• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Soheila kämpar för kvinnors frihet

    Född som prinsessa, uppvuxen som gerillasoldat, misshandlad och isolerad som invandrarkvinna i Sverige. Livet har bjudit Soheila Fors på en vådlig berg-och-dalbana. Idag ägnar hon all tid och möda åt att hjälpa kvinnor som drabbats av hederskulturens instängdhet. Nu kan du hjälpa till genom Hemmets Journals Sticka & skicka-kampanj.

    Bild 1289654

    Soheila Fors liv har bjudit på mycket dramatik. Född prinsessa, gerillasoladat och flyktingliv. Idag brinner hon för att ge frihet till kvinnor som lider brist på det. I tehuset samlas man för att lära sig, pyssla – och ha roligt!

     

     

    Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring", skaldade en gång biskop Thomas.

    Soheila Fors i Karlskoga kan inte annat än hålla med. Denna kvinna, född prinsessa, brinner idag för att hjälpa sina olyckssystrar som hamnat i utanförskap och isolering. Hennes egna erfarenheter har gett henne styrka och kunskap att kämpa för andras frihet.

    – Alla människor har något att erbjuda samhället bara de får chansen, menar hon.

    Genom föreningen Khatoon driver hon idag både tehus för kvinnor i tre städer och dessutom Saras hus, ett skyddat boende där människor som flyr från våld i nära relationer och hedersförtryck kan söka fristad. Och grunden i verksamheten finns i ordet som Soheila ständigt återkommer till.

    Frihet.

     

    Priviligierad men ofri

    Just frihet var en bristvara i Soheilas barndom. Som dotter till emiren och frihetskämpen Khodrad Davoodian-Gilan i den kurdiska delen av Iran levde hon på många sätt ett priviligierat liv med betjänter och god standard. En prinsessas liv, men en prinsessa med en mycket begränsad vardag.

    – Jag ville verkligen veta varför mina bröder hade större frihet än jag. Jag förstod inte och accepterade inte samhällets regler. Jag frågade ständigt: Varför?

    I sina försök att bli mer jämställd klippte hon av sig håret. Men det var inget som föll i god jord hemma.

    – Jag fick stryk av min mamma, men pappa skrattade mest åt tilltaget. Han såg min frihetslängtan.

    Pappa Khodrad har betytt mycket för Soheila. Han inte bara såg Soheila för den hon var utan kämpade för hela Kurdistans frihet.

    – Han satt i fängelse under långa tider. När jag blev tonåring tog jag också upp den väpnade kampen för ett fritt Kurdistan. Min stora idol var Che Guevara.

    Men hon hade också en annan idol som följt med sedan barndomen. Det var pappa Khodrad som en dag när Soheila var nio år kom hem med en ny bok till henne. En bok om världens starkaste flicka – Pippi Långstrump.

    – Hon blev min förebild. Pippi var stark, fri och modig. En flicka som verkligen kämpade för det hon tyckte var rätt. Också hon hade en pappa som var långt borta – hennes på en söderhavsö, min i fängelset.

     

    Kränkt av maken

    Bild 128965517 år gammal drabbades Soheila av kärleken. Hon gifte sig mot familjens vilja men det blev inte som hon hade tänkt sig.

    – Jag blev misshandlad och kränkt av min man. Den lilla frihet jag hade var borta.

    Så småningom flydde paret med sina barn till Sverige – Pippi Långstrumps hemland. Misshandlen fortsatte och isoleringen tilltog.

    – Jag mådde enormt dåligt och det enda som erbjöds mig var piller. Det kändes som om de ville droga bort mina problem med isoleringen.

    Så småningom lyckades Soheila göra sig fri från den destruktiva relationen. Via svenskundervisning och arbete som personlig assistent, vårdbiträde och undersköterska har hon blivit allt mer integrerad i det svenska samhället. Via sitt engagemang i kyrkan – på vägen konverterade hon till kristendomen – träffade hon Kjell.

    – Han arbetade i kyrkan på den tiden men idag arbetar han för mig, skrattar hon.

    Från livet som kurdisk prinsessa till isolerad invandrarkvinna och tillbaka till samhället – livet har verkligen visat sig från skiftande sidor. Idag brinner hon för att erbjuda hjälp till kvinnor som befinner sig i samma svåra situation som hon själv gjorde då hon kom till Sverige.

    – Att komma från ett gruppsamhälle som det i Mellanöstern till ett individsamhälle som det svenska är en enorm omställning. Här är det inte gruppen som sätter ramarna och bestämmer din frihet, det är individer. Våld i svenska nära relationer är hemska men annorlunda – där är det en individ som misshandlar en annan individ. Det bygger inte på gruppbeslut av familj och släkt som inom hederskulturen.

     

    Samma – fast tvärtom

    I Mellanöstern finn tehus som bara är öppna för män. Soheila fick idén att göra precis tvärtom.

    – Jag drog igång ett tehus bara för kvinnor. Det blir accepterat av familjer som lever i en hederskultur. Där umgås vi, lagar mat, bakar, har verkstäder och kurser. Och framför allt har vi enormt roligt.

    Det blev en oas för många som annars levde avskärmade från samhället. Att bryta isoleringen är a och o. Att inte göra det innebär både mänskliga tragedier och samhälleliga förluster, menar hon.

    – Alla människor har någonting att erbjuda samhället. Men det behövs frihet. Det är det jag försöker uppnå med mitt arbete – att frigöra människor så att de kan utnyttja sin potential. Vi försöker få det hela att gå ihop ekonomiskt genom att sälja det vi producerar och alla kan känna att de bidrar. Vi ser de osynliga, visar för omgivningen att vi finns.

    Idag finns det tehus också i Karlstad och Jönköping med samma inriktning. Dessutom driver Soheila ett skyddat boende i Karlskoga, Saras Hus, för kvinnor, flickor och pojkar som behöver söka skydd undan en våldsam hederskultur. Och det drivs av Soheila med egna erfarenheter från det som de drabbats av.

    – Sociala myndigheter i hela Sverige skickar utsatta hit, mest kvinnor. Här får de skydd och förståelse.

    Men hur skapar man frihet åt dem som ingen har? Hur ska vi komma tillrätta med hederskulturen?

    – Först och främst måste vi ha en fungerande lagstiftning. Sedan måste svenskarna vara stolta över sina traditioner med mänskliga rättigheter för alla – också för kvinnor. Vi måste säga åt alla som kommer: Det är det här som gäller i Sverige. Det måste alla acceptera!

    – Men det räcker inte. Gruppkulturen är starkare än lagstiftning. Alltså måste vi jobba långsiktigt och börja med småpojkarna i skolan. De måste lära sig att förstå och uppskatta att friheten är för alla.

     

    Pengar behövs

    Kampen fortsätter trots att hon blivit hotad både av högerextremister och män från Mellanöstern. Med kampanjen Sticka & skicka hoppas Soheila få hjälp att fortsätta på den inslagna vägen. Dels kan det finnas behov på Saras hus – det finns de som inte kommer dit med mer än kläderna på kroppen. Dels kan man sälja det som skickats in för att få pengar till verksamheten.

    – Vi behöver varenda krona vi kan få ihop. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

     

    Bild 1289656

    Secondhandbutiken är ett sätt att få in pengar till verksamheten. Soheila går igenom utbudet med Lena Wulf.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!