Molle, som han heter, gick väldigt snabbt upp i vikt och innan han var året fyllt så fick han gå över till bantarmat och mer motion.
Detta hjälpte dock inte utan vikten ökade sakta men säkert och veterinären sa att jag måste motionera honom mera. Jag sprang i skogen, cyklade med honom hur ofta som helst men jag såg på honom att han var onormalt trött och vi fick pausa många gånger.
Efter ett antal gånger hos den förste veterinären blev jag trött på allt tjat om bantarmat och motion för det hjälpte ju inte, så jag beslutade att byta veterinär.
När jag gjorde det så var det första de gjorde att ta blodprov på honom och då bl a T3-T4. Detta visade för lågt värde och han fick Levaxin och en annan mat. Tiden gick och han blev opererad för entropion och veterinären som opererade ögonen sa att det inte blivit så stor förändring på Molle. Hon meddelade Molles nuvarande veterinär att de skulle ta ett blodprov och kolla kortisolhalten i hans blod.
När detta var klart visade det sig att han hade skyhögt kortisolvärde och att det kunde förklara hans trötthet och att han inte gick ner i vikt.
Nu har han fått en medicin som heter Vetoryl som han skall ha en gång om dagen och efter en månads behandling var hans prover bra. Nu har det visat sig att han har fått epileptiska anfall, inte så stora och inte så många men ändå anfall.
Min fråga är nu hur stora möjligheter kan Molle ha att bli en friskare hund eller får han dras med alla dessa symtom resten av livet?
Epilepsi, slutligen, är vanligt hos hundar. Får de bara enstaka, lindrigare anfall avstår man oftast från behandling idag. Skulle Molle få fler eller allvarligare anfall får man överväga medicinering även mot epilepsin.
Jag tror nog han får dras med sina krämpor framöver, men det viktiga är att han inte lider av sina symtom och att han har ett bra liv.