Efter min utbildning utan arbete kände jag mig enormt ensam. Jag tyckte att tiden bara rann iväg. Men till slut fick jag äntligen ett bra arbete som jag hade drömt om. Problemet var bara att jobbet fanns i en annan stad och jag skulle vara tvungen att flytta. Men jag var tvungen och jag bestämde mig för att ta steget att flytta.
Jag har alltid varit blyg och känt mig lite utanför. Hemma i den lugna lilla stad jag bodde var det annorlunda och där fanns även mina närmaste, min familj.
Att flytta kändes verkligen skrämmande. Jag hade ändå tur och fick en liten lägenhet. Det blev jättefint när jag hade gett det lite kärlek och inrett den på mitt vis.
Läs även: Min man levde ett dubbelliv och jag anade inget
Problemet jag sedan upplevde var att jag kände mig oerhört ensam där i min lägenhet. På mitt arbete hade jag fullt med arbetskollegor men jag hade ändå ingen riktig kontakt med någon av dem.
Tiden gick och allt kändes tråkigt och ensamt. Jag längtade hem och undrade varför jag flyttade. Dessutom fick jag svårt att sova. Jobbet var bra men fritiden och helgerna var trista och innehållslösa. Jag grävde ner mig i mina negativa tankar om hur synd det var om mig.
Ensamheten bara dåsade ner från skyn och det kändes som att den kvävde mig.
Jag måste bättra mig själv
När jag en dag gick till ett konditori för att köpa mig en semla stötte jag på en tjej från hemtrakten i kön. Det slutade med att vi fikade tillsammans.
Hon berättade att hon flyttade hit med sin pojkvän och trivdes jättebra. Själv försökte jag hålla masken men hon såg igenom mig att något var inte bra.
Läs även: Jag trodde att ett barn skulle rädda vårt äktenskap
Jag berättade och tvärtom vad jag tänkte fick jag inte det svar jag ville ha.
– Vad har du gjort själv då? Har du försökt ändra på något för få kontakt med andra? frågade hon.
Jag tittade på henne. Där och då förstod jag att jag måste själv bättra mig och sluta tycka synd om mig själv. Jag måste uppbåda allt mitt mod och kraft för att åstadkomma en förändring av mitt nya liv.
Man kan påverka sin egen situation
Sagt och gjort. Jag bestämde mig för att ta kontakt med några av mina arbetskamrater. Och tänk, det gick vägen!
De två personer som jag frågade om de ville komma hem till mig en kväll blev faktiskt jätteglada. Kvällen kom och vi hade hur trevligt som helst. Jag blev otroligt glad och stolt över att jag vågade.
Genom de här tjejerna har jag sedan träffat andra. Dessutom har jag fortsatt träffa Anna, tjejen från min hemort som jag träffade
på konditoriet. Hon som egentligen sa åt mig att inte tycka synd om mig själv.
Läs även: Mamma använde mormors pengar till skönhetsbehandlingar
Det jag lärde mig av detta var att man måste själv anstränga sig och sträcka ut handen för det finns många fina människor man kan lära känna.
Nu stortrivs jag verkligen i denna storstad och kan inte tänka mig att flytta hem igen. Tänk vad man kan påverka sin egen situation.
I mitt fall var det en fråga till ett par arbetskamrater. Men man kan också lära känna nya människor genom att gå med i en förening, gå en kurs eller delta i olika forum. Man behöver inte krånga till det men viktigt är att man får lägga ner lite arbete själv.
Anne-Christine
Skicka in din berättelse!
Har du själv upplevt något i ditt liv som du vill berätta och dela med dig av till andra? Det kan vara stort som smått. Skriv och berätta med dina egna ord!
Du får gärna vara anonym, men ange namn, adress och personnummer eftersom alla införda bidrag honoreras. Vi kan behöva redigera och korta ner texten.
Adress: Läsarnas egna berättelser, Hemmets Journal, 205 07 Malmö. E-post: lasarberattelser@egmont.se
Välkommen med din läsarberättelse!
Carina Löfgren, redaktör