Jag är en kvinna i 60-årsåldern som är tillsammans med en man i samma ålder. Han har en dotter som nu är 23 år gammal. Dotterns mamma och min partner har aldrig haft ett riktigt förhållande. Hon blev gravid utan hans vetskap eller samtycke och han fick reda på det först när hon bestämde sig för att behålla barnet, som hon inte ville låta honom träffa.
Läs även: Min partner var otrogen – igen
Men far och dotter började umgås när hon kontaktade min partner för sex år sedan. De träffas nu regelbundet, men varje gång kommer mamman med. Förklaringen är att dottern inte kan åka kollektivt och därför måste bli skjutsad. Rent allmänt har dottern haft många psykiska problem. Hon har kämpat med ensamhet och brist på vänner, vilket jag har pratat mycket med henne om.
Fram tills nyligen hade jag en riktigt bra relation med min partners dotter och hennes mamma, men nu har den försämrats. På en middag här hade vi en ganska märklig upplevelse med dem. De är redan väldigt nära och gör nästan allting ihop, men den kvällen började min partners dotter sitta i sin mammas knä och pussa och krama henne. Det verkade alldeles för intimt och jag kom på mig själv med att säga något kritiskt om deras, i mina ögon, alltför nära relation.
Läs även: Min son anklagar mig för sitt missbruk
Sedan dess har de båda hållit sig på behörigt avstånd från mig. Jag vill verkligen bidra till att min partner och hans dotter får träffa varandra, särskilt eftersom min partner kan erbjuda andra värderingar än mamman. Men jag måste också ta hand om mig själv i förhållandet, så vad ska jag göra?
Johanna
Vibeke Dorph svarar:
Det låter som om din partners dotter har en ohälsosam och alltför symbiotisk relation till sin mamma. Hon är i en ålder där hon borde vara fullt engagerad i att leva och utveckla sitt eget liv. Det har hon inte fått göra och när jag läser berättelsen om hur hon föddes och sedan inte fick träffa sin far blir jag inte förvånad. För det visar att hennes mor har haft – och fortsätter att ha – ett besatt och omoget beteende i sin relation till sitt nu vuxna barn.
Läs även: Min man lämnade mig när jag blev sjuk
Att dottern kämpar med både ångest och ensamhet är därför inte förvånande, eftersom hon förmodligen aldrig har fått stöd eller utrymme att bli en hel människa. Därför tror jag, precis som du, att din partner kan vara en gåva och hjälp för sin dotter, om han kan få utrymme.
Det låter inte som om han kan det nu när hennes mamma absurt nog dyker upp med flickan varje gång hon besöker er.
Den dörren behöver definitivt stängas men det är bara din partner som kan göra det. Därför – om du vill hjälpa honom och inte orsaka mer problem – bör du ta ett steg tillbaka för tillfället och låta din partner ta hand om situationen. Just nu bidrar du bara till problemet genom dina kontroverser med mamma och dotter och du har blivit en del av en konflikt som du inte har någon del i eller inflytande över.
Läs även: Jag orkar inte med min brors ständiga attacker
Håll dig istället på avstånd och stötta kärleksfullt din partner i hans försök att få loss dottern ur moderns grepp. Ta hand om dig själv, var snäll mot dottern och hoppas sedan att din partner och hans dotter så småningom utvecklar en relation som ger flickan vilja och mod att stå på egna ben.
Vibeke
Skriv till Vibeke
Behöver du någon att vända dig till med dina problem? Skriv till Vibeke Dorph, vår relationsexpert, om vänskap, kärleksrelationer eller familjkonflikter du vill reda ut.
Maila till hj.experter@egmont.se
Skriv ”Fråga Vibeke” i ämnesraden.
Du kan även skicka brev till: Fråga Vibeke, Hemmets Journal, 205 07 Malmö
Alla frågor hanteras med sekretess.
Vibeke Dorph är intresserad av människor, relationer och varför vi hamnar i konflikt med varandra. Hon brinner för att kunna hjälpa oss att själva hantera jobbiga situationer. Läs mer om Vibeke här.
