När vår första son kom för sju år sedan kände jag mig väldigt ensam. Min man reste och jag blev isolerad med ett litet barn. Det fanns inga föräldrar i närheten som kunde hjälpa till. När han kom hem ville jag vara tillsammans med honom men han ville hellre hitta på saker med kollegorna.
Jag fick för mig att han var intresserad av en tjej på jobbet som var singel och som ofta ringde honom och ville spela golf. Han menade att de bara var vänner. Jag kände mig oattraktiv och ensam, tyckte att vi aldrig gjorde något tillsammans.
Efter mammaledigheten började jag jobba. Jag arbetade tätt ihop med en man och plötsligt fick jag fina komplimanger och det växte en attraktion mellan oss som ledde till någon kyss och en del sms. Det höll på i sex månader. Jag upplevde att han var snäll mot mig, brydde sig och uppmuntrade mig.
Så blev jag gravid med vårt andra barn. Min man var väldigt ointresserad av mig under denna tid. Jag fick ju min uppmuntran på jobbet så jag tog det inte så allvarligt just då. Jag fick alltid gå hem med barnen och han rullade in berusad fram på morgonen.
Så kom semestern jag såg fram emot, ville verkligen att vi skulle vara tillsammans. På vår första semesterdag träffade han en kvinna på en fest där vi hyrde en stuga. Jag gick till sängs men vaknade på natten och märkte att han inte kommit in från festen. När jag kom ut hittade jag dem tillsammans i trädgården med att ha oralsex. Jag trodde jag skulle svimma, kvinnan sprang från platsen och min man fick sova ute resten av den natten.
På morgonen skämdes han enormt och jag var oerhört chockad. Han ville att vi skulle gå ifrån varandra, tyckte vi saknade något i förhållandet. Vi pratade ganska länge och han förstod sedan att jag älskat honom hela tiden men tyvärr inte nått fram. Han hade inte vågat närma sig mig, varit för skamsen och jag i min tur hade väntat på hans kärleksförklaring.
Efteråt hade jag ändå svårt för att ha honom nära och sex blev bara fel. Så en dag fick jag reda på att han haft en nära relation med en nyskild kvinnlig kollega och konfronterade honom med detta. Enligt honom var det inte hans mening att det skulle bli så för han hade inga känslor för henne men tyckte om henne som kollega och vän.
Han sa att han ville skiljas, han hade inga känslor för mig längre. Jag berättade för honom vad jag kände, att jag bestämt mig för att förlåta honom och älskat honom men märkt att han stängt mig ute. Efter ett tag förstod han att han tänkt fel och ångrade sig.
Nu pratar vi med varandra och vi känner både en enorm lust och kärlek till varandra, vi vill vara med varandra. Jag tycker det känns bra, för äntligen kan vi prata om känslor och jag får berätta om hur jag känner.
Vad som maler i huvudet är att vi glidit ifrån varandra omedvetet och att han alltid hotar med att vi ska skiljas, vilket han ångrar, men det är ändå saker som man ska lära sig att leva med. Jag tror vi båda är medvetna om vad vi gjort för fel men hur ska vi få framtiden att fungera och hur stärker vi banden?
Vardagen kommer dock att dyka upp och då gäller det att vara beredd. En gyllene regel är att man lär av sina misstag och reagerar om man märker att allt är på väg att spåra in i de gamla negativa mönstren. Fortsätt att prata med varandra och värna om den nya öppenheten mellan er.
Fokusera på det som är bra och positivt med motparten och acceptera de personlighetsdrag som inte är lika bra men som du i alla fall inte kan förändra. Ha roligt! Det är viktigt att planera sitt liv så att man emellanåt kan koppla av tillsammans utan tider att passa och utan måsten. Ge varandra gåvor i form av handlingar. Vet din man att du blir glad av fika på sängen så ger han dig detta ibland och vet du att din man uppskattar massage så ger du honom detta ibland. De små positiva tingen i vardagen sätter guldkant på tillvaron.
En ny tillit kommer inte över en natt utan det är en process som tar tid för att växa sig stark och det måste man acceptera. Träna er på att vara goda och aktiva lyssnare och välj era strider.
