Hunden får den absolut bästa tänkbara skötsel med risk för att skämmas bort. Vid några få tillfällen har han visat sig lite aggressiv, men det har vi lärt oss hantera. Detta inträffade för länge sedan.
Men så inträffade något mycket otäckt. En morgon gav vi oss ut på en riktig lång och härlig skogspromenad. Det småregnade och hunden blev blöt, men jag hade tänkt ge honom ett bad vid hemkomsten, vi hade sett att han ibland slickade sig bak i närheten av svansen och det kanske kunde försvinna med ett bad.
Då vi kom hem fick han sitt bad i badkaret och njöt av det. Därefter blev han torkad. Efter cirka en halv timme satte han sig ned och började slicka sig i närheten av svansen igen. Jag ville se exakt var han slickade och lade mig på golvet vid sidan om honom för att se, samtidigt som jag pratade lite joll med honom. Plötsligt blev han helt vansinnig och hoppade på mig, han hann bita mig på min nakna höger arm innan jag kommit på fötter. Det tog en stund innan han hade lugnat ned sig, och stod och stirrade på mig.
Händelsen har tagit både mig och min fru hårt. Vi har ju hela tiden varit mycket glada för honom. Numera har allt förtroende för honom försvunnit. Vi kan ju aldrig tänka oss att lämna honom i närheten av folk i allmänhet eller barn i synnerhet. Vad tog det åt hunden? Skall vi någonsin kunna lita på honom? Skulle det hjälpa att kastrera honom?
Du skriver att han visat aggressiva tendenser innan. Den irritations-aggression som utlöstes när du försökte titta var inte normal. Han skulle ha morrat och kanske visat tänderna – men inte flugit på dig på det sättet. Det är rätt och ansvarstagande av er att se till att barn och andra människor inte riskerar att bli bitna av honom.
Cairnterriers är nästan alltid fina och sällskapliga hundar, men hos vissa individer kan den här okontrollerade aggressionen dyka upp. En del hanhundar kan svara bra på kirurgisk kastration, idag finns det även effektiva p-stavar som stänger av könshormonerna i ett halvår. Man kan även prova medicinering med psykofarmaka för att undvika att den onormala ilskan skall blossa upp.
Men kärnfrågan du ställer är “Kan vi lita på honom”? Även om han kastreras, sätts på medicinering och verkar må bra av det måste ni vara försiktiga i kontakten med andra människor, och särskilt med barn. Det beror mycket på er livs-situation om ni kan ha honom kvar. Dessutom skall det vara roligt att ha hund. Och det skall vara roligt att vara hund. Om ni alltid skall känna er nervösa och osäkra i kontakten med honom så kommer även han att må dåligt av det.
