Jag är lyckligt gift, vi har två barn och ett väl fungerande liv med bra utbildning och arbete. Min man och jag möttes när vi var väldigt unga och flyttade tillsammans till utlandet för att studera. Därmed kom han tidigt från en destruktiv miljö och det räddade honom, tror jag. Han växte upp i en socialt belastad familj och hans syskon har tyvärr inte lyckats bryta det sociala arvet.
Mitt problem är svärmor som jag har ett mycket ansträngt förhållande till. Jag har svårt att förlåta henne för allt hon har utsatt min man för när han var barn. Det var ett hem med missbruk, våld, övergrepp och svek. Jag klandrar henne för att hon inte kämpade för att ge sina barn en fin och trygg uppväxt. Det gör mig så arg!
Min man mår bra nu men när vi talar om hans barndom märker jag att han har ärr i själen och att han är ledsen över det.
LÄS ÄVEN: Fråga Vibeke: Hjälp! Vår dotter är tillsammans med en psykopat
Ibland berättar min svärmor om händelser i hans barndom som om de vore helt normala. Hon bagatelliserar det som har hänt och jag blir så upprörd över det. Att hon låtit hemska saker ske utan att göra något åt det.
Jag har aldrig talat med min svärmor om det, men inom mig bubblar ett hat gentemot henne. Vi ses då och då men vi har inte en bra relation.
Min fråga till dig är: Ska jag vara den goda svärdottern, gå vidare och förlåta henne för det som varit? Eller ska jag ställa henne mot väggen? Min man känner inte samma ilska. Han har accepterat att saker och ting var som de var, en gång i tiden.
Rosa
Vibeke Dorph svarar: Undvik en uppgörelse
Jag tycker det är viktigt att du ställer dig frågan: Vem är egentligen betjänt av att du ställer din svärmor mot väggen? Är det hon? Eller din man? Eller är det du?
örmodligen den sist nämnda. Och det kan jag gott förstå. Men du måste fråga dig själv om det gynnar din man om du drar upp oförrätter i det förflutna.
Han har ju hanterat det på sitt sätt – att acceptera och gå vidare. Det är kanske typiskt manligt, kvinnor vill ofta gärna vrida och vända på allting. Det är alls inget fel i det men det är inte säkert att det passar alla. Och det är det uppenbart inte för din man. Han har valt sitt eget förhållningssätt till sin barndom och det måste du respektera.
Gör du inte det riskerar du att få honom att känna sig illa till mods – om du plötsligt tar till vapen å hans vägnar, vilket han uppenbart inte vill göra själv. Då river du kanske upp gamla sår, som kanske är så djupa att de inte kan läka.
LÄS ÄVEN: Fråga Vibeke: Min svärmor framställer sig alltid som ett offer
Även om din svärmor verkar avtrubbad är det ju så att hon har sin egen historia att bära på och det kan ju tänkas att hon saknat känslomässig förmåga att agera annorlunda än hon gjort.
Därför är mitt råd till dig att låta bli en uppgörelse med din svärmor. Med det sagt tycker jag ändå att det är helt okej om du säger ifrån om hon är grov i mun eller beter sig illa när ni är tillsammans. Då är det ju du som drabbas av henne och du har rätt att stå upp för dig själv.
Men du ska inte göra det å andras vägnar – om de inte vill det. För det är faktiskt också ett övergrepp, om än av det mildare slaget.
Vibeke
Skriv till Vibeke
Behöver du någon att vända dig till med dina problem? Skriv till Vibeke Dorph om vänskap, kärleksrelationer eller familjkonflikter du vill reda ut.
Maila till hj.experter@egmont.se
Skriv ”Fråga Vibeke” i ämnesraden.
Du kan även skicka brev till: Fråga Vibeke, Hemmets Journal, 205 07 Malmö
Alla frågor hanteras med sekretess.
Vibeke Dorph är intresserad av människor, relationer och varför vi hamnar i konflikt med varandra. Hon brinner för att kunna hjälpa oss att själva hantera jobbiga situationer. Läs mer om Vibeke här.
LÄS ÄVEN: Johanna: Måste jag ha kontakt med min alkoholiserade pappa?
