Min make är 78 år och jag är 74. För några månader sedan fick jag reda på att han för 34–40 år sedan varit otrogen. Först med en kollega som var 13 år yngre, det varade i tio år. Enligt honom låg han bara med henne en gång, resten var hångel som skedde på ett gömställe de hade på arbetsplatsen. Jag mår så illa av detta. Jag har frågat varför, när det började osv, men han kommer inte ihåg någonting säger han. Han hade därefter en kort affär med en annan, och efter det var han på bordell i Danmark. Sen slutade han med allt sånt. Gick bara på striptease, vilket jag tycker är lika äckligt. Jag fattar inte varför han berättar detta för mig nu, och han vet inte själv. Hade han sagt det då hade jag tagit ut skilsmässa direkt. Min man har inga som helst samvetskval över detta, han säger att han alltid älskat mig, och att han inte kände något för kollegan. Min första tanke var att skiljas, men han vill inte det och jag är sjuklig och vet inte om jag skulle orka. Detta tar på mig och jag kan inte sluta tänka på det. Jag gråter, är förtvivlad och bråkar med honom över vad han gjort, och att han inte har några svar på mina frågor. Han blir irriterad eftersom jag fortsätter fråga. Jag går hos en psykoterapeut men har fått göra uppehåll för covid-19, likaså maken. Vet inte vad jag ska ta mig till, jag orkar snart inte mer.
Anonym
Relationsexperten Ingemar Gens svarar:
Det låter verkligen som en fruktansvärd situation, och den omedelbara tanken är nog precis som du säger – skilsmässa! Det verkar som om du sitter i en rävsax – kanske inte orkar med en separation, men står heller inte ut med situationen som den nu har blivit. Vad ska ni prata om vid middagsbordet? Inget är ju längre sig likt. Det är verkligen svårt att förstå varför han berättar det här, vad han tror ska komma ur bekännelsen annat än sorg och ilska. Man undrar hur han tänker sig fortsättning på ert liv tillsammans.
Det känns också som om det finns två delar i det här – otroheten och bordeller/striptease. De är ju inte riktigt samma sak eller hur? Otrohet med någon på jobbet är en sak, kanske inte alldeles ovanligt, betald sex kanske hamnar i en annan kategori vad gäller möjlighet för en del att gå vidare och förlåta? Känslan som smyger sig över en är att han kan ha berättat allt det här för att plåga dig, inte alls av ånger eller skam? Eller fick du reda på det av någon annan? Du har att välja mellan pest och kolera som man brukar säga. Väljer du att fortsätta med denne man kommer din hjärna förmodligen varje gång du ser honom att ockuperas av hans otrohetsaffärer och trista äventyr på danska bordeller. Vad säger terapeuten?
Vad han, din man tycker behöver du verkligen inte bry dig om. Han har nog förverkat sin rätt till att ha synpunkter på ert äktenskap. Det är ju många år kvar och att tänka sig att dessa sorgliga händelser ska ligga som en mörk skugga över återstoden av livet är väl näst intill outhärdligt. Någon form av förändring måste väl till? Om du inte törs/orkar ta steget fullt ut just nu kanske du kan få till någon form av mer parallellt liv – låta bli att sova och äta ihop till en början, för att sedan succesivt öka avståndet? Om det inte fungerar, av en eller annan anledning, kanske det trots allt vore bättre för dig med ett liv utan honom.
