vi var inte uppvuxna med leksaker. På barnhemmet fanns inga leksaker.

    - Men en speciell julklapp som jag minns med glädje var en rosa plasttelefon med vita detaljer som jag fick när jag var 8-9 år. Min syster och jag fick varsin likadan med en lång sladd, så vi hade en egen linje där ringde varandra mellan våra rum. Det var absolut en av mina roligaste julklappar. Jag fick också en docka som jag gav namnet Margareta, av alla namn. Hon var blond med långt hår, som jag klippte jättekort.

    Du är uppvuxen i ett hem med en troende mamma, hur har det påverkat dig?
    - På jularna läste mammas storebror Julevangeliet. Det gjorde han alltid före paketöppningen. Efter julklappsutdelningen så spelades "Ave Maria". Det är verkligen jul för mig. Julottan brukade vi se på TV i gillestugan där alla samlades och jag drog täcket runt om mig. Min mamma försökte aldrig pådyvla mig något, utan jag fick upptäcka allting själv på mitt eget sätt. Jag har alltid haft en egen tro, även som barn i Ecuador. Jag går visserligen inte i kyrkan men mammas sätt att leva har jag tagit till mig. Hon var ärlig rätt igenom. Jag tror aldrig att jag någonsin träffat en sådan ärlig person som hon. Hon vigde sitt liv åt andra och särskilt åt barn. Alla hon mötte tyckte om henne. Ingen kunde säga något ont om henne, Hon var en fantastisk person. För mig och min syster var vår mamma Inga en vinstlott i livet. Jag tror att det var bra att hon fick två flickor, eftersom hon var ensamstående kvinna.

    Vad tycker du om av julmaten?
    - Till skinkan vill jag helst ha Apotekets senap och rödbetssallad - det kan jag leva på under hela julhelgen. Nötter, fikon, choklad med likör i och mandariner, allt är gott. Jag spelade fillipin, när det låg två nötter i ett skal.

    - I mitt eget hem har jag aldrig haft ett traditionellt julbord, eftersom vi firat julafton hos andra. Visst har jag middag ibland, men det blir ofta en buffé blandad med asiatiska rätter.

    Firar du jul med din syster?
    - Vi firade jul tillsammans förrförra året. Sedan mamma dog har det blivit mindre med "julandet" för min del. Vi har delad vårdnad och de jular mina två barnen är hemma hos mig blir det alltid en större andledning att fira.

    Har någon jul varit speciell och annorlunda för dig?
    - Ja, julen 1997 fick jag ett engagemang i Åre under julhelgen. Då fick jag ta med mig hela min familj. Mamma var med och barnens pappa Roger och hans son. Efteråt visade det sig att det blev det mammas sista friska jul. Men då i Åre hade jag ingen aning om hur sjuk hon var. Efter den julen blev mamma sjukare och smalare. Hon fick diagnosen levercancer. Jag bad till Gud, när hon blev allt sämre under året, att han skulle hämta hem henne. Tack och lov hann vi med ett långt avskedssamtal och jag är oerhört tacksam över att jag fick säga de orden till henne och ta farväl av henne. Några dagar senare satt min syster och jag bredvid henne och sa att hon fick släppa taget om livet och att hon kunde lämna oss. Hon dog den 9:e februari 1999, 69 år gammal. Men jag tror att hon finns någonstans omkring mig ändå.

    Förebereder du julen på något speciellt sätt?
    - Julen har ramlat över mig de senaste åren eftersom jag jobbar oerhört intensivt under just den här tiden. Men jag har ett par saker som jag alltid sätter upp hemma. Det är två julrosetter i gardinerna i vardagsrummet, två ljusstakar, en gran och en julstrumpa som jag fått av mamma. Vi har mestadels åkt bort och firat jularna, så jag har inte behövt pynta så mycket hemma. Mina barn Amanda och David är hos sin pappa Roger vartannat år, så det blir helt olika jular för mig.

    Bild 1284219

    Den här bilden togs när tvillingsystrarna Gladys och Ann nyligen kommit till Sverige. Deras adoptivmamma Inga Werner med taxen Ergo i knäet och fostersystern Lena Dahlberg håller i bearded collien Ylva.


    - Jag är bra på att förbereda mina julklappsinköp till barnen. Jag brukar börja redan i oktober. Då är det biligare ute i affärerna och för mig känns det bättre att handa julgåvorna i lugn och ro.

    Brukar du skriva julkort?
    - Nej, det blir mest sms-meddelanden med mobilen eller så mejlar jag vykort med e-posten. Det är så bekvämt och så slipper jag det dåliga samvetet. Det är mycket mer ansträngande att skriva julkort, som måste köpas, frankeras och formuleras. Jag tycker att det är tanken som räknas. Själv tycker jag jättemycket om att få riktiga julkort från släkt och vänner, men eftersom jag själv jobbar så intensivt under december så blir det oftast att jag ringer och önskar god jul. Jag tycker att det är huvudsaken att jag hör av mig.

    Brukar du baka och laga julmat själv?
    - Nej, bakning är jag inte alls bra på. Jag kan inte ens baka en lussebulle. Mamma bakade kakor för fullt och gjorde all möjlig julmat, så matlagningsintresset har jag fått från henne.

    Hur ser din julafton ut idag?
    - Kalle Anka får jag inte missa, det är jag uppvuxen med från barnsben med Arne Weise i rutan. Självklart vill jag ha en gran, skinka och köttbullar. Det ska dofta jul omkring mig och så många varma fladdrande stearinljus. Har jag inte barnen så är julen väldigt kort. Ibland tycker jag det är synd att jag inte kan ge den traditionella julen till mina barn som jag fick, men är vi hos kusinerna så får de mer jul.

    Finns det några särskilda julsånger du tycker om att sjunga?
    - Jag tröttnar aldrig på julsånger, däremot på varuhusens påträngande julmusik. Den väller ur högtalarna och det kan göra mig tokig.
    - "Silent Night" och "O helga natt" hör julen till. Den musiken ger mig sådan julkänsla. "Stilla natt" älskar jag att sjunga liksom den fina "White Christmas".

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!