Vad har vi att vänta?

Jag har en amerikansk cockerspaniel, 6 år gammal. I januari blev han dålig i magen, inflammation i tolvfingertarmen. Då upptäcktes också blåsljud på hjärtat. Efter en ultraljudsundersökning konstaterades att klaffarna på flera ställen inte sluter tätt. Hunden har sedan 2004 även misstänkt diskbråck i ländryggen. Senast vi var på djursjukhuset för ryggen var i juli 2006 och då hördes inget på hjärtat.

Det verkar ju ha uppstått en klaffsjukdom på bara ett halvår. Hur utvecklas det här? Veterinären sa att hundens hjärta åldrats fort. Han sa också att om man ska ha det här felet så har han det på rätt sida. Vi ska tillbaka till djursjukhuset om 8 månader för nytt ultraljud.

Jag skulle vara mycket tacksam om du ville utveckla lite om vad vi har att vänta oss. Jag visste inte vad jag skulle fråga om när jag stod där på djursjukhuset. Men nu skulle jag vilja höra av dig, du ger alltid lättförståeliga svar.

Klaff-förändringar kan uppstå med tiden hos många olika raser. Framför allt är de mindre sällskapshundarna drabbade.

Med tiden bildas knottror och knutor på hjärtklaffarna och de sluter inte längre tätt. Blod strömmar då tillbaka upp i förmaken istället för att gå ut i artärsystemet. Den virvelbildning som då uppstår kan avlyssnas som ett blåsljud.

Hjärtat och kroppen kan på olika sätt kompensera den försämrade pumpförmågan. Hos många individer räcker detta för att upprätthålla hjärtats funktion livet ut. Andra drabbas till slut av en hjärtsvikt, klaffarna läcker så mycket blod att syresättningen i kroppen blir dålig och vätska samlas i lungor och bukhåla.
Då finns det många bra mediciner att ta till. Vätskedrivande, blodtryckssänkande och flera andra preparat.

Ett sätt att följa utvecklingen är med ultraljud. Efter några besök ser man med vilken hastighet förändringarna utvecklas och när det är lämpligt att sätta in medicin.