En japansk nationalklenod
Att man talar om ett utpräglat orientaliskt utseende i rasbeskrivningen går det inte att missförstå när man ser en akita.
De representanter av den här rasen vi har i dag är ett resultat av ett omfattande restaureringsarbete, som lagts ned av japanska entusiaster under de senaste decennierna. Man har lyckats återskapa typ, färg och temperament, sådant det var på den gamla japanska jakthunden, som var vanlig i många hundra år i landets norra delar. Resultatet har blivit en hund som är mycket lik “matagi inu” – d v s originalet.
Det har i sin tur lett till att den akita vi finner i Japan och som är oerhört populär över hela världen, skiljer sig mycket från den amerikanska akitan. Den japanska akitan är lättare och har en torrare kropp. Pälsen är röd, vit, tigrerad eller sesamfärgad. Hundarna har i övrigt ett mycket orientaliskt utseende.
Numera används akitorna mest som sällskapshundar. Det är en populär utställningshund, men kan arbera också, till exempel som eftersökshund och andra sorters spårjobb. Även sök, sällskap på vandringar med klövjeväska, agility och lydnad passar bra.
Akitan är tyst, lugn och värdig. Den har mycket egen vilja, vilket innebär att den kräver att genomtänkt ledarskap. Den anses vara mycket tillgiven och trogen sin flock. Den gillar inte att befinna sig utanför flocken. I stället vill de
n befinna sig i centrum, där den kan ha god koll på sin flockledare.
Tikarna ska ha en mankhöjd på 61-66 cm och hanarna på 66-71 cm. Vikt 34 – 50 kg.
Läs mer om rasen här: http://akita.nu/
Text och foto: Hans Norling
