Jag har en labrador, han är 9 år. Det började en morgon med att han sov mycket djupt, han liksom skrek och nästan ylade minst 6–7 gånger. När jag gick upp och öppnade min sovrumsdörr så sov han fortfarande. Han hörde mig alltså inte, han som annars brukar gny lite utanför, typ “kom upp nu”. Så jag gick fram och trodde nästan att han var död. När jag rörde vid honom blev han jätterädd, så skulle han upp men han kunde knappast det. Sedan var han mycket trött under hela dagen, ville inte ligga i sin favoritfåtölj. Han kunde knappast sitta, lyfte sin ena tass som om att han hade jätteont i den. Mot kvällen blev han sämre igen, bara låg. Till slut gav jag honom en magnecyl och det blev lite bättre. Men hela hans personlighet har förändrats. När han har varit ute mår han bra, sedan när han kommer in vill han bara sova. Är detta en stroke eller hjärnblödning?
Veterinär Erik Lundberg svarar:
En så plötslig förändring har förmodligen kommit av en hjärninfarkt. Många hundar drabbas svårt de första dygnen, men hämtar sig sedan snabbt. Lätta kvarstående förändringar märks oftast inte på hunden, de går inte heller omkring och oroar sig för sin stroke.
Ibland blir det mer omfattande funktionsbortfall eller beteendestörningar. Om inte hunden är alltför besvärad kan man avvakta i 14 dagar. Men det som inte har läkt på två veckor har klart sämre prognos.
