Jag lever sedan några år med en man, som jag trodde var det bästa som hänt mig. Men under senare tid har det förekommit händelser med kvinnliga vänner, som gör att jag inte kan tro på vad han säger. Normalt sett är jag absolut inte svartsjuk, men nu blir jag så förtvivlad att jag får panikångest.

Den senaste “incidenten” är en “kompis” vars adress han ideligen slår upp på Eniro. Jag kan inte begripa varför han ska kolla hennes nummer jämt. Jag har ifrågasatt deras kontakt och han säger bara att han vill ha koll på var hans vänner bor. Men herre gud, vänners adresser ska man väl inte behöva kolla ett par gånger i månaden! Jag tror att han ringer henne. Hon har i alla fall ringt honom efter en mycket sen kväll på krogen.

Tidigare har det ringt kvinnor på hans mobil och då har han hävdat att det varit arbetskamrater. När vi varit på fest har det hänt att han träffat någon före detta flickvän och börjat pratat med henne. Det är helt okej för mig, men inte att han sedan ägnat hela kvällen åt henne och lämnat mig åt mitt öde.

Han blånekar till att ha några otrohetsaffärer och tycker att han inte gör något fel men jag blir galen på hans beteende. Jag orkar inte med ovissheten och tankarna på att jag kanske överreagerar. Vad ska jag göra? Vi kan inte prata om detta. Han säger bara att han har sagt tillräckligt. Inbillar jag mig? Min självkänsla är just nu åt fanders.

Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:

Du befinner dig i en situation där du mår dåligt – och det är inte inbillning och därmed någonting som du måste ta tag i. Självkänslan ska du inte tappa. Du har levt tillsammans med mannen några år och du bör inte tillskriva honom så stor betydelse att din självkänsla står och faller med hans beteende.

Det händer alltså incidenter som gör dig misstänksam. Du pratar med din sambo som envist hävdar att du inte har någon anledning att misstro honom. Han kanske talar sanning och han kanske ljuger – men blir du så frustrerad att du börjar söka bevis genom att kolla hans mobil eller muddra hans fickor – då går du över en egen gräns som du mår bäst av att inte passera. Svartsjuka handlingar föder bara fler handlingar och det blir ett destruktivt beteende som man själv far illa av.

Jag tycker att det är respektlöst av din sambo att vägra samtala kring detta men ingen kan tvingas till samtal. Du kan inte gå och vänta på att han plötsligt ändrar inställning och börjar prata för det kanske aldrig sker. Du måste helt enkelt se situationen sådan som den är precis nu. Och i nuet behöver du ta kontroll genom att fatta ett eget beslut.

Antingen litar du på honom eller så gör du det inte. Antingen accepterar du att han vägrar prata eller så gör du det inte. Har du ett behov av att prata med honom då kräver du ett samtal mellan fyra ögon eller möjligen genom parterapi – och vägrar han, då måste du förhålla dig till detta. Kan du fortsätta leva med en man som vägrar dig samtal? Det är alltid du själv som sätter dina gränser och beslutar vad du ska eller inte ska acceptera.

Familjerådgivaren