Sonhustrun har problem. Hon har inga väninnor och tillsammans har de få vänner som de träffar ibland. Vi kan aldrig komma på spontana besök. Då öppnar hon inte och sonen gör ju som hon säger och skyller på att hon är trött och har huvudvärk.
Vi pratar med vår son om detta men han har inget bra svar. Sonhustrun är trevlig på sitt arbete och även då hon träffar på någon av våra vänner. Men inte mot oss. Vad gör vi för fel? Måste vi sluta umgås? Ska vi acceptera att sonen sköter all kontakt?
Maken säger att vi inget kan göra men det tycker jag. Resultatet bli att vi har dålig kontakt med vårt barnbarn och sonen dålig kontakt med sina syskon. Sonen blir som en annan person, som sitt gamla jag, när han träffar oss ensamma eller sina syskon.
Som tur är har vi goda vänner, vi reser mycket och har bra arbeten. Och vi gläder oss år våra andra barn och barnbarn. Vi har mycket god kontakt med dem, träffas ofta och åker ibland på semester tillsammans.
Men jag är ändå så ledsen över detta. Det värker i modershjärtat. Har så svårt att acceptera att sonen inte vill ha en god relation. Jag tycker att han ska säga till frun att de måste umgås med hans familj.
Det är bara i kontakten med just den här sonhustrun som det brister.
Hon drar sig undan, är sluten och tyst och tar inga egna initiativ. Vad detta beror på är omöjligt att veta – såvida hon inte själv vill berätta. Det kan bero på att hon och hennes make har problem, kanske att hon tycker att kemin mellan er inte stämmer eller så kan det bero på social fobi, en känsla av utanförskap eller dålig självkänsla.
Oavsett vad det beror på så tänk på den gamla devisen “Du kan aldrig förändra någon annan – bara dig själv”. I detta ligger mycket. Förändrar man sig själv, så börjar omgivningen per automatik svara upp till detta och därmed blir deras beteende förändrat.
Eftersom du inte kan förändra din svärdotter så börja med dig själv! Försök fokusera på det som trots allt känns positivt med henne. Ta upp samtalsämnen som du vet ligger henne varmt om hjärtat. Försök att se positiva ting hon gör i sin uppfostran av dottern och ge henne ett uppskattande ord. Närma dig henne försiktigt – visa intresse, ställ frågor och var en aktiv lyssnare.
Ett råd på vägen är också att du inte försöker pressa din son. Han visar gott omdöme som inte pratar negativt om sin sambo när hon inte är närvarande.
Fungerar inte dina försök till närmande så måste du helt enkelt acceptera faktum och inse att någon djupare kontakt kommer ni nog aldrig att få. Trots detta kan man ibland träffas vid familjehögtider och i övrigt låta sonen sköta kontakten med er. Jag tycker inte att du ska oroa dig för sonens mående i relationen. Han är en pappa och en vuxen man och du måste lita på hans omdöme och hans förmåga att ta hand om sig själv och sitt liv.
