Jag är orolig för min väns alkoholvanor
Jag har en vän som jag tycker dricker alkohol på ett sätt som inte känns bra alls. Vi festar en del och det ger ju många tillfällen, men alltid när vi ska gå ut vill hon “förfesta” innan. Om jag inte vill, hinner eller kan blir hon arg på mig och sedan kan jag höra hur hon, med en slags desperation försöker hitta någon annan att “förfesta” med istället – för det måste tydligen göras. Så oftast är hon rätt rejält påverkad redan vi ens ger oss ut. Till saken hör att hon tål rätt mycket så när hon blir påverkad har hon fått i sig en del.
Väl på krogen fortsätter hon att dricka mycket. Hon har aldrig ett tomt glas, ser till att alltid köpa mer, bjuder ofta vilket jag tror är för att hon vill ha sällskap i drickandet. Skulle någon i sällskapet tacka nej beter hon sig som en tonåring mot den person och ifrågasätter varför personen inte vill dricka, tycker att den är tråkig, retar den etc.
Även i sammanhang när det inte är fest eller utgång så vill hon absolut ha alkohol, om det så bara är en snabb vardagsmiddag. Är hon bortbjuden tar hon alltid med en flaska vin så att hon ska vara säker på att det finns.
Ibland när hon ringer på kvällarna kan jag ana att hon är full på hennes sliriga röst och ologiska resonemang så jag tror att hon dricker en del även när hon är hemma. Hon har ett jobb som hon sköter bra och hon ser fräsch och frisk ut och är mån om att träna så rent fysiskt har hon det nog bra. Men ändå oroar det här mig för jag tycker inte det känns sunt att dricka på det här sättet.
Hennes pappa är alkoholist så det finns väl en risk att hon kanske har anlag för att själv bli det. Hittills har jag aldrig pratat med någon annan om det här men för ett par veckor sedan såg jag på en annan kompis att hon reagerade när vi var ute och då tog jag mod till mig och frågade vad hon tänkte om saken.
Det visade sig att hon tänkt som jag och vi tycker nu att vi kanske borde försöka ta tag i det hela men vi vet inte hur man kan göra. Vi vill ju göra det på ett bra sätt och inte kränka vår väninna samtidigt som det känns som ett ansvar som vän att faktiskt konfrontera henne och försöka se till att hon får hjälp om hon behöver det.
Psykolog Liv Svirsky svarar:
Det låter som att ni iakttagit något viktigt i hur er väninnan förhåller sig till alkohol och att er misstanke om att det nog inte är helt sunt kan stämma. Vad bra tänker jag, att ni nu är två som ser detta och kan tala om hur ni ska gå tillväga, det kommer sannolikt att underlätta mycket för er.
Det första man skulle önska är ju naturligtvis att ni kunde tala med er väninna om det ni ser. Tror du det skulle gå? Jag skulle gissa att ni i så fall måste närma er det hela försiktigt och respektfullt eftersom hon verkar reagera avvisande när någon till exempel inte vill dricka på samma sätt som hon själv.
Ta hjälp av varandra och er kunskap om er väninna och fundera på hur ni eventuellt skulle kunna ta upp ämnet med henne. I vilket sammanhang eller vid vilken tidpunkt som skulle kunna vara lämpa sig. Var också tydliga med att ni tar upp detta med henne för att ni är måna om henne och oroliga för hur hon mår.
Om hon ihärdigt förnekar problem men er oro kvarstår kan ni föreslå en så kallad “vit period” för att se hur hon ställer sig till och klarar det. Ibland kan det vara ett sätt att belysa alkoholproblem. Har man inget alkoholproblem är en vit period sällan en svårighet, men om man förnekar alkoholproblem men ändå inte kan tänka sig en tid av avhållsamhet kan det vara en utgångspunkt för fortsatta samtal.
En annan väg att gå är ju att fråga om hon kan tänka sig att tala med någon som är kunnig på området om sitt drickande och låta den personen avgöra om hon har ett problem eller inte. Hjälp henne i så fall gärna att hitta en lämplig person att vända sig till och erbjud er att följa med henne om hon tycker det vore stödjande.
Skulle hon själv anse att hon har problem och vara öppen för hjälp så gäller samma där, hjälp henne att hitta en bra behandlingskontakt och stötta henne på de sätt som ni kan och hon önskar under en pågående behandling.
