Jag ville inte bli skådespelerska – men pappa fick mig på andra tankar

Sanna Ekman tyckte länge att det berömda släktnamnet var en börda. Idag är hon mest stolt - och glad att hon lyssnade på ett klokt påpekande från den pappa som hon lärde känna först i tonåren...

Annons

Susanna Maria Ekman

Namn: Susanna Maria Ekman
Född: I Stockholm den 30 april 1965 (precis som mamma – och kungen!).
Familj: Sambon Mats Ronander, 51, dottern Suzy, 8 år och styvdottern Gina, 12 år.
Bor: I våning vid Skanstull i Stockholm.
Aktuell: I farsen “Stulen kärlek” på Intiman i Stockholm.
Mest kända roller: Som Linn i filmen Morrhår och ärtor, Katta Nilsson i TV-serien Tre Kronor och filmen Reine & Mimmi i fjällen och som Linn Westin i TV-serien Nya tider.

Fotografier

 

Sanna, 4 år, tillsammans med pappa Mikael, 26 år
– En fin bild, men egentlige lärde jag inte känna pappa förrän jag var 13 och beslöt mig för att flytta hem till honom och hans nya familj, säger Sanna.

Jag ville inte bli skådespelerska - men pappa fick mig på andra tankar
Jag ville inte bli skådespelerska - men pappa fick mig på andra tankar

 

 

 

 

Idag är pappa Mikael 62 år.

Jag ville inte bli skådespelerska - men pappa fick mig på andra tankar
Stockholms elegantaste par. Sannas farmor och farfar. Agneta Ekman, född Wrangel och Hasse Ekman på teaterpremiär år 1944. Mannen de samtalar med är den legendariske sportjournalisten Torsten Tegnér (till vänster). Likheten mellan Sanna och hennes farmor är slående!

Jag ville inte bli skådespelerska - men pappa fick mig på andra tankarFör precis tio år sedan utnämndes Sanna Ekman till den skådespelerska vars rollfigur svenska folket älskar att hata allra mest. Sanna spelade den svartsjuka, ständigt intrigerande polisen Katta i TV-serien “Tre Kronor”. I samma serie gjorde Bertram Heribertson en oförglömlig roll som affärsföreståndaren Reine och han utnämndes till den publiken älskar mest.

Nu spelar Sanna och Bertram tillsammans igen, denna gång som man och hustru och i farsen “Stulen kärlek” på Intiman i Stockholm.

– Det är sådana där roliga sammanträffande man kan råka ut för i mitt yrke, säger Sanna. Jag blev väldigt glad när det visade sig att jag skulle få spela tillsammans med Bertram igen, för han är den mest charmerande och snälla person man kan tänka sig!

För Sanna har karriären rullat på i god takt efter Tre Kronor. Tidigare i år har vi bland annat sett henne i filmen “Blindgångaren” som är Pernilla Augusts regidebut och som fått lysande recensioner.

För Sanna Ekman var skådespelaryrket dock inget självklart val. Eller rättare sagt, hon bestämde sig tidigt för att skådespelerska, det skulle hon inte bli.

– Ja, det är ju det där med släkten, svarar hon och suckar lätt. Jag var rädd för ständiga jämförelser och anade att mitt efternamn alltid skulle komma att kommenteras.

Det kan man i och för sig förstå. Sanna är fjärde generation i den teaterfamilj som brukar kallas för Klanen Ekman och där den förste var Sannas farfarsfar, den närmast geniförklarade Gösta Ekman. Han räknas fortfarande som svensk teaters store förnyare och när han dog, vid bara 47 års ålder, utbröt landssorg i Sverige.

Hans son, Hasse Ekman, Sannas farfar, skulle komma att bära namnet vidare med den äran. Han var regissören och skådespelaren som tycktes behärska allt; film och teater, komedi och drama. När vår store Ingmar Bergman gjorde sina första filmer var han uppenbart påverkad av Hasse Ekman i sitt skapande.

Fyra bröder
Hasse Ekmans första hustru, Agneta Wrangel, födde i så rask takt fyra söner att hon av den alltid lika slagfärdige Karl Gerhard döptes till Gosse-expressen. Brödraskaran, bestående av Gösta, Krister, Mikael och Stefan blev den tredje generationen som kom att ägna sig åt film och teater.

Mikael, som är näst yngst, blev TV-producent och regissör – och far till Sanna. Han är bland annat mannen bakom TV-succéer som Varuhuset, och Hassel-deckarna.

– Mina föräldrar blev ett par som väldigt unga, men separerade redan när jag var mycket liten. Pappa bildade sedan ny familj och jag växte upp ensam med mamma. Hon var från början fotomodell, men utbildade sig sedan till sminkör och perukmakare och fick anställning vid Stockholms stadsteater där jag tillbringade en stor del av min barndom, så teatern kom jag liksom inte undan! Pappa träffade jag bara en eller två gånger i månaden.

Jag ville inte bli skådespelerska - men pappa fick mig på andra tankar

 

 

 

Sanna som polisen Katarina Nilsson, Katta, i TV-serien “Tre kronor”. Ingen snäll dam och hon utnämnes också av Aftonbladets läsare till den TV-tittarna älskade att hata allra mest.
– En smickrande utnämning, säger Sanna glatt.

När jag var 13 kände jag att det var dags att lära känna honom på riktigt och meddelade att jag ville flytta till pappa.

Och hur gick det?
– Ja, det gick ju inte så bra, säger Sanna. Hos pappa och hans nya familj var det helt andra regler som gällde och jag minns att man till exempel inte fick sitta och tala i telefon hur länge man ville…

– Det kunde skära sig ordentligt till en början, men jag är väldigt glad att jag tog chansen. Det är aldrig för sent att lära känna sina föräldrar!

I Sannas liv fanns det vid den här tiden en stor passion – dansen.

– Jag började redan som riktigt liten och från 14 och i många år framåt handlade mitt liv till väldigt stor del om dans, säger hon. Jag har fortfarande en stor kärlek till dansen och är glad över min bakgrund som dansare. Smidigheten och konditionen har jag fortfarande glädje av. Men när det gäller en del yrken kommer man ju ovanligt tidigt till en punkt när man måste välja.

– …och hur länge tror du att du kan hålla på med dansen, sa pappa en dag när jag var 21. Det hade jag aldrig riktigt funderat över.

– Ge det två år till, sedan måste du ha bestämt dig, sa pappa och det var faktiskt ett av de bästa råd jag har fått, även om det var tufft då.

– Jag insåg att det inte var dansen som var min framtid, trots allt. Att skådespelaryrket lockade mer. Men så var det ju det där med jämförelserna…

Åkte till New York
– Du kan inte bli jämförd, alla andra i släkten är män, sa pappa lugnt. Och där hade han onekligen ju en poäng! Att söka till Scenskolan hade jag ändå ingen lust med och beslöt mig för att byta miljö.

Sanna flyttade till New York och undervisades av lärare från den prestigefyllda Actors Studio, där bland andra Marilyn Monroe och Marlon Brando fått sin utbildning. För kurskamraterna och lärarna här sa namnet Ekman ingenting.

 

 

 

 

 

Farfarsfar Gösta Ekman d ä. Släktdragen är inte att ta miste på.

Jag ville inte bli skådespelerska - men pappa fick mig på andra tankar

Det kändes otroligt skönt. Här handlade det bara om hårt arbete. Det blev beröm ibland, kritik ibland. Jag kände att det fungerade med skådespelaryrket, men att som utländsk skådespelerska slå sig in på den amerikanska marknaden visade sig sedan vara nästan omöjligt.

– I Sverige fanns det däremot arbetstillfällen och även när jag egentligen var bosatt i New York tillbringade jag långa perioder i Sverige när jag arbetade med film och teater.

– I New York försörjde jag mig mestadels som modell. Att det skulle vara möjligt när man bara är 1,65 hade jag aldrig trott, men det visade sig att jag ansågs att perfekta fötter! Under åren i New York blev de fotograferade i många olika sorters skor!

Efter sex år i New York flyttade Sanna hem till Sverige igen.

– Jag hade upplevt mycket spännande och roligt, men till slut var jag helt enkelt färdig med livet där. Idag finns det nog ingenting som skulle kunna få mig att flytta tillbaka. Det är en stad där ens livskvalitet hänger väldigt mycket samman med hur mycket pengar man har och det där har jag svårt för att acceptera.

Tillbaka i Sverige igen mötte Sanna den stora kärleken. Fast när det gäller kändisskap så kan man kanske säga att hon gick ur askan i elden för hennes sambo, Mats Ronander, är en av den svenska rockelitens främsta företrädare och rubrikerna blev många när de två blev ett par. Idag har de tillsammans dottern Suzy som är 8 år och nyligen har börjat i andra klass.

Är kluven
Blir hon en femte generation av familjen Ekman inom teatern?

– Det får vi se, säger Sanna. Jag är kluven. Å ena sidan vet jag ju hur roligt skådespelaryrket är när man har medvind, men jag är också väl bekant med att det kan vara tufft och kämpigt. Det enda som jag är alldeles säker på det är att jag kommer att göra allt för att Suzy ska skaffa sig en bra utbildning. Jag skulle inte hindra henne från att söka sig till artistvärlden, men hon måste ha något att falla tillbaka på.

– Jag har aldrig själv blivit tillfrågad om några betyg, men ändå känner jag det som en stor brist att inte ha någon så kallad riktig utbildning.

– Även om jag tycker mycket om att vara skådespelare så har jag ibland haft tankar på att arbeta med något annat. Arkitektur är ett stort intresse för mig och arkitekt något av ett drömyrke. För några år sedan kände jag väldigt starkt för att förverkliga drömmen, men upptäckte att jag var för sent ute för en så lång utbildning. Herregud, jag har ju inte ens gymnasiekompetens! Och nu är jag redan 40…

Det där med 40 åren verkar nästan skrattretande osannolikt för Sanna ser mest ut som en ung tjej.

Jag ville inte bli skådespelerska - men pappa fick mig på andra tankar

Tredje generationen Ekman. Från vänster: Gösta, Mikael, Krister och Stefan.

Det har jag efter mamma Eva i så fall, säger hon. Hon är pensionär nu, men ser otroligt ung ut. Ja, själv har jag faktiskt märkt att jag har svårt att få roller som till exempel tonårsmamma, trots att jag egentligen har åldern inne för det.

Någon arkitektutbildning blev det alltså inte för Sanna men idag varvar hon arbetet som skådespelare med konstnärligt skapande i den ateljé som hon inrett familjens våning vid Skanstull mitt i Stockholm. Den konstnärliga uttrycksformen är av lite annorlunda slag – hon ägnar sig åt blyinfattning av glas.

– Jag har gått och lärt mig det här och förutom att jag njuter av själva skapandet så är det en alldeles speciell känsla att behärska ett hantverk!

Har det i blodet
Vad gäller det konstnärliga så har Sanna även det i blodet. Farmor Agneta Wrangel, idag 88 år, är en etablerad konstnär. Efter att i många år ha varit bosatt och verksam på Mallorca har hon nu flyttat hem till Skåne. Hon är fortfarande mycket aktiv.

Farfar Hasse Ekman gick bort förra året efter att under decennier varit bosatt på den spanska Solkusten.

– Jordens vackraste ögon och en alldeles underbar röst, säger Sanna leende när hon får frågan om hur hon minns sin berömde farfar. Jag lärde väl aldrig riktigt känna honom, men jag tror att han var glad över att jag valde att ägna mig åt film och teater, åtminstone fick jag ofta uppmuntrande meddelanden från honom och hans fru Viveca Trädgårdh när jag gjort någon speciell roll.

– Det går förresten en gammal klassisk film med farfar och Sickan Carlsson på TV nu i eftermiddag, säger Sanna ivrigt och kastar en diskret blick på klockan.
Stolt?

– Ja, det är väl klart! Jag har alltid varit både stolt och lite tyngd av namnet Ekman. Fast idag är det stoltheten som överväger

Annons
Scroll to Top