Jag funderar över juristfrågan om barnens arv i Hemmets Journal nr 5. Eftersom man förfogar fritt över alla arv man får, varför blir inte beloppet (vid ett testamente) barnens enskilda egendom? Pengarna blir ju ens egna vid en makes död och läggs i min börs. Man separerar väl inte pengarna från ett arv med ens egna? I så fall kan man ju förbruka arvet först. Har jag missförstått svaret?
Åsa
Juristen Arne Larsson svarar:
Nej, du har inte missförstått svaret. Makar ärver varandra med fri förfoganderätt enligt lag då de har gemensamma barn eller då de inte har några barn men det finns föräldrar, syskon, syskonbarn, syskonbarnbarn och så vidare. Makar kan också ärva varandra med fri förfoganderätt enligt testamente. När en make ärver med fri förfoganderätt är de gemensamma barnen eller de andra släktarvingarna så kallade efterarvingar.
Att vara efterarvinge innebär att man har en framtida arvsrätt, det vill säga efterarvingar får vänta på arvet efter sin förälder eller sin släkting, tills den efterlevande maken avlider. Vid den efterlevande makens död finns det då två arv som ska fördelas, ett arv efter den först avlidne och ett arv efter den sist avlidne maken.
Hur stor del av kvarlåtenskapen vid den sist avlidne makens bortgång som är arv efter var och en av makarna bestäms av egendoms- och arvsförhållandena i den först avlidnes bouppteckning. Som regel är arven lika stora men de kan, till exempel på grund av att det fanns enskild egendom i äktenskapet, vara olika stora. Efterarvsrätten ses alltså som en kvotdel (eller procent) av den kvarlåtenskap som finns när den efterlevande avlider och efterarvet räknat i kronor förändras alltså i takt med att den efterlevandes tillgångar ökar eller minskar.
En efterlevande make som har fått ett arv med fri förfoganderätt förfogar, precis som det låter, fritt över arvet och kan använda pengarna till vad som helst, men då det finns arvingar till den först avlidne som har rätt till en andel av kvarlåtenskapen då den efterlevande avlider kan efterlevande make inte genom att upprätta ett testamente bestämma över den ärvda andelen. Därmed kan inte den efterlevande, så som fallet var i frågan i Hemmets Journal nr 5, genom testamente bestämma att arvet efter den först avlidne ska vara barnens enskilda egendom. Om den först avlidne maken inte har några släktarvingar så finns det inga efterarvingar. Då får efterlevande make arvet med full äganderätt och då kan denne i sitt testamente bestämma över både sin egen andel i boet och den ärvda egendomen.
