Jag bor för tillfället hos min pojkvän och hans föräldrar i Tyskland och har gjort det i snart tre månader. Jag har inga ekonomiska förutsättningar mer än det mina föräldrar skickar varje månad till mat, kläder och hygien. Jag lär mig tyska men det tar tid.
Jag är alltså beroende av min pojkväns föräldrars välvilja så jag kan bo hos dem. Jag hjälper till med städning, fixar i huset och gör allt de ber om. De har en lägenhet som min pojkvän och jag ska flytta till, men först om ett halvår.
Hans mamma är väldigt social. Hon är ute jämt och sportar eller gör något tillsammans med vänner. Själv är jag inte sådan. Allt jag behöver är en god vän och min pojkvän och min familj. Men detta räcker inte för mamman som kräver mer aktivitet av oss. Min pojkvän och hans mamma grälar varje dag eftersom han inte gör som hon säger.
Vad ska jag göra? Jag vill verkligen inte lämna min pojkvän men jag måste ta itu med hans mamma snart om vårt förhållande ska hålla. Jag känner mig så hemskt hopplös och deprimerad.
Att flytta in hos en annan familj är en stor omställning som kan väcka många olika känslor, både positiva och negativa. Blyghet och hemlängtan kan blandas med osäkerhet på vilka regler, normer och förväntningar som gäller samtidigt som man upplever mycket nya saker. Lika starka kan självklart känslorna vara hos den som tar emot en gäst under en längre tid. Det faktum att du och din pojkväns mamma inte har så lätt att kommunicera med varandra kan dessutom försvåra situationen och möjligheten för er att hitta varandra på ett bra sätt.
Samtal är ofta en mycket bra start för att komma till rätta med den sortens problem som du beskriver, men det blir ju naturligtvis svårt för er om ni inte kan tala samma språk. Kan du ta din pojkvän till hjälp och be honom tolka i ett samtal mellan dig och hans mamma? Då kan du berätta hur du tänker och känner och också lyssna till henne? Utifrån det kan ni kanske förstå hur ni ska få det att fungera bättre.
Naturligtvis finns risken att ett sådant samtal inte går att ha eller inte blir så bra. I så fall är det ju så att den viktigaste relationen trots allt är den mellan dig och din pojkvän. Kanske du helt enkelt får försöka uthärda i väntan på att ni snart kan bo på egen hand. Till dess får du fokusera på att hitta en relation till hans mamma som fungerar drägligt för er båda och aktivera dig på sätt som passar för dig.
