Jag är en skild mamma med två barn, 9 och 7 år gamla. Relationen med pappan har varit god, ända tills det dök upp en ny kvinna som jag inte vet något om. Barnen vill inte träffa honom när den nya kvinnan är där. Barnen säger att pappan bara är med henne hela tiden. Jag har försökt att prata med honom, men han lyssnar inte.
Jag vill att han ska ha en fortsatt god relation med sina barn. Men om han inte ger barnen egen tid, är jag rädd att han förlorar mycket i framtiden. Jag önskar att han kan vara ensam med barnen så de känner att de får rå om sin pappa. När han är barnledig kan han och den nya kvinnan ses, även om det är varannan helg. Barnen måste komma i första hand.
Efter separationer där det finns barn inblandade är det ganska vanligt att det blir konflikter och osämja mellan föräldrarna just rörande hur man tar hand om barnen på bästa sätt. Oftast beror det på att det fortfarande finns sårade känslor inblandat, ibland kan det handla om att en förälder försummar barnen och ibland uppstår problemen när en ny partner kommer in i bilden.
Många barn bär på en längtan efter att deras föräldrar ska bli ett par och flytta ihop igen så att allt ska bli “som vanligt”. När det då dyker upp en ny partner blir det känsligt och barnen kan försöka hantera det genom att inte vilja umgås med den personen vilket också kan bidra till ytterligare svårigheter mellan föräldrarna och diskussioner om till exempel när en ny partner bör introduceras för barnen.
Du skriver att du inte vet något om den nya kvinnan. Tror du att det skulle underlätta om du fick veta mer om henne och kanske till och med träffa henne? För en del förälder känns det skrämmande att en vilt främmande människa plötsligt tar stor plats i deras barns liv, men om man får träffa personen i fråga kan det minska en del av den oron. Även barn kan tycka att det känns skönt att båda föräldrarna träffat eventuella nya partners.
Du är rädd att barnens pappa förlorar i framtiden om han inte värnar relationen till barnen idag. Att stå bredvid och se den ena föräldern bete sig mot barnen på ett sätt som man ser kan bli problematiskt är plågsamt, både om man fortfarande lever i en relation och om man är frånskild. Är man frånskilda är det extra svårt då möjligheten att påverka dessutom minskat avsevärt. Om man ändå försöker prata med varandra är risken stor att gamla konflikter blandar sig i de nya och gör det svårt att ha en fungerande dialog som leder till konstruktiva lösningar.
Hur det ser ut i just ert fall vet bara du men kanske kan du fundera över huruvida det här stämmer för dig. Har du försökt tala med barnens pappa? Vad händer då? Kan ni ha ett bra samtal eller brukar ni bli osams? Om ni blir osams, handlar det då om “gamla saker” och tenderar ni att hamna i gamla mönster? Det är lätt hänt att samma mönster upprepar sig i alla samtal man har med varandra.
Om det är så för din del – fundera över om det finns något du kan förändra och göra på ett nytt sätt. Det kan vara alltifrån samtalston till platsen där samtalen förs, kanske skriftligt via mejl eller sms. Om ni inte lyckas prata med varandra på egen hand kan ni överväga att söka professionell hjälp, till exempel i form av parterapi. Det är inte ovanligt att skilda föräldrar går i parterapi, inte i syfte att lappa ihop kärleksrelationen utan för att kunna samarbeta bättre som frånskilda föräldrar.
Om inget av dessa alternativ fungerar för dig måste du kanske acceptera att dina barns pappa gör saker som du inte tycker är de bästa, men som han får ta ansvar för. Det gäller till exempel beslutet om ifall hans nya kvinna ska vara med eller inte.
