Klockan blev mycket och han frågade om jag ville följa med honom till hotellet. Jag sa nej till det men vi bytte telefonnummer. Dagen därpå ringde jag honom. Han blev jätteglad och vi träffades på stan för en fika. Vi hade jättetrevligt och jag tänkte: Wow, vilken trevlig karl.
Vi fortsatte att ses och inledde en relation. Då berättade han att han var gift sedan 25 år och hade tre barn. Yngsta dottern bodde fortfarande hemma. NEEEJ, tänkte jag, inte en gift man!
Han hade det inte bra i sitt äktenskap, sa han. Nu blev jag rädd! Tänk om han bara ville ha mig vid sidan om? Två månader gick, så en kväll sa han att han berättat för sin fru att han träffat en annan. Resultatet blev att han var utslängd och nu ville han bo hos mig ett tag.
Jag blev lite ställd och tänkte att ett tag gick an, men flytta in fick han inte! Vi hade ju knappt lärt känna varandra. Så började han berätta om alla sina “affärer”. I tio år hade han varit otrogen men aldrig med en och samma kvinna.
Under den första tiden tillsammans var allt roligt och trevligt. Efter ett halvår hos mig hade han fått egen bostad. Frun flyttade till annan ort och då flyttade deras yngsta dotter hem till honom. Då började problemen, mycket relaterat till dotterns slöa och slarviga sätt med trosor och kläder på golvet, matrester på bordet och mycket annat jag inte kunde accep-tera.
Det har nu gått fyra år men fortfarande ser hennes rum ut som den värsta orkan dragit fram. Jag bryr mig faktiskt inte om hur hon har det. Jag är mer irriterad på att hennes pappa aldrig säger till henne.
Det har inträffat många gånger att vi fått “en fnurra på tråden” och då har det hänt att han besökt gamla väninnor. Så reder vi ut det och sedan går det en tid, vi grälar och gör slut. Då går han på krogen med några vänner, träffar en kvinna som han dagen därpå bjuder ut på middag.
Så försöker vi igen men hela tiden känner jag ett minskat förtroende för honom. Genom mobilnummer han råkat visa har jag förstått att han träffar en kvinna han haft ett förhållande innan vi möttes. Men han är aldrig otrogen säger han. Det är bara att han söker tröst hos någon när vi bråkat.
Jag börjar mer och mer tänka på hans stackars fru som var ovetande om alla hans kvinnoaffärer, om hon nu var det. Jag blir ledsen och besviken och tänker att nu struntar jag i denne man. Varje gång är det jag som startar bråket, oftast eftersom han säger och lovar saker som han inte håller. Jag blir så besviken varje gång. Jag säger att nu vill jag inte längre, men så ångrar jag mig efter ett tag. Vad vill jag egentligen?
När man är nyförälskad och relationen är ny – då glädjetolkar man det mesta och tillskriver varandra egenskaper som man vill att motparten ska ha. Sedan går det en tid och plötsligt får man jordkontakt och inser att de egenskaper man trodde fanns, de finns plötsligt inte där längre. Dels beror det på att man landat och återfått sin realistiska syn och dels så beror det på att det blir vardag i relationen där man inte anstränger sig på samma sätt som i början. Och den bild som uppstår då brukar vara den rätta.
Nu får du helt enkelt försöka att förhålla dig till mannen sådan som han är idag. Du undrar hur du ska få tillbaka tilliten till honom – och det kan du inte få på egen hand. Det måste finnas en förståelse hos mannen och en vilja att återvinna ditt förtroende. Finns inte detta så blir det omöjligt. Tyvärr!
