Förra onsdagen var min mamma på besök hos mig och min familj med sin dobermanntik. Allt var som vanligt, hunden lekte med ett par hundkompisar och var inte annorlunda än hon brukar. Plötsligt blev hon slö, ville in, lade sig på golvet och verkade apatisk. Vi hittade inga bett eller andra skador på hunden.
När jag lyfte på överläppen och såg att hon var vit i tandköttet ringde jag djursjukhuset. Fick beskedet “Kom direkt” från veterinären. När jag gick ut låg hunden avsvimmad på trappan. Min man bar hunden till bilen och jag och mamma for i ilfart till djursjukhuset, en resa som tog fem minuter. Vid ankomsten var hunden död. Från att vi märkte att något var fel till att hunden var död tog det 20–30 minuter. Min mamma motsatte sig obduktion, orkade inte med att tänka på att de skulle skära i hennes hund till råga på allt.
Vad var det som hände? Av veterinären fick vi höra “Tyvärr, hjärtat har stannat, ibland händer sådant bara.” Jag vet att jag aldrig kommer att få reda på exakt vad som hände, men jag behöver någon slags förklaring till vad som kan ha hänt, annars får jag aldrig ro med detta.
Veterinär Erik Lundberg svarar:
Veterinärens gissning, att det var hjärtat, låter troligt. Dobermann drabbas ibland av hjärtmuskelsjukdomen kardiomyopati. Det finns ärftliga faktorer i bakgrunden som leder till förändringar i hjärtmuskelfibrernas energiomsättning. Med tiden försämras hjärtats slagkraft. Ibland får de en akut hjärtsvikt med lungödem, ibland får man svaj i hjärtats elektriska system med flimmer och snabb död som följd. Förmodligen drabbades din hund av det senare.
Det är inte mycket du kunnat göra för att undvika flimret. Med långtids-EKG kan man ibland hitta de hundar som börjat få rytmstörningar. Det kräver naturligtvis att de verkat vara sjuka innan på något sätt. I studier av antiarrytmiska läkemedel till dobermann har man dessvärre sett någon positiv effekt på överlevnaden.
