Det är bråda dagar för Naturskyddsenhetens personal på länsstyrelsen i Norrbotten sedan regeringen bestämde att 200 000 hektar av Sveaskogs och Fastighetsverkets fjällnära urskogar, från Dalarna till Norrbotten, ska skyddas. I Norrbotten handlar det om ett hundratal reservat som ska bildas av 60 000 hektar fjällnära skog.

– Vi har jobb i flera år framöver med att bilda naturreservat i alla dessa områden. Det som har tagit mycket tid är att besöka alla urskogsområdena för att inventera naturvärdena och i vissa områden handlar det om många kvadratkilometer mark, säger Per-Anders Jonsson, chef för naturskyddsenheten i Luleå.

Läs även: Sune, 82, är naturguide i Härjedalen: ”När jag bodde i Stockholm längtade jag efter skogen”

Han besöker några av skogsområdena som ska bli naturreservat, nordöst om Arjeplog, tillsammans med två kollegor, Camilla Carlsson och Frédéric Forsmark. Tillsammans har de hjälpts åt att skapa närmare 450 naturreservat sedan 2000-talets början.

– Inventeringarna ger oss en gedigen kunskapsbas om varje skogsområde som skapar trygghet i besluten vi ska fatta, främst för att vi ska kunna bedöma områdets natur- och skyddsvärden och om skogsområdet behöver aktiva skötselinsatser som naturvårdsbränning eller om anpassningar till friluftslivet behöver göras, fortsätter Per-Anders.

Per-Anders, Frédéric och Camilla tillreder sin lunch över öppen eld i skogen. Foto: Anders Kristensson

500 år gamla tallar skyddas

På skogsbilvägar kör vi ut till naturreservatet Ståkke Bårgå, 18 km nordost om Arjeplog, som kommer att växa från 22 000 hektar till 37 000 hektar tack vare regeringsbeslutet. Frédéric kör in på en smal väg som går längs gränsen till det nya utvidgade reservatet. Till vänster är skogen redan avverkad men till höger växer gammeltallar kilometervis längs vägen. Vi rullar sakta in i urskogen och kliver ur bilen bland 4–500-åriga tallar på en vidsträckt sandhed.

– Tänk att denna skog var tänkt att avverkas, säger Frédéric.

Under mer än 20 års tid har naturskyddsenheten lokaliserat och inventerat urskogar och när beslutet kom från regeringen att statens fjällnära urskogar ska skyddas steg stämningen bland kollegorna på naturskyddet.

Läs även: Ta med katten på vandring: Möt missarna som trivs bäst i naturen

– Det var rena julaftonen för oss att allt jobb och alla våra inventeringsinsatser i skogarna plötsligt resulterade i att områdena skulle skyddas, säger naturskyddshandläggaren Camilla Carlsson.

För det är långt ifrån säkert att en skog som länsstyrelsen bedömt ha stora naturvärden får stå kvar.

– Faktum är att många skogsområden har blivit helt eller delvis kalhuggna innan vi kommit så långt som till skydd, säger Frédéric Forsmark.

Den digitala tekniken med nya hjälpmedel som GPS, surfplattor med kartor, kartprogram med satellitbilder och digitalkameror gjorde det enklare att effektivt hitta de sista större, orörda urskogarna i landet på förhållandevis kort tid.

Blå taggsvamp är en typisk svamp i riktigt gammal skog. Foto: Anders Kristensson

Naturreservatet Ståkke Bårgå

Medan vi vandrar in bland Ståkke Bårgås 4–500-åriga tallar hittar vana ögon svampar, lavar och mossor. De mindre vanliga artfynden registreras av Camilla i handdatorn. Döda mindre stammar på marken lyfts försiktigt upp för att hitta ovanliga arter som lever sina liv just här, på döda stammar som legat flera hundra år på marken.

En tallskog behöver bli 1000 år innan den når sin fulländning som ekosystem.

Mindre älvar och vattendrag genomkorsar området och de båda lågfjällen Ståkke och Bårgå, som gett områdets namn, ligger med en halvmils mellanrum. Granurskog klättrar upp på småfjällen och på låglandet är landskapet mer varierat.

Läs även: Här kan du prova på fäbodlivet – upplev skogens stillhet i svunnen miljö

– Det här är skogar som inte lämnar många besökares ögon torra, säger Camilla, medan hon undersöker en oansenlig orangefärgad trädsvamp som kryper längs en död tallstam som ligger på marken.

Kanske har stammen legat på marken i ett par hundra år sedan tallen dog. Bortanför heden tornar fjället Bårgå upp sig med sin mäktiga bergsbrant.

Stora mängder död ved i reservatet ger en mängd boplatser till djur och växter. Foto: Anders Kristensson

Artrika skogar i norr

Det har blivit lunchdags och Frédéric tänder som vanligt en liten eld för att steka pitepalt och korv, samt till kaffekok, någon mer paus brukar det inte bli under ett arbetspass i fält.

– Här råder ingen tvekan om denna skog har höga naturvärden, säger Frederic. Skogen är helt opåverkad. Tallarnas höga ålder syns tydligt på kronorna och mängden död ved är exceptionell. I den döda veden lever en stor mängd arter, svampar, lavar och insekter. Artrikedomen är stor!

Läs även: 10 annorlunda och unika semesterboenden i Sverige

Under 80-talet upprepade skogsbranchen likt ett mantra att skogarna i Norrlands inland är artfattiga, trots att ingen undersökt skogarna ordentligt. Under den första urskogsutredningen på 80-talet gjordes därför inga inventeringar alls i Norrbottens inland Istället har det visat sig att skogarna i norr är otroligt artrika med fantasieggande namn som smultronkantarell, rosenticka och koralltaggsvamp.

– Det sorgliga med vårt arbete är att vi aldrig kommer att kunna skydda alla skogar som har höga naturvärden, för resurserna räcker inte till att köpa upp all skyddsvärd skog. Men just nu gläds vi åt det här regeringsbeslutet.

En till synes oansenlig svamp på en fallen trädstam tilldrar sig intresse. Foto: Anders Kristensson

Skogar värda att besöka

Per-Anders, Camilla och Frédéric tipsar:

  • Bälingeberget naturreservat (Luleå kommun) – tätortsnära berg med stora klapperstens-fält och gammelskogar, fin utsikt. Anläggningar och stigar för friluftslivet
  • Lustgårdens naturreservat (Piteå kommun) – fina småsjöar, klapperstensfält och bergsknallar. Högproduktiva skogar med jätteaspar, enormt artrikt. Finns en del anläggningar och stigar för friluftslivet
  • Stårbatjvare naturreservat (Arjeplogs kommun) – lågfjäll som omges av fantastiska urskogsmiljör. Vi har planer för tillgängliggörande med
    stigar men ingenting är byggt där ännu.